• DISKUTERA
•      

Den moderata revolutionen

Krönika 2012-09-21 | Uppdaterad 2012-09-21

Foto: Anders Johansson

Trots en stark majoritet bland de moderata medlemmarna till Linda Blomdahl Petersson så valde fullmäktigegruppen att kuppa ut henne på torsdagskvällen. Per-Olof Jonsson var den som gick hem med segern.

Gårdagens palatsrevolution lär skaka partiorganisationen för en lång tid framöver. Den skakar om internt och påverkar starkt väljarnas förtroende för de lokala moderata företrädarna. Formellt sett är det fullmäktigegruppens ledamöter som väljer sin egen ordförande, den person som får posten som oppositionsråd. Att partiets alla medlemmar i kommunen hade chansen att påverka valet av sin främste lokala företrädare var dock ett inslag som stärkte den demokratiska processen, inte en metod som försvagade den.
Med minsta möjliga marginal valde alltså den moderata fullmäktigegruppen onsdagskvällens förlorare, Per-Olof Jonsson till kommunalråd. Som oppositionsråd saknar således Jonsson medlemmarnas mandat och är vald med endast en rösts marginal i?gruppen.
Linda Blomdahl Peterssons breda popularitet tyder på stor talang. Att hon inte är folkvald talade dock emot hennes möjligheter att bedriva det oppositions-­ arbete hon själv talade om. Att välja ett tämligen orutinerat och oprövat framtidsämne är också lika med ett stort risktagande. I fråga om idéer och visioner var det Per Dahl, den tredje kandidaten som mycket tydligt övertygade under onsdagskvällen.
Men det är inte bara de formella beslutsgångarna som försvagar Jonssons auktoritet som oppositionsråd. Per-Olof Jonsson anförde inte mycket annat än rutin och erfarenhet när han fick chansen att möta medlemmarna på ett sedan länge utannonserat möte. Det är viktiga egenskaper som väljarna värdesätter. När det gäller att ta svåra debatter eller att presentera idéer baserade på visioner verkar Per-Olof Jonsson enligt egen utsago inte ha mer rutin än den betydligt yngre utmanaren. Programförklaring- en var i vart fall inte vassare än Blomdahl Peterssons.
Sprickor och fraktionsbildningar följer ofta i kölvattnet av valnederlag. Så lider Kalmarmoderaterna också av en förvirrad debatt om gamla och nya moderater. Som om de nya moderaterna inte sänkt skatter. Som om lila unioner med Socialdemokraterna är synonymt med de nya – när Reinfeldt med flera annars förknippas med allianssamarbete. Och var det inte väldigt länge sedan – dessvärre – de gamla moderaterna intresserade sig för familj, föreningar och församlingar? Hos de nya finns också det mer konservativa, riktigt gamla, befriande avståndstagandet från nyliberala systemskiften.
Krisen är fördjupad. Splittringen får nya dimensioner, som att riksdags­ledamoten Jan R Anderssons valberedningsarbete underkändes av samma grupp som klubbat igenom det.
Per-Olof Jonsson deklarerade att det är alliansen som?gäller framför sam­arbete med Socialdemokraterna. Om inte sönderfallet snabbt stoppas lär dock upproret i?stället leda till att?andra allianspartier – Kristdemokraterna och oppositionella Folkpartiet – lockar allmänborgerliga ­väljare.

• DISKUTERA
•      

Disqus