• DISKUTERA
•      

En dålig karaktär borde ge ”livstid”

Krönika 2012-06-04 | Uppdaterad 2012-06-04

Bakom skägget döljer kanske inte bara en taxichaufför utan också en dömd brottsling.
Foto: Scanpix

Läkaren hade oskyddat sex med flera personer utan att tala om att han själv bar på hiv, och smittade minst en person. ’Socialstyrelsen utreder nu om läkaren ska få behålla sin legitimation, och i ett brev till myndigheten skriver en chefläkare vid Karolinska att den dömde läkaren har ”mitt och högsta ledningens stöd” för att efter avtjänat straff få återgå till sitt arbete. Läkaren själv har påpekat att han i sitt arbete inte har tagit några risker eller visat prov på dåligt omdöme.
Fallet är intressant, eftersom det aktualiserar flera principiellt viktiga frågor. Å ena sidan har vi tanken, att en människa som har avtjänat sitt straff därmed också har ”sonat” sitt brott, och att hon därför ska räknas som likvärdig med dem som aldrig begått något brott. Å andra sidan vet vi att åtminstone vissa brott inte är att betrakta som tillfälliga förlöpningar, utan snarare handlar om gärningsmannens karaktär och sätt att leva. Här blir det svårare att tro på en skarp gräns mellan privatliv och arbetsliv.
Dessutom har vi komplikationen att vissa anställningar kräver en hög grad av oförvitlighet också i privatlivet. En präst som på semestern har sex med minderåriga borde vara diskvalificerad från att vara konfirmandlärare. En polis som efter jobbet extraknäcker som indrivare åt ett motorcykelgäng likaså.
Och nog borde en läkare som sprider livshotande sjukdomar på fritiden, och därmed å det grövsta åsidosätter läkaretiken, vara otänkbar inom vårdprofessionen.
Men Sverige är ett tillåtande samhälle. Man kan här tänka på en del andra fall, där kriminellas rätt till återanpassning och personlig integritet har prioriterats före samhällets rätt att ifrågasätta om de förtjänar omgivningens tillit. Mannen som dömdes för mordet på syndikalisten Björn Söderberg 1999 kunde bli antagen till läkarutbildningen vid Uppsala universitet. Och programmet Uppdrag granskning kunde i början av detta år berätta att personer som dömts för våldtäkt kunde fortsätta köra taxi.
De rättsvårdande instanserna har en tendens att resonera utifrån ideala förutsättningar snarare än utifrån antaganden om gärningsmannens karaktär och trovärdighet. Liksom man i lagens ögon är oskyldig till dess att man dömts (oavsett om man har begått brottet eller ej), så ska man på nytt ses som en rättskaffens medborgare när man har avtjänat sitt straff (oavsett trovärdigheten i pånyttfödelsen).
Men här kan man hävda, att när det gäller anställningar med ansvar för människor i utsatt eller sårbar position, eller där det av andra skäl ställs höga krav på pålitlighet och pliktkänsla, så måste man kunna kräva mer än bara ett avtjänat straff. Det som fordras är en god karaktär, och människans karaktär kan vi bara bilda oss en uppfattning om utifrån hur hon har handlat i det förflutna.
Per Bauhn

• DISKUTERA
•      

Disqus