Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Krönika 2011-11-01 | Uppdaterad 2011-11-01
För nästan 40 år sedan startades Sveriges första idrottsgymnasium. För två år sedan meddelade Skolverket att tiden var mogen för spetsgymnasier med akademisk inriktning.
Den svenska attityden till intellektuellt särbegåvade barn har inte direkt varit översvallande. Myterna och fördomarna har varit många, precis som föreställningarna om att särbegåvade barn inte behöver uppmuntras, de klarar sig alltid ändå.
I länder som USA, Brasilien och i det forna Östeuropa är synen på särbegåvade en annan. I vissa amerikanska delstater testas hela elevunderlaget i jakten på framtidens supertalanger, i Brasilien genomsöks landets kåkstäder efter särbegåvade barn som erbjuds gratis specialundervisning.
Svenska Dagbladet har i en mycket intressant serie beskrivit olika aspekter av fenomenet "särbegåvning". Man har bland annat konstaterat att forskningen visar att samhällets ointresse och okunskap är fortsatt hög, att särbegåvade elever ofta blir uttråkade och "slocknar" till följd av understimulans, samt att det finns en rädsla över att två missgynnade grupper, de särbegåvade och de som har svårt att hänga med, ställs mot varandra vid resursfördelning.
I en undersökning där 300 högintellektuella beskrev sin skolgång skrev en person ”Om jag klarade av mina matteuppgifter för snabbt, tvingade läraren mig att sudda ut alla svaren och börja om från början igen så att jag skulle bli färdig samtidigt som övriga klassen”. Hela 92 procent av de som deltog i undersökningen uppfattade skolåren som en väldigt mörk tid. En pojke i en annan studie bestämde sig för att sniffa lim för att skada sin hjärna så att han skulle tänka lika "normalt långsamt" som de andra i klassen. En mamma förklarade att "Vi såg understimulansen, men skolan började prata om diagnoser. I det läget måste man vara väldigt stark som förälder för att säga att ”vi har rätt och ni har fel”. Det är ju dessutom lite tabu att säga till andra att ens barn är väldigt begåvat i skolan. Man får jubla öppet när ens barn gör mål i fotboll, men inte om de får MVG i matte."
Det är mycket sorgliga siffror och historier som vittnar om en stor förlust, för såväl individ som samhälle. Att begåvade människor känner sig tvingade att underprestera för att inte sticka ut och trampa skolkamraterna, eller lärarna, på tårna är inte bara sorgligt, det är en skandal. Det visar på att vi inte är så fria som vi tror, eller att friheten endast tillkommer den som håller sig inom ramen för vad som anses "lagom" eller "normalt".
Men varken skolan, arbetsmarknaden eller livet i sin helhet behöver vara ett nollsummespel. Framgången kan värderas relativt, men också absolut. Istället för att stirra oss blinda på lika utfall borde vi skapa rättvisa spelregler som ser alla individer och som stöttar dem utifrån deras förutsättningar. Då inkluderas fler och då kommer vi ifrån idén om att grupper alltid måste ställas mot varandra. Den konflikt som länge har pågått mellan system och individ måste utrotas, systemen finns till för individerna, inte tvärtom.
Alice Teodorescu











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA