Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Krönika 2011-11-09 | Uppdaterad 2011-11-09
Brott mot barn är bland det värsta som finns. Barn är utsatta på ett helt annat sätt än andra grupper i samhället varför det är betydande att de åtgärder som kan vidtas, i syfte att begränsa risken att barn far illa, verkligen vidtas.
Är det övergrepp mot barn att översätta japanska mangaserier, där figurerna påstods "vädja till sexualdrifter"?
Så långt är nog de flesta överens. Men vad händer när myndigheterna agerar i enlighet med vad som skulle kunna vara barnets bästa och det sedan visar sig vara precis tvärtom?
Det som kan hända händer tyvärr då och då, nu senast i form av en familj vars barn direkt tvångsomhändertogs av de sociala myndigheterna mot bakgrund av ett enda telefonsamtal om misstänkta sexuella övergrepp.
Det helvete som de anklagade föräldrarna tvingades genomleva kan man bara fantisera om. Särskilt när de, trots en friande dom i tingsrätten, inte återfick sina barn. Istället valde åklagaren att överklaga domen till hovrätten medan socialtjänsten drev ärendet till förvaltningsrätten. Såväl hovrätt som förvaltningsrätt friade dock föräldrarna till slut och barnen kunde månader senare återvända hem.
Fallet belyser en rad svåra gränsdragningsproblem. Problematiken är en produkt av vår tids debatt rörande sexualiteten. Kritiken mot de sociala myndigheterna har av förklarliga skäl varit mycket hård efter Uppdrag gransknings program. Empatilöshet och totala oförmåga att erkänna bristande rutiner är alltid oförklarligt. Dessvärre återfinns sällan felet hos de utövande myndigheterna. Felet ligger oftare hos lagstiftaren.
Därför borde diskussionen i större utsträckning handla om hur lagstiftningen ska effektiviseras, hur gränsdragningarna ska göras för att liknande situationer ska minimeras. Risken är annars stor att vuxna, av rädsla för att missförstånd kan uppstå, hämmas relationen till barn.
Just gränsdragningsproblematiken och risken för en uppskruvad rädsla för hur interaktionen med ett barn kan uppfattas lyftes i samband med skärpningen av barnporrlagen. I det nu aktuella fallet anklagades mamman bland annat för barnpornografibrott för en filmsekvens som innehöll döttrarna lekandes nakna.
Att det i vissa fall måste vara väldigt enkelt, men också i andra fall väldigt svårt, att avgöra om en film föreställandes ett naket barn är att betraktas som barnporr eller ej är självklart. I fallet i Sandviken ansåg åklagaren att de lekande barnen genomfört "samlagsliknande rörelser" varför åtal på den grunden väcktes.
Givetvis kan vikten av nolltolerans mot sexuella övergrepp mot barn inte betonas nog. Samtidigt blir situationen ohållbar om paniken helt går överstyr, något som dessvärre hänt mot en mangaöversättare som dömts för att bland sina teckningar ha ett antal som rätten tolkat föreställandes figurer (under 18 års ålder) som "vädjar till sexualdriften".
Med fallet i Sandviken i åtanke är behovet av en debatt som synliggör att "barnets bästa" inte alltid är vad det ser ut att vara välkommen. Staten och dess förlängda armar vet inte alltid vad som är bäst för ett barn. Tvärtom kan det visa sig att det ingripande som skulle skydda flickorna skadat dem mest.
Alice Teodorescu
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
