• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Ansvar i tiden

Krönika 2011-09-16 | Uppdaterad 2011-09-16

Fullsatt under riksdagens högtidliga öppnande under torsdagen.

Det var en märkbart orolig statsminister som målade en bild av en samtid som präglas av stor osäkerhet. Osäkerhet som, om inte rätt åtgärder vidtas i tid, också kan komma att spilla över på framtiden.

Innan statsministern tog till orda öppningstalade kungen inför den samlade riksdagen, särskilt inbjudna gäster och en välfylld pressläktarkår. Kungen tog avstamp i oroligheterna i vår omvärld men fokuserade på det ökade våldet. Kungen, som ju inte får uttala sig politiskt, satte bilden av en allt oroligare värld, där kriser härjar och där otryggheten ständigt tar nya former.

Statsministern följde i samma spår. Den ekonomiska krisens härjningar och det minskade reformutrymmet lyste igenom varje stavelse. Regeringen Reinfeldt låg länge efter oppositionen under förra mandatperioden, mycket som en följd av en pedagogisk och kommunikativ oförmåga att exemplifiera de åtgärder som då vidtogs i syfte att stävja krisens framfart.

Nu har regeringen lärt sig sin läxa; nu är parallellerna till den förra krisen många och förtroendet osedvanligt högt. "Vi ska inte riskera vår trygghet med ofinansierade satsningar som ger okontrollerbara underskott" påpekade statsministern. Det är en viktig slutsats i en politisk situation som till stor del präglas av oppositionens "mer av allt till alla"-politik. Vi kan därför inte nog ofta påminnas om hur den ekonomiska situationen ser ut i vår närmsta omvärld, eller hur det såg ut i Sverige för inte särskilt länge sedan. Behovet av ansvarstagande är därmed gränslöst.

Samtidigt lär den som väntade sig några nyheter blivit besviken. Det är uppenbart att regeringen är försiktigt avvaktande. Det kan vara klokt när tillväxten avmattas och arbetslösheten åter riskerar att ta fart; satsningar utan eftertanke kommer bara att leda fel.

Men det finns också en uppenbar risk för att all oro och allt ansvarstagande skymmer sikten för de mer långsiktiga frågeställningarna. Frågor som de borgerliga väljarna också oroas över. Regeringen måste med andra ord satsa betydligt mer krut på fortsatt idéutveckling för att inte riskera att begå Socialdemokraternas misstag på sikt.

Därför skulle man önska att fler av de reformer som gjort alliansregeringen historiskt framgångsrik fylldes med ny substans. Fredrik Reinfeldt betonade att arbetslinjen även fortsättningsvis ligger fast: "Vår jobbpolitik vilar på flera ben. Vi vill att det ska löna sig att arbeta. Vi vill uppmuntra företagande så att jobben blir fler och sen en mångfald av olika jobb. Vi vill att det ska bli lättare att anställa." Men räcker det?

Visserligen är ovanstående centralt och en förutsättning för välfärd och omfördelning. Men ovanstående besvarar inte de frågor det väcker. Vad menar man exempelvis med att det ska löna sig att arbeta när man samtidigt inte vill ta i frågan om värnskatt? Vad menar man med att uppmuntra företagande när så många hinder fortsatt består? Det är tid för ansvar.

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus