• DISKUTERA
•      

Författarna återvänder till livet på landet

Krönika 2012-07-09 | Uppdaterad 2012-07-09

Foto: Daniel Svensson

Bygga båtar och skriva skönlitteratur ? två hantverk som kräver känsla för det som ska komma. På bilden Klas Rampeltin i Mönsterås. Foto: Daniel Svensson

Banken, posten, Ica, Konsum, bensinmacken och skolan lades ner. Det var en oblodig revolution, men likväl en av de brutalaste omvandlingar som någonsin skett i Sverige. Den satte spår i människors själar.

Men liket rör på sig. I litteraturen lever hembygden. Ulf Lundells Jack och andra urbana hjältar har blivit mossiga. Nu dyker människor som heter sådant som Klas och Ida upp på boksidorna tillsammans med kor, hästar, höns och fåglar.

På lördag inleder jag en serie författarsamtal på den här sidan. Fyra författare berättar om sina nya böcker och i den berättelsen har landsbygden en given plats. Huvudkontoren, som Sandviks, må flytta till Stockholm. Men det gör inte alla människor och här och var finns det fortfarande mindre jordbruk. Kalmar län toppar listan över sysselsatta inom denna forna modernäring. Hälsingegårdarna har blivit världsarv och lokal matproduktion uppmärksammas i medierna.

Först ut är poeten, kritikern och essäisten Aase Berg. Hon bor i en liten rödmålad gård, som ligger i en mycket liten by som heter Övernjöte. Den i sin tur ligger inte långt från ett samhälle som heter Njutånger någon mil söder om Hudiksvall. Där skriver hon sina dikter – senast den muntra och satiriska samlingen ”Liknöjd fauna” – och även vassa artiklar som regelbundet retar gallfeber på storstadens kulturella etablissemang.

Sedan följer Tomas Bannerhed, uppväxt i småländska Uråsa, som i höstas debuterade med romanen ”Korparna”. Det var en debut av det slag som inträffar ungefär fyra gånger per sekel och gjorde att denne hittills helt okände man dränktes i priser. Augustpriser, Borås Tidnings debutantpris och Sveriges Radios läsarpris.

Huvudpersonen i romanen heter Klas, är tolv år och en vidunderlig fågelkännare. Boken utspelar sig på 1970-talet. Hans far och mor har att hårt och slitsamt liv. Fadern hoppas att Klas ska ta över efter honom precis som han tog över efter sin far. Klas drömmer om att likt en havsörn stiga mot himlen, att få lämna de uppdikade myrarna, om att befria sig från bondelivets tunga bojor.

All detta är skildrat på en rytmisk, sugande prosa där romanens intrig och framåtrörelse ligger i själva språket. Det är en oavbrutet fängslande berättelse om en far och en tid som håller på att slukas av ett svart hål och om en möjlig frihet som finns någonstans bortom skogen.
I det tredje samtalet får läsarna möte en annan debutant. Hon heter Katarina Fägerskiöld och kom i våras med romanen ”Åsen”. Där får man möta ett nutida jordbruk på Väst­ götaslätten. Där jobbar Sofi som piga. Hon är tjugo år, har haft en strulig skoltid och hamnat i en okänd och på många sätt skrämmande värld. Allt berättat på en så särpräglad prosa att man ser fram mot hennes nästa bok.

Serien avslutas med en av svensk litteraturs giganter – Lars Gustafsson. Hans bibliografi är så omfattande att den skulle fylla hela denna sida. Han senaste diktsamling heter ”Elden och döttrarna” och kom i våras. Han må vistas i Tyskland, bo tjugo år i Texas men är ändå fast förankrad i Västmanland. Både i hans poesi och prosa hörs bruset från Kolbäcksån och sjön Åmänningen.
En träbåt känner vågen innan den träffar stäven, berättade en båtbyggare för mig när han ondgjorde sig över plastbåtar. Så också med skönlitteraturen. Den känner tidens strömmar innan de format vår framtid.

Lars Ragnar Forssberg, journalist och författare

• DISKUTERA
•      

Disqus