Sonens lycka gick före hyran

Kalmar Artikeln publicerades

När skolan skulle på utflykt var sonens cykel för liten – och pengarna var slut.

Då satsade Susanne högt. Hon tog pengarna som skulle gå till hyra och köpte en ny.

– Cykeln var viktig. För mig var den viktig, säger hon eftertänksamt.

Hon har mörka allvarliga ögon. Händerna ligger knäppta på bordet. Den prydliga kortärmade blusen är köpt på second hand.

Själv unnar hon sig aldrig dyra kläder, fika eller resor. I stället är det sonen Antons behov som står i centrum.

– Det är en hård press i skolan. Det är alltid en del som har märkeskläder. Jag höll på i många år med Anton och försökte förklara: Självförtroendet sitter inte i dina kläder, säger Susanne.

2017 levde 2 159 barn i Kalmar med låg ekonomisk standard, enligt SCB:s hushållsstatistik. Det motsvarar 16,6 procent av alla barn mellan noll och 17 år.

Hos Stadsmissionen växer antalet behövande. I dag har organisationen 85 personer som tar del av de matkassar som delas ut varje vecka.

En av dem som har svårt att få pengarna att räcka till är den ensamstående mamman Susanne och hennes 13-årige son.

– Jag röker inte, dricker inte och är aldrig på krogen. Kanske går jag på bio någon gång. Jag behöver inte så mycket. Om det blir pengar över någon gång så köper jag saker till Anton, säger Susanne.

”Jag röker inte, dricker inte och är aldrig på krogen. Kanske går jag på bio någon gång. Jag behöver inte så mycket. Om det blir pengar över någon gång så köper jag saker till Anton”, säger Susanne.
”Jag röker inte, dricker inte och är aldrig på krogen. Kanske går jag på bio någon gång. Jag behöver inte så mycket. Om det blir pengar över någon gång så köper jag saker till Anton”, säger Susanne.

Att prata om sin fattigdom är känsligt. Barometern letar länge innan vi hittar någon som kan tänka sig att ställa upp och berätta om sin situation. Därför har vi valt att låta Susanne och hennes son vara anonyma – de heter egentligen något annat.

 

ALLT OM VALET:

Vi har samlat Barometern-OT:s valmaterial på en egen specialsajt – här hittar du den

 

Susanne arbetar på ett företag som sysselsätter personer som har svårt att konkurrera på arbetsmarknaden. Hennes anställning förlängs sex månader i taget.

– Jag trivs jättebra på min arbetsplats, även om det är en otrygg anställningsform. Jag har lärt mig att man inte kan ta något för givet i livet, säger hon.

Den senaste tiden har hon varit sjukskriven en del. I snitt har hon kanske 4 000 kronor över i månaden när hyran och räkningarna är betalda. Det ska räcka till mat, kläder och vardagsutgifter för henne och Anton. Susanne är tacksam för matkassen från Stadsmissionen.

– Det har hjälpt oss jättemycket. Annars hade Anton och jag aldrig kunnat äta så många kötträtter per vecka. Och att man kan få hjälp med fritidsutrustning har varit viktigt.

För Susanne ställdes ekonomifrågan på sin spets när Antons klass skulle på cykelutflykt och hon insåg att hans cykel var på tok för liten.

– Helt ärligt tror jag inte att ni fattar hur det känns. Man vet att pengarna inte räcker till allt. Och så vill man inte att Anton ska stå där med en för liten cykel.

”Det kan kännas sorgligt att det finns de som har så mycket pengar att de inte vet vad de ska göra av dem.”

Susanne bestämde sig för att ta hyrespengarna och köpa en ny cykel.

Det var en chansning. Hon visste att Stadsmissionen har fonder där personer i utsatt ekonomiskt läge kan söka om hjälp till till exempel fritidsaktiviteter för sina barn, och hoppades att hon skulle kunna få någon form av bidrag. Risken att sonen skulle behöva skämmas för sin cykel var hon inte beredd att ta.

– Det är klart. På längre sikt är hyran viktigare. Men jag tog ändå det beslutet.

Efteråt fick hon ett bidrag till en del av cykelköpet och klarade hyran.

– Jag har inga sparkonton och inga pensionskonton. Men på sätt och vis är man ju fri. Jag slipper sitta fast i ett hus jag inte vill ha, säger hon och ler lite.

Jämför du dig med andra?

– Oftast inte. Bara när man är riktigt låg, då jämför man sig. Det kan kännas sorgligt att det finns de som har så mycket pengar att de inte vet vad de ska göra av dem.

Sonen ringer två gånger under intervjun. Han är hungrig efter skolan, och Susanne förklarar att det finns rester från gårdagens middag i kylskåpet.

Jul, midsommar och andra högtider är tuffast berättar hon. Men annars är hon inte säker på att de som har mer pengar är lyckligare.

– De har det tryggare. Men det är inte säkert att stämningen hemma är bättre för det. Även om vi har det svårt så kan vi ha en bra gemenskap. Om jag inte kan ge honom saker så kan jag ge honom det. Och lära honom att fundera och välja rätt i livet.

Katarina Borgemo är områdeschef för det sociala/diakonala området på Stadsmissionen i Kalmar. Hon och Susanne har lärt känna varandra genom Stadsmissionens stödprogram Matkassen. Katarina Borgemo berättar om skammen att inte ha pengar.

– Den som har haft en karriär och sedan blivit långtidssjukskriven. Det är fruktansvärt svårt att tala om – vilket kanske gör att du går ännu längre utan att be om hjälp.

”Man sätter sig i skuld för sina barns skull. Då tar man beslut som inte är de bästa. Det kan vara ett sms-lån, och sedan hamnar du hos inkassobolag och tar dig inte ur knipan.”

Många av de som vänder sig till Stadsmissionen saknar, precis som Susanne, familj och släkt som kan hjälpa till när pengarna tryter. I stället tvingas de vända sig till socialtjänsten. Men där synas de sökandes ekonomi noga, och det kan ta tid att få försörjningsstöd.

– Många av dem vi möter har inte det skyddsnätet. Eller så är föräldern sjukpensionär. Det finns inga pengar. Då är det tufft att få höra från myndigheterna att man ska ha en plan för det oförutsedda, säger Katarina Borgemo.

”Jag har inga sparkonton och inga pensionskonton. Men på sätt och vis är man ju fri. Jag slipper sitta fast i ett hus jag inte vill ha”, säger Susanne och ler lite.
”Jag har inga sparkonton och inga pensionskonton. Men på sätt och vis är man ju fri. Jag slipper sitta fast i ett hus jag inte vill ha”, säger Susanne och ler lite.

Fattigdom handlar mycket om att jämföra sig med andra, menar hon. Många är rädda att deras barn ska hamna utanför.

– Man sätter sig i skuld för sina barns skull. Då tar man beslut som inte är de bästa. Det kan vara ett sms-lån, och sedan hamnar du hos inkassobolag och tar dig inte ur knipan.

Andra exempel handlar om föräldrar som avstår från att hämta ut sin medicin.

– Man väljer att ta de pengarna till barnen i stället. Vilket gör det svårare att ta sig ut på arbetsmarknaden igen, om man till exempel inte kan ta de antidepressiva man behöver, säger Katarina Borgemo.

Organisationen Rädda Barnen har sedan 2002 dokumenterat barnfattigdom i Sverige. Den senaste större rapporten kom 2015, men en ny är på väg. Den ska publiceras i slutet av september.

Madeleine Fridh, projektledare på Rädda Barnen i Sverige, berättar att barnfattigdomen legat ganska konstant runt 12 procent fram till 2013. I faktiska tal innebar det att 234 000 barn levde i ekonomisk utsatthet.

Har det skett en ökning efter det?

– Det kan vi inte svara på förrän rapporten är klar, säger hon.

Susanne pratar nästan bara om sin son – trots att han inte är närvarande vid intervjun. Hon vill att han ska lyckas i skolan och känna trygghet och självförtroende. För egen del är drömmarna blygsamma.

– Jag tror egentligen inte att jag är speciellt annorlunda. Jag vill inget hellre än att jobba heltid, åka och handla på helgerna och träna några gånger i veckan. Det är drömlivet för mig.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.