• SKRIV UT
• KOMMENTARER (2)
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Fem ölburkar och älskade penny

Krönika 2009-10-17 | Uppdaterad 2009-10-16

FAKTA

Vill du läsa mer om Penny och Anne? Här intill kan du ladda hem novellen Kvinnan vid sjön i pdf-form.

DOKUMENT

• Kvinnan vid sjön (pdf)

Självförebråelsens blåsvarta molnbankar bolmade fram, för jag hade inte ägnat henne den uppmärksamhet hon förtjänade. Hjärtlöst sköts hon allt längre in i glömska, och hon var ju ändå så speciell och en av samlingens absoluta favoriter.
Vad hade det blivit av henne? Tanken sökte febrilt i ett ormbo av ledtrådar, men det enda jag med säkerhet visste var att hon försvann…
… i en container.
Fast detta är ju inte alls ett försök att bana väg för ännu en spekulativ deckare som frossar i utstuderat våld mot kvinnor. Det är bara historien om fem ölburkar som har det gemensamt att de pryds av en ung skotska vid namn Penny, och eftersom ytterst få ämnen fängslar allmänheten så som ölburkshistorik hävdar jag med emfas att en bakgrundsteckning är en folkbildande plikt:
Tennents-bryggeriet i Glasgow har sedan tidigt 1960-tal regelbundet gett ut ölburkar med unga och, märk väl, påklädda kvinnor som ögonfägnad. Fast det började egentligen med en serie landskapsmotiv. På en av bilderna, tagen på Piccadilly Circus i London, fanns dock i förgrunden en mörk, kortklippt kvinna.
Hennes sympatiska uppenbarelse togs synnerligen väl emot av de brittiska soldaterna som var utplacerade runt om i världen. Den unga hemmafrun, Anne, fick travar med kärleksbrev som skickats till bryggeriet, och Tennents – som sålde stora ölmängder till utlandstrupperna – vittrade kassaklirr och sökte upp henne för att erbjuda rollen som ensamt blickfång på en ny, generös burksvit.
Bland ölburkssamlare är resten epik av bibliska mått, och Anne är urmodern – ölburkstjejernas Venus från Willendorf, om man så vill. Många skönheter följde och 1976 var så turen kommen till Penny.
Hon fick posera på fem olika vis och i fem inte alltför avslöjande utstyrslar. Burkarna såldes på flyg och järnväg, ingick i konceptlösningen ”Lager lovelies” och vi möter henne ”in the morning”, ”at noon”, ”at the end of the day”, ”in the evening” och slutligen ”at night”. Vid tre av fem tillfällen njuter hon en välkyld Tennents i trumpetglas, och det är egentligen en påfallande larvig serie. Vi rör oss dessutom på minerad genusmark, men jag vet inte – jag älskar burkarna ändå.
Jag bytte till mig burksetet 1979. ”Tennents Girls” hade hägrat och snacket gick bland samlarna: ”Har du några… tjejburkar?”, sa vi som var svettosande tonårsnördar andlöst. Nu hade jag det, och när jag längre fram – min emballagefetischism till trots - fann kärleken fortsatte ändå just Penny att finnas i min närhet.
För tre år sedan gjorde familjen stor utrensning. Container hyrdes från Lessebo och gammal bråte slängdes, men Penny var ingen bråte. Hon var ju min favoritblondin, men i ett obevakat ögonblick följde hon med skräpet, och det upptäcktes inte förrän några veckor senare.
”Penny – var f-n är Penny”, kved jag, men ingen kunde hjälpa mig.
Tack och lov för Ebay. Nyligen fann jag henne där med utropet fem dollar. Jag kalkylerade med att få gå till minst 100 dollar, och det gjorde jag gärna, för jag ville se henne igen - inte bara minnas hur vackert hon ler över ölglaskanten klädd i blå bikini.
Jag fick tillbaka henne för fyndpriset åtta dollar plus frakt. Vårt förhållande är bättre än någonsin, och nu undrar jag:
Vem var Penny? Vad hette hon i efternamn och var är hon nu?
Dessutom:
Ska jag våga drömma om en framtida relation även med Anne?

Peter Lejon
peter.lejon@barometern.se
Telefon: 0471-313 92

• SKRIV UT
• KOMMENTARER (2)
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: