Värdigt och gediget med Kikki

Konserter Artikeln publicerades

NÖJET SPANADE IN | Julkonsert med Kikki Danielsson i Algutsrums kyrka. Musiker: Kjell Roos, Daniel Wirenberg och Erik Andersson.

Den rosadraperade schlager-Kikki känner vi till. Och det är lätt att ha en åsikt om den Kikki som figurerar på löpsedlar ätandes och drickandes än det ena än det andra.
Men det var en annan Kikki Danielsson, lågmäld och klädd i sobert svart, som gav julkonsert i Algutsrums kyrka på lördagskvällen.
Föreställningen inleds med en klassisk klockringning. Det är fullsatt till sista plats och att större delen av åhörarna signalerar ja på frågan om de gått
i söndagsskola säger en del om medelåldern.

Mellanprat med självdistans
Julstämningen infinner sig snart i det milt upplysta kyrkorummet.
Flera klassiska julsånger finns med på repertoaren. När juldagsmorgon glimmar och Stilla natt, bland annat. Dessutom ett stort antal sånger som åtminstone för undertecknad är mer okända, och därmed också aningen mer anonyma, tyvärr. Men fina I änglarnas tid med text av Ingela "Pling" Forsman sticker ut.
Kikki Danielssons mellanprat präglas av skön självdistans. Hon bedyrar att det bara är vatten i flaskan, skämtar lite om att den kvällstidning som skulle recensera turnépremiären i Bollnäs bara skrev om att hon borde skaffa sig en karl. Säger sedan att det är bättre med hund. För ju senare om kvällen hon kommer hem, desto gladare blir hunden. Och säg den karl som reagerar på det viset.
Inte ens en förkylning som förmodligen kan vara förödande för stämbanden, stoppar Kikki Danielsson från att leverera skön julstämning. De tre musikerna släpps också loss på varsitt solonummer.
Svängigt blir det när Kikki Danielsson tar sig an den där joddelsången som Snövit och de sju dvärgarna sjunger klockan tre på julafton. Då blir det fart
i kyrkan.

Ljuv stämma
Och som så ofta i musiksammanhang nuförtiden pockas det på allsång. Flera gånger ber Kikki Danielsson publiken att sjunga med. Och det är väl egentligen inget fel i det. Om det inte vore för att gensvaret blir halvljumt varje gång och att jag får en stark känsla av att de flesta av oss faktiskt kommit till Algutsrums kyrka för att lyssna - och det på Kikki Danielssons ljuva stämma, inte på en kraxande bänkgrannes skrål.
Det är en av få invändningar mot en på det hela taget mycket gedigen afton där Jag drömmer om en jul hemma, följt av extranumret Amazing grace blir en värdig final.