Krönika

Folkfostrarpartiet

Krönika Artikeln publicerades

Folkpartiet framstår allt mer som Folkfostrarpartiet. Ett aktuellt exempel kommer från Almedalen, där jämställdhetsminister Maria Arnholm talade om att kvotera föräldraförsäkringen ytterligare.

”Motståndet finns hos väljarna. Det är bara en förskräckande liten minoritet av svenska folket som ser en tredje pappamånad som en bra idé”, sade Arnholm enligt TT. ”Jag driver på för en tredje månad fast jag är övertygad om att en stor del av befolkningen kan motsätta sig det”, sade hon också.
Att Arnholm attackerar folkviljan verkar varken hon eller TT se som ett demokratiproblem, med tanke på grundlagens ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket” hade det annars varit en rimlig tolkning. Tvärtom framställs Arnholms kamp mot folket som riddarens mot draken. Det är ”avgörande för jämställdheten” med fler pappamånader, ”därför är det så viktigt att driva på”. Med andra ord: Folket förstår inte sitt eget bästa, och riddare Arnholm anser sig nog verkligen slåss mot en drake när hon vill köra över det okunniga folket.
Folkfostrarpartiet visar sig också i integrationsminister Erik Ullenhags uppdatering av regeringens toleranssajt. Sajten kom till 2011, med syftet att möta främlingsfientliga fördomar och myter med kunskaper och fakta. Redan då kritiserades den för att vara mer tyckande än faktaunderbyggd, och för ett selektivt faktaurval.
När Ullenhag nu har uppdaterat ­sajten är vissa gamla felaktigheter ­rättade, men i stället bjuds läsaren på nya. Påståendet ”Allt fler invandrare är orsaken till att skolresultaten sjunker” presenteras som en främlingsfientlig myt, som bemöts med ”fakta”
Men de två internationella kunskapsmätningar som sajten hänvisar till, Pisa 2012 och Timss 2011, visar att kunskapsklyftan mellan infödda och invandrade elever är ett problem i den svenska skolan. Exempelvis presterade infödda svenska 15-åringar exakt som OECD-snittet i Pisas läsförståelseprov. Att det svenska genomsnittet blev lägre berodde på att elever med utländsk bakgrund fick klart sämre resultat.
Sveriges snittpoäng i Timss dras också ned av att elever med utländsk bakgrund presterar sämre än infödda.
Enligt Pisa är Sverige sämre än andra länder på att lyfta invandrarelever till samma nivå som de infödda eleverna. Sverige har de näst största skillnaderna mellan infödda respektive utlandsfödda elevers matematikresultat. Invandring är varken den enda eller den viktigaste orsaken till fallande skolresultat. Men det är möjligt att invandringen samverkar med andra faktorer så att skolans problem förstärks. Om det kommer många elever från andra länder som inte kan språket, och kanske inte ens har gått i skola i hemlandet, riskerar infödda elever med behov av stöd att trängas undan. Detta kan vara en lika viktig orsak bakom ”white flight” som främlingsrädsla.
Den svenska anti-auktoritära skolideologin är troligen ännu mer förödande för invandrarelever än för infödda. Ali Al Djaber skrev intressant (SVT Opinion 23/10-2013) om den svåra kulturkrocken att komma från en irakisk skola med skoluniformer och fysiska bestraffningar till en svensk där eleverna kallar läraren för ”bög”.
Ullenhag liksom Arnholm ser svenskarna som okunniga och i behov av fostran. När Arnholm vill tvinga, glider Ullenhag på sanningen. Risken är att det leder till verkliga myter och konspirationsteorier. ”Varför försöker integrationsministern föra oss bakom ljuset” är en farlig fråga. ”Hur kan skolan gå hand i hand med den generösa asylpolitiken” är en konstruktiv fråga. Folkpartiet borde sätta större tilltro till människors tankeförmåga och fria vilja. Jämställdheten och integrationen blir bättre utan tvång och propaganda.
Marika Formgren