Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Krönika 2011-11-29 | Uppdaterad 2011-11-29
Realpolitik och romantik kolliderar i regionfrågan. Hjärnan säger Skåne eller Östergötland. Hjärtat protesterar på småländska. Förnuftet säger infrastruktur, tillväxt och arbetsmarknadsregion. Känslan drömmer om lingonröda tuvor, sockenkyrkor och närproducerat.
Länens parningsdans under året har mest liknat logikprovet i högskoleprovet. Om län A vill gå ihop med län B, som bara vill om län C inte vill gå ihop med län D och län A säger nej till län C, vad gör då län E?
Förvirringen har i beslutsfasens slutskede fått ett stänk av villrådighet. Tycker statsministern Fredrik Reinfeldt om tanken på ett alltmer federalt Sverige, där staten lägger ut allt fler av sina uppgifter på regionerna? Ett starkt Östra Götaland skulle lösa upp nästan 1000 år av nationsbygge. Det gamla Götariket återuppstår med sina två halvor. Sveariket trängs tillbaka till triangeln Stockholm-Sigtuna-Uppsala. Moderaterna var aldrig förtjusta i ansvarskommitténs första försök att rita om Sverigekartan.
Det brådskar, men får inte vara bråttom. Det brådskar att bilda nya handlingskraftiga regioner. Trafik hindras av länsgränser. Bättre trafik ger bättre möjligheter att hitta jobb. Sysselsättning ger välfärd. Storlek ger styrka.
Men i Kalmar län förefaller de inblandade parterna knappast redo för ett beslut under den korta tid som återstår, innan regeringen vill ha besked. Norra länsdelen vill gå ihop med Östergötland; söderut är det Skåne som uppvaktas. I mitten tittar Oskarshamn lika vilset åt båda hållen. Det är långt till Malmö och Linköping.
En region måste kännas naturlig. Den senaste tiden har jag fått flera exempel på ett regionbygge som har vuxit fram av sig självt.
En grupp experter från samarbetsorganisationen OECD har rest runt i Småland och Blekinge och obesvärat beskrivit de fyra länen som en regionen med likartad struktur och gemensamma utmaningar. Barometern-OT:s tidningsföretag Gota Media har konsoliderat sitt ägande i Sveriges sydöstra hörn. När Kalmar Konstmuseum i söndags öppnade samlingsutställningen Sydosten, röstade besökarna med fötterna och gick dit som jättepublik. Sydöstra Sveriges konstnärer är inte mer provinsiella eller mindre internationella än andra. Men folk kom, såg och besegrades.
Wienkongressens maktfixerade Europakarta, Versaillefredens koloniala huggsexa och Tysklands delning efter andra världskriget visar att världen inte kan ordnas upp vid förhandlingsbordet. Historia, kultur och språk raderar obevekligt ut rödpennans linjalraka gränser.
Om regionfrågan alls ska avgöras de närmaste månaderna är Småland-Blekinge det möjliga. De stora perspektivens entusiaster hävdar säkert att en sådan gruppering blir för liten. Svaret är enkelt. Halland och Gotland ska bli egna regioner.
Småland och Blekinge förenas av geografi och nätverket av kommunikationer, kunskap och kultur.
En sådan region skulle accepteras av invånarna. Bättre att vara liten och beslutsam än att vara utkanten av Skåne och Östergötland.
Ulf Wickbom











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA