• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Bildt lovar Syrien stöd

Krönika 2012-02-16 | Uppdaterad 2012-02-16

Utrikesminister Carl Bildt var tydlig i riksdagens utrikesdebatt på onsdagen. Men samtidigt innehåller de korta rader tre element av önsketänkande.
Våldet måste stoppas, sade Carl Bildt. Men kan det ske utan ett militärt ingripande av samma slag som i Libyen? I det inbördeskrig som nu pågår, är oppositionens förmåga underlägsen regimens militärapparat.

President Bashar al-Assad kommer inte frivilligt att stiga åt sidan. Hans kallhamrade vedergällning i militär skala mot oppositionen och civilbefolkningen i sin helhet tyder på ett sinnelag som påminner om självhärskare Ghadaffi i Libyen. När ledare av detta slag trängs tillbaka, blir deras desperata instinkt att försvara och förstöra in i det sista. Assad har dessutom stöd av stormakterna Ryssland och Kina. Iran har länge använt Syrien som bundsförvant för att vidga sitt inflytande i Mellersta Östern.
Det är för det tredje, lite för enkelt att tro att en demokratisk process kan inledas, så snart Assad har klivit åt sidan, eller störtats.
Den arabiska våren har lärt oss att revolutionen inte är en kamp mellan diktatorn och folket. Mellan dem står en rad grupperingar, som ogärna ser sitt inflytande falla, när härskaren faller. Andra ser en möjlighet att själva gripa makten i det tomrum som uppstår.

Tidningen Financial Times har kring årsdagen av president Mubaraks fall i Egypten bjudit in tre namnkunniga skribenter. De skriver alla tre om varför optimismen kring Tahrirtorget i februari har övergått i missmod ett år senare.

En av dem är Mohamed ElBaradei. Han fick Nobels fredspris 2005 för sina insatser i atomenergiorganet IAEA. För ett par år sedan återvände han hem till Egypten och ställde sig till som förfogande presidentkandidat. Han drog tillbaka kandidaturen i protest mot militärens inblandning i demokratiseringsprocessen. ”Jag tror att jag kan bidra mer om jag inte fastnar i den politiska gödselstacken och hoppas i stället kunna fostra ungdomarna som startade revolutionen, så att de kan över landets ledning i nästa val”, skriver han.

Författaren Alaa Aswany berömmar ElBaradeis beslut. Hon är den vithåriga författaren som så ofta har intervjuats i Kairo under det senaste året, när hon outtröttligt har stöttat revolutionen. ”Tror någon att någon kandidat under nuvarande omständigheter kan väljas till president utan militärrådets samtycke? Svaret är ett klart och tydligt nej”, skriver hon.
Ayaan Hirsi Ali, känd som skarp kritiker av islamismen, varnar alla som tror att arabländerna kan utvecklas som Turkiet. Många tror att Mellersta Österns nya partier kan efterlikna det turkiska statsbärande AKP, som har moderniserat landet. AKP kan beskrivas som islamistiskt, men hålls tillbaka av militären, rättsapparaten och medierna.
”Dessa balanserande krafter saknas nästan helt i arabvärlden, liksom de samhällsorgan som behövs för att skapa tillväxt och välstånd. Hur sannolikt är det att de islamistiska partier kommer att avstå från tanken att inför den sharialag som de har velat i decennier? Mycket osannolikt”, skriver hon.

Syrien är inte annorlunda. I en post-Assadperiod kommer de demokratiska ambitionerna att möta hårt motstånd från militären, de religiösa grupperna och från de ekonomiska intressen som levat i symbios med Assad-klanen.

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus