Marcus Oscarsson: ”Om jag vore partiledare hade jag inte satt min fot i Almedalen”

Kalmar Artikeln publicerades
Almedalen, åtta dagars julafton för Barometern-OT:s krönikör Marcus Oscarsson. Men Almedalsveckan är också ett arrangemang som ifrågasätt allt mer. Upplägget med tomten, partiledaren, i Visby och tomtenissarna, väljarna, som sliter, kvar på fastlandet är inte det optimala.
Foto: Montage
Almedalen, åtta dagars julafton för Barometern-OT:s krönikör Marcus Oscarsson. Men Almedalsveckan är också ett arrangemang som ifrågasätt allt mer. Upplägget med tomten, partiledaren, i Visby och tomtenissarna, väljarna, som sliter, kvar på fastlandet är inte det optimala.

Tredje söndagen varje månad träffas tre damer i 70-årsåldern någonstans i Kalmar län. Ingrid från Mönsterås, Kerstin från Mörlunda och Lena från Mörbylånga. De gick i samma klass i den så kallade småskolan och har hållit ihop sedan dess. Goda småkakor, minnen, aktualiteter, virkning och prat om ditten och datten står på schemat när de träffas.

När Ingrid, Kerstin och Lena sågs nu senast kom Almedalsveckan på tal.

-Dit skulle man kanske åka. Jag har ingen aning om hur jag ska rösta så jag behöver mer information, sa Ingrid.

-Ja, men det är ett enda stort rosémingel. Gratis – på skattebetalarnas bekostnad. Inget för vanligt folk, bara för lobbyisterna och eliten, svarade Kerstin som nyligen sett att hennes barnbarn bekräftat den bilden i ett inlägg på Facebook.

-Och boendet är hutlöst dyrt. Inte för allt smör i Småland att jag åker dit, inflikade Lena.

De tre damerna exemplifierar något väldigt centralt i politiken – partiledarna behöver förhålla sig till en helt ny värld inför valet 2018. Ett helt nytt Sverige. En helt ny typ valkampanj.

Fallet med de tre damerna går i linje med allmänhetens sviktande förtroende för politikerna. Många upplever att Almedalen förvandlats till ett rosémingeldagis för Stureplanseliten, media, näringslivshöjdare och politikerna själva samt att priserna är hutlösa och hela faderullan verkligen inte är för vanligt folk.

Det ligger en del i det, även om allt inte stämmer. Det är en relativt dyr historia med resor och boende för vanligt folk. Och det flödar av både rosévin och Stureplanskändisar i Visbys trånga gränder under Almedalsveckan. Men att rosévinet skulle bekostas av skattebetalarna har jag aldrig själv bevittnat och sannolikt förekommer det i betydligt mindre skala än gemene man tror. Privata företag däremot, ja de kan självklart köpa hur mycket rosévin de vill. Och om näringslivshöjdare kan nätverka och skapa nya jobb så vinner alla på det. Rätt hanterat är Almedalen en underbar oas av politik som kan ge oändlig kunskap och närhet till partierna.

Men det ligger ändå en del i de tre damernas samtal och tro inte för en sekund att det bara handlar om årsrika damer i glesbygden. För samtidigt utspelas detta samtal på heta sushibaren Slösa Vilt på Stureplan.

-Jag har gjort alla tänkbara valkompasser online inför valet för att se vad jag ska rösta på, sa mediestrategen Kevin.

-Det där är bara bluff. Tidningarna skriver så mycket trams. Och politikerna ljuger ikapp. Almedalen är en enda stor ljugarbänk, svarade finansanalytikern Mattias.

-När min dotter skulle till vårdcentralen efter vår familjetripp till New York i helgen så ringlade sig kön ut på gatan. Trots vår höga skatt! Men sköterskorna var välsvarvade. Klar liggpotential, sa dataingenjören Ludwig.

Att tro att endast pensionärer på glesbygden har oroliga funderingar kring politiken är lika fel som att tro att det bara är yngre killar på Stureplan som diskuterar smaskiga detaljer om motsatta könet. Även Ingrid, Kerstin och Lena diskuterar liggpotential med glatt humör och höga skratt. Var så säkra. Den delvis befogade misstänksamheten mot politiker och Almedalen är något annat de båda triogrupperna har gemensamt. Och alla sex är aktiva på sociala medier.

Vid USA-valet 2016 slog hejdlösa rykten i sociala medier igenom med full kraft. Liknande effekter syntes redan i Brexitomröstningen i Storbritannien några månader tidigare. Hela 45 000 falska inlägg om Brexitomröstningen postades och delades i sociala medier de två sista dagarna innan folkomröstningen avslöjade en forskargrupp vid Swansea University. Inläggen gjordes dock inte från Storbritannien - utan från Ryssland och det handlar om närmare 150 000 falska konton som ofta har koppling till ryska staten enligt forskargruppen. Även valen i Frankrike och Tyskland 2017 drabbades av lurendrejerikampanjer i sociala medier med syfte att vilseleda och lura väljarna.

Mätningar visar dessutom att lurendrejerikampanjerna är mycket effektiva – av den halva av USA:s befolkning som röstade på Trump trodde hela 46% att Hillary Clinton var inblandad i en pedofilbordell som styrdes från en pizzeria i Washington alternativt var inte säkra på om hon var inblandad eller inte. En rad liknande mätningar visar att en betydande andel av väljarna i land efter land tror på uppdiktade och falska rykten i sociala medier. Att ducka för det faktum att samma sak även sker i Sverige här och nu och att väljare blir lurade både avseende partiernas sakpolitik, ståndpunkter och till och med avsikter är väldigt naivt.

Ingrid, Kerstin och Lena har lika lite att göra med lurendrejerikampanjer från främmande makt som Kevin, Mattias och Ludwig. Men de sex personernas samtal och de falska kampanjerna på sociala medier har likvärdiga lösningar och riktar båda strålkastarljuset mot varför valkampanjen 2018 ställer nya och potentiellt avgörande krav på partiledarna:

* Visa förståelse för väljarnas oro genom att bemöta dem med en betydligt mer grundläggande, preventiv och förklarande pedagogik.

*Utgå ifrån att väljarna översköljs av effektiva påverkanskampanjer som väljarna lätt kan bli lurade av.

De partiledare som bäst fångar upp denna oro har mycket att vinna. Åker man till Almedalen bör man tydliggöra att man inte dricker en enda droppe alkohol, vilka lobbyister man träffar och hur det gynnar väljarna samt ha bra svar på hur vanligt folk faktiskt gynnas av Almedalsveckan, om man nu tycker det.

Almedalsveckan firar 50-årsjubileum och det är valår. Självklart vill partiledarna vara där. Dessutom får deras Almedalstal stor uppmärksamhet.

Men vill man verkligen visa att man tagit till sig av den nya verkligheten så är sannolikt det mest pedagogiska och slagkraftiga att helt hoppa över tillställningen och hålla talet i till exempel Sveg, Laholm eller Mönsterås istället. Den partiledare som hade gjort det hade garanterat fått mest uppmärksamhet av alla.

Jag älskar verkligen Almedalen! Det är som julafton åtta dagar i rad. Och jag älskar julen och julklappar! Men om jag vore partiledare hade jag ändå inte satt min fot där. Utan alla hårt slitande tomtenissar i tomteverkstan blir det nämligen inga julklappar. Och tomtenissarna, ja de stannar kvar på fastlandet.