"Sörjande berättar för att ge döda upprättelse"

Kalmar Artikeln publicerades
Anette Forsberg är filosofie doktor i journalistik och fortsätter nu att undervisa på Linnéuniversitetets medieutbildningar vid Brofästet. "Jag tror att jag genom min forskning har blivit en bättre lärare, eftersom jag nu har en djupare teoretisk förståelse".
Foto:Anders Johansson
Anette Forsberg är filosofie doktor i journalistik och fortsätter nu att undervisa på Linnéuniversitetets medieutbildningar vid Brofästet. "Jag tror att jag genom min forskning har blivit en bättre lärare, eftersom jag nu har en djupare teoretisk förståelse".

"Journalister måste sluta skämmas över att de skriver om sorg. Sorgen får inte blir tabu, men frågan är hur och när sörjande ska intervjuas".

Anette Forsberg är reportern som efter 17 år på tidningen Östra Småland i Kalmar tog steget in på Linnéuniversitetet. 2000 blev hon lärare och så småningom forskare. Nu har hon en färsk doktorsexamen i journalistik, något som hon är ganska stolt över.

– Ja, jag hoppas tillföra ny kunskap och vill gärna att aktiva journalister läser min avhandling, det kanske kan bli en julklappsbok, säger hon och skrattar lite.

Vi träffas på Brofästet, men hon doktorerade vid Stockholms universitet där avhandlingen Sorgens avtryck lades fram i september. Den tar upp sörjande personers erfarenheter av medverkan i tidningar i samband med våldsbrott och svåra olyckor.

– Mitt ämne, journalisters förhållande till vanliga människor, är inte så utforskat, oftast handlar det om relationen till professionella källor, som politiker.

– Här är det precis tvärt om, sörjande är utsatta människor.

Sammanlagt intervjuade hon 22 personer som drabbats av närståendes plötsliga och våldsamma död. I tio fall handlade det om mord, i nio om svåra olyckor. Alla intervjuade är anonyma med fingerade namn.

– Det viktigaste var att fånga deras upplevelser, säger Anette Forsberg.

Intervjuerna gjordes ganska lång tid efter själva nyhetshändelsen, och det tror hon själv är ett skäl till att alla tillfrågade utom en sade ja.

Det var faktiskt en artikel i Barometern som satte henne på spåret. Den publicerades efter tsunamin 2004 och handlade om kamrater som samlades och lade ner blommor.

– Jag blev väldigt intresserad.

Det blev starten till en magisteruppsats där 195 tidningstexter om sorg analyserades.

Nu är hon också doktor i ämnet. I avhandlingen ville hon dels ta reda på hur sörjande uppfattade journalisters motiv och arbetsmetoder, dels hur sörjande själva använde sig av journalistiken.

– Motiven för medverkan var främst tre: Upprättelse, delaktighet och kontroll, säger Anette Forsberg.

– Den sörjande berättade ofta som en handling till den avlidnes minne. Främst fanns en önskan om att ge upprättelse, att till exempel få berätta om sin döde son.

– Och alla visade tidningsurklipp som de hade sparat.

– Men de kunde också känna sig tvingade in i mallen för sorgejournalistik, där de förväntades säga vissa saker.

En sak som förvånade Anette Forsberg var att sörjande ofta inte visade sin skepticism mot journalister som de mötte, att de deltog för att de inte vågade låta bli. De visade ofta inte heller att de mådde dåligt.

– Ändå var många positiva och berättade att de träffat sympatiska journalister. Och för många gav publiceringen hjälp i sorgen, där de fick stöd, inte minst via sociala medier.

– Men det fanns också negativa upplevelser, flera kände sig hetsade och pressade.

Ett stort problem är enligt Anette Forsberg misspasset mellan nyhetstempo och sorgereaktion.

– Det vill jag diskutera. Det behövs bra journalistik om sorg, men jag önskar att journalister skulle släppa sin kollektiva skam och i stället fundera på hur de ska göra. Man måste inte gå på chockade anhöriga i närtid.

Hon värjer sig mot tolkningen att avhandlingen är en akademisk bekräftelse på att sörjande blir bra behandlade, vilket en bloggare på en kvällstidning skrev i samband med disputationen.

– Det här är en väldigt komplex process, och journalister måste hitta andra vägar. Inte knacka på dörren direkt, utan fundera på hur man tar kontakt med utsatta människor.

Fakta

Forskaren

Namn: Anette Forsberg.

Ålder: 61 år.

Utbildning: Journalisthögskola, fil kand i pedagogik, fil mag i journalistik, doktorsexamen i journalistik med avhandlingen Sorgens avtryck, disputation den 18 september 2015. Lärare vid LNU sedan 2000.

Bakgrund: Född i Flen, uppväxt i Värmland och Skåne. Reporter på Östra Småland 1983-2000.

Bostadsort: Kalmar.

Hur hamnade du här: "Jag kom till Kalmar för att gifta mig, det var 1983".

Visa mer...

Fakta

Forskningen

Ämne: Journalistik.

Syfte: Att undersöka hur journalister berättar om sorg i samband med plötsliga dödsfall. Ta reda på varför sörjande medverkade och hur de uppfattade journalister.

Institution: Institutionen för medier och journalistik, Linnéuniversitetet.

Tid: Antagen till doktorandutbildning hösten 2010, disputation i september 2015.

Resultat: Avhandlingen Sorgens avtryck: Erfarenheter av medverkan som sörjande i journalistik om brott och olyckor.

Fortsättning: Att studera journalistikens roll i förhållande till sociala medier, det är ofta där som olika sorgeyttringar finns. Publicera artiklar i internationella tidskrifter.

Visa mer...