Skoljoggen får mig att känna mig dålig

Lärarna säger att det är så skönt att röra på sig och att det är syftet med hela grejen, vikten av att röra på sig. Konstigt att de då har gjort det till en tävling!

Musiken dånar på skolgården och alla elever på skolan ska värma upp tillsamman men i min mage gör det ondare och ondare. Dags för start och jag börjar jogga, man får gå men jag börjar jogga. För nu är det viktigt att jag fixar många varv. För klassen måste få ihop många varv för då vinner vår klass och alla vill ju vinna, eller? I alla fall de med vinnarskalle.

Jag har ingen vinnarskalle, det skulle inte göra mig något om vi kom sist. Jag gillar heller inte att springa. Jag tycker om att röra på mig, men jag gillar inte att tävla eller att bli jämförd. Jag gillar inte att få höra efteråt: ”Varför försökte du inte? ”Hur många varv sprang du?” ”Hade du bara sprungit ett varv till hade ju vår klass vunnit!”

Jag har gått/joggat två varv och känner att jag inte orkar mer eller vill mer, men ett varv till måste jag. Fixar jag inte ett varv till kommer de prata skit om mig.

Jag går det tredje varvet och det första jag får hör är när jag kommer i mål är:

– Hur många varv har du sprungit?

– Tre, svarar jag.

– Men va fan, kunde du inte sprungit ett till!

Jag bara går därifrån, och min mage gör ännu ondare….

Tack alla vuxna som ordnar denna aktivitet.

Lisa