• DISKUTERA
•      

Banken bör ha rätt neka rånaren att öppna konto

Krönika 2012-07-20 | Uppdaterad 2012-07-20

Mot denna bakgrund är det förståeligt att man stiftar lagar och inrättar myndigheter som ska skydda vår personliga integritet. Datainspektionen (DI), med uppgift att övervaka efterlevnaden av Personuppgiftslagen (PUL), spelar här en framträdande roll. Men DI och PUL fungerar inte friktionsfritt.
Några exempel: 2011 slog DI fast att kameraövervakning under skoltid av korridorer, undervisningssalar och mediarum i Malmö stads gymnasieskolor var ”kränkande” för eleverna i den mening som PUL anger. Enligt utbildningsförvaltningen hade kamerorna däremot bidragit till att göra skolorna säkrare. I december förra året slog DI fast att projektet Lifegene vid Karolinska Institutet var olagligt. Lifegene bygger på att en halv miljon svenskar frivilligt lämnar prover, som sedan kan ligga till grund för forskning kring sjukdomars uppkomst och bot. Men DI menade att det var alltför oklart vad det insamlade materialet skulle användas till.
DI har också slagit fast att Swedbank gjorde fel när man sparade en anteckning om en man som rånat ett av deras bankkontor och sedan med stöd i denna uppgift nekade mannen att öppna konto hos dem. Vidare har DI i våras beslutat att Taxi Stockholm bryter mot lagen när man registrerar uppgifter om åtal och domar mot enskilda taxiförare. Samma sak gäller företag som för arbetsgivares räkning registrerar arbetssökandes tidigare brottslighet.
I våras initierade DI en undersökning om förskolor kränker barnens integritet genom gps-övervakning, som avslöjar om barn kommer bort från gruppen i samband med utflykter. Och i maj i år slog DI fast att Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) gör fel när man i en databas lagrar dna som lämnas frivilligt av personer, i syfte att kunna eliminera dem från en brottsplatsundersökning.
Den fråga som alla dessa fall väcker är om DI och PUL verkligen landar rätt i tolkningen av rätten till personlig integritet. Till att börja med kan personlig integritet inte vara en absolut rättighet, oavsett hur man själv uppträder. En person ska inte ha en rätt att bli behandlad som vilken annan kund som helst när han kommer till den bank som han tidigare rånat och vars personal han har hotat. Och efter Uppdrag Gransknings program i januari om våldsbrottslingar som kör taxi uppstod en upprörd debatt om taxibolagens bristande kontroll av sina förare. Men det är just en sådan kontroll som DI försvårar med sitt förbud av registrering av brottsbelastning.
Sedan måste man också fråga sig om det verkligen alltid är en kränkning att fastna på en film. Normalt känner vi väl oss inte som offer för övervakning bara för att en kamera ser oss när vi tar ut pengar på bankomaten. Och om nu kameror i skolan innebär att skadegörelse och våldshandlingar minskar, utan att skötsamma elever blir det minsta begränsade i sitt handlande, vem är det då som har blivit kränkt? Om gps-övervakning kan förhindra att ett barn går vilse i skogen och om frivilliga bidrag till databaser kan bidra till att klara upp brott och bota sjukdomar, vari ligger hotet mot våra rättigheter? Alla tekniker kan förvisso missbrukas, men rädslan för hypotetiska och långsökta risker kan också i onödan hindra oss från att åtgärda konkreta och högst påtagliga hot mot mänsklig trygghet och säkerhet.

Per Bauhn

• DISKUTERA
•      

Disqus