"Juuuholt ska det vara - inte Ju-holt"

– Jag hör ingen skillnad. Jag förstår inte vad du säger.

Den finlandssvenska journalisten på SVT fattar att det är något fel med uttalet när jag ringer på torsdagskvällen efter inslaget om att Juholt blir partiledare. Men inte vad.

– Jag ska framföra det här. Du är inte den första som ringer.

Jo, vi var nog rätt många som reagerade på hur den nye partiordföranden presenterades. De som känner Juholt vet att han uttalar sitt namn med samma betoning som när man säger efternamnet på Ulrika Hydman och Utrecht.

Men Stockholmsjournalisterna vill uttala det som man säger Bodström och julklapp.

Det ger ett lätt löjes skimmer över inslagen i både TV och Ekot.

Framför allt när riksmedia fokuserar på Håkan Juholts småländska uttal, samtidigt som journalisterna själva snubblar på betoningen.

Ändå hade Berit Andnor, valberedningens ordförande, exakt rätt uttal när hon presenterade den nye partiledaren.

Men det lyssnade inte de församlade journalisterna på. En sa till och med Juhult.

Det hela handlar om akut och grav accent, en svårfångad, subtil nyansskillnad som kan göra att ord helt byter betydelse i svenska språket.

Anden i flaskan och anden på vattnet är ett exempel.

Men vilket som är vilket har till och med Svenska språknämnden svårt att reda ut.

– Vår uttalsexpert har tyvärr gått i pension, säger Eva Olofsson på nämnden efter att i flera minuter rådgjort med en kollega och kommit fram till att det rätta uttalet på Juholt är grav accent.

Eva Göransson på Sveriges Radio står dock lite frågande till min betoning.

– Det är mer logiskt att han skulle uttala sitt efternamn Juholt, säger hon på samma sätt som hon hade sagt Bodström.

– Men det är den som har namnet som avgör vad som är rätt.

Hur Juholt själv säger sitt efternamn har ingen Stockholmsjournalist frågat än. Eller lyssnat på.

Själv tänker jag lyssna på rikssändningarna med extra intresse framöver. Och hoppas på mer Juuuholt och mindre Ju-holt i etern framöver.