Hon spelade in erkännandet

Kalmar Artikeln publicerades
Den 31 juni hittar polisen Göran Lundblads kropp, nedgrävt på exakt den plats som den misstänkte mördaren pekat ut för Lotta. 3 bilder
Foto:Mats Holmertz
Den 31 juni hittar polisen Göran Lundblads kropp, nedgrävt på exakt den plats som den misstänkte mördaren pekat ut för Lotta.

Snart väcks åtal i fallet med den mördade Göran Lundblad. Barometern har träffat polisens huvudvittne som väljer att ge sin bild av vad som ledde fram till att det misstänkta paret greps. Det är en historia om förälskelse, hemliga inspelningar och om en honungsfälla som slog igen.

Tidig morgon den 30 augusti 2012. Det är redan ljust och fåglarna kvittrar utanför den gula tegelvillan. Utanför huset befinner sig Gustav med en hagelbössa i handen. Han smyger sig in och går fram till den sovande Göran Lundblad. Riktar pipan mot nedre delen av ansiktet och trycker av. Göran Lundblad dör.

Allt detta berättar den drygt 20-åriga mordmisstänkte 1,5 år senare för en medlem i Missing People, som spelar in hans erkännande. Han grips senare tillsammans med sin dåvarande flickvän Malin. Malin och Gustav är fingerade namn.

Barometern har träffat det kvinnliga huvudvittnet, som vi här kallar Lotta, i den uppmärksammade mordutredningen och hon väljer nu att gå ut med sin berättelse i tidningen. Det är till stor del Lottas uppgifter som utgör grunden för det åtal som snart väcks. Hennes berättelse tyder på att mordet var välplanerat men att det begicks flera misstag som nu kan bli Gustavs och den medåtalade Malins fall.

När de nya uppgifterna kom fram hade polisen kört fast i sitt utredningsarbete. Även om det fanns misstankar om vilka gärningsmännen var, saknades bevis. I Sverige är det dessutom nära nog omöjligt att fälla någon för mord om man inte har en kropp. Utan lik är det omöjligt att fastställa en dödsorsak. Det innebar att så länge Göran Lundblad var försvunnen fanns ingen lösning i sikte. Men det stora genombrottet kom alltså när Lotta hörde av sig till polisen och berättade att hon hade fått kontakt med Gustav.

Barometern träffar henne på ett hotell i Kalmar. Hon har en hotbild mot sig och sover aldrig i samma säng två nätter i rad. Hon är ledigt klädd i tajts och har ett par blå, isländska ullstrumpor högt uppdragna på vaden. Hon ger ett balanserat, samlat intryck och har skrivit ihop en liten sammanfattning som hon tittar i för att få allt i kronologisk ordning.

Göran Lundblad hade sedan länge en lägenhet i Funkabo. Där återfanns en av hans bilar när han anmälts försvunnen, och det var där man koncentrerade sina eftersökningar.

Något år tidigare hade organisationen Missing People startats. Att leta efter Göran Lundblad i trakterna runt Funkabo var lokalavdelningens första uppdrag. 72 frivilliga skickades ut och koncentrerade sökandet till Kalmarsund. Svinö finkammandes utan resultat. Göran Lundblad var helt försvunnen.

Men Missing People gav sig inte. Lotta fick nya tips om att i stället söka runt Göran Lundblads bostad i Förlösa. Lokalavdelningen ägnade närmare sex månader åt att förbereda sin sökoperation - den största i länet någonsin. Den koncentrerades till Göran Lundblads egna marker i Förlösa och i Balebo.

– En av våra hundar har markerat, berättade Missing People för Barometern på kvällen efter den första sökdagen.

Hundarna Wilma och Ayla, som tagits till platsen, är några av de bästa hundarna i Sverige på att söka efter avlidna människor. Wilma lyckades en gång lokalisera en fullt utrustad dykare, med tjock våtdräkt, på 18 meters djup och från 900 meters håll. Under sökningarna i Förlösa kunde hon passera kadavret av flera kalvar utan att ens rynka på nosen. Båda hundarna markerade vid en göl. Den tömdes men det fanns inga spår.

– Jag var väl tveksam till att vi skulle hitta något. Men i efterhand har vi kollat flödet och vattnet kom från den plats där man senare hittade Göran Lundblad, säger Lotta. Hundarna hade rätt.

Parallellt med sökoperationen försökte hon också bygga upp ett förtroende hos det unga paret. Det var svårt, i synnerhet Malin visade tydligt att hon inte ville ha någon kontakt. Men efter ett tag blev Lotta tillagd som vän på Facebook av henne. Den 17 juni fick Lotta ett sms från Gustav om att han vill prata med henne.

– Vi pratade nästan en hel natt och jag fick hela tiden konstiga frågor. Jag förstod att han ville träffas och att han ville ha ett personligt möte.

Vid tidpunkten hade förhållandet mellan Gustav och Malin börjat knaka i fogarna. Gustav riktade allt mer intresse mot Lotta. Antalet sms ökade och han ville hela tiden träffa henne. Lotta förklarade att hon skulle åka iväg till Göteborg och att de inte kunde träffas. Men han gav sig inte och Lotta förstod att han inte skulle bli så lätt att bli av med. Hon blev orolig och kontaktade förundersökningsledaren och fick till svar. "Var inte den drivande, ta inte kontakt men svara på det du behöver, men håll samtalet flytande".

– Han hade information om mina barn och var jag bodde så det kändes obehaglig. Samtidigt var jag ganska säker på att han visste något och ville berätta. Men jag visste inte om han var inblandad, bara att han visste något.

Lotta förstod att det fanns mer att ta reda på.

– Han var orolig och jag var ganska säker på att han var inblandad på något sätt, det var rätt obehagligt.

Hon föreslog en fika och han gjorde ingen hemlighet av han ville att de skulle ha ett förhållande. Han var kaxig och rättfram. "Jag är van att få det jag vill ha." Lotta brukar bo hos en vän i Gamleby de dagar hon jobbar i Västervik. Hon och Gustav hade bestämt sig för att ses på ett fik i Gamleby, men han kom tidigt på morgonen, långt tidigare än hon planerade. Så hon fick tänka om och bjuda in honom i kompisens hus.

– När han gick ur bilen såg jag att han var jättenervös. Jag gav honom en kram för att visa att jag inte var rädd för honom och genom detta få ett övertag.

De gick och satte sig och pratade. Lotta förstod att han var väldigt intresserad av henne.

– Är det något du vill berätta? frågade hon.

– Ja, det är något speciellt, svarade Gustav.

Han berättade att det var dåligt mellan honom och sambon och att han funderade på om Lotta och han kunde ha en framtid tillsammans.

– Det var ett helt barockt samtal, säger hon.

Men hon tänkte också utnyttja det faktum att han trodde på en framtid dem emellan och hon sa att hon inte kunde vara ihop med någon som inte sa sanningen.

– Du har ljugit för mig tidigare, jag kan inte vara tillsammans med någon som inte talar sanning. Så innan vi tar det här vidare vill jag att du berättar sanningen. För jag tror du är illa ute.

Gustav blev alltmer nervös. Han gick på toaletten, hans pupiller vidgades och han rörde sig hela tiden oroligt. Under tiden ringde Lottas mobil, hon hade förundersökningsledarens nummer inprogrammerat. Det såg Gustav.

– Jag sa till honom att är det är säkert inget viktigt och försökte får honom att prata.

Och det gjorde han. Han berättade hur han tagit ett hagelgevär från sin pappas vapenskåp. Han hade inte mycket erfarenhet av vapen och visste knappt hur man delade en bössa eller vilken ammunition som passade bäst.

Göran Lundblad var en nattmänniska, det visste paret. Så tidigt på morgonen, när han sov som tyngst smög Gustav in till hans rum. Därefter gick allt fort. Kroppen virades in i en grön presenning som knöts med ett plastrep. Den lades Gustavs pickup och kördes ut på en närliggande odlingsplätt där han dagen inne grävt ett två meter djupt hål med sin hjullastare. Paret städade huset, de hann tapetsera om och skava lite på tapeten för att få rätt patina.

Allt detta skedde mellan klockan sju på morgonen och 14 på eftermiddagen. Malin ska ha befunnit sig i huset, men Lotta tror inte att hon blev vittne till mordet.

– Ett misstag han gjorde som säkert kan vara avgörande var att han inte använde handskar, det var han väldigt orolig för, säger Lotta.

Han blev under samtalet ännu mer orolig och fortsatte gå på toaletten. Ångesten kom upp till ytan. Han var på väg att få ett bryta ihop, berättar hon. Men han fortsatte att berätta. Om hur Görans pass eldades upp i en kakelugn och att tomhylsorna slängdes i Ljungbyån vid Trekanten.

– Jag mådde dåligt. Där satt jag ensam med en person som precis erkänt ett mord. Och vi var ute i skogen, mitt ute i ingenstans.

Lotta lyckades lugna Gustav, och sig själv. Hon sa till honom att han måste peka ut var han grävt ner Göran. Men han var alldeles för skakig och hittade inte på kartan. Han tog i stället fram sin mobil och Google maps och visade var kroppen fanns. Vad han inte visste var att Lotta spelade in hela samtalet på sin mobil. När Lotta fått positionen och erkännandet försökte hon handla snabbt. Hon föreslog att de skulle åka till Skafferiet i Gamleby och fika.

Gustav lade armen om Lottas midja.

– Nej, det ser inte så bra ut, människor tittar, lyckades hon övertyga honom.

Han blev alltmer frispråkig.

– Vi har suttit och garvat åt poliserna i två år. Vi har gjort det svårt för Humle och Dumle som vi kallat dem.

Efter fikat fick hon i väg Gustav och han åkte hem till Förlösa. Efter någon kvart ringde hon för att höra var han är. Han hade då kommit en bit på vägen. Lotta kände sig lugnare och fick tag på förundersökningsledaren. Hon började förstå vad hon varit med om och ville ha hjälp av polisen.

Polisen grep Gustav tre timmar efter telefonsamtalet. De letade upp den plats som han pekat ut för Lotta och där hittade man senare kvarlevorna efter Göran Lundblad.

Du såg Gustav under häktningsförhandlingarna?

– Jag bar stora mörka solglasögon, jag ville verkligen inte att han skulle se rädslan i mina ögon.

Sedan Malin och Gustav häktades har båda genomgått en paragraf 7-utredning, en liten sinnesundersökning, som görs i brottmål. Båda anses vara fullt friska och socialt väl fungerande.

Ingen av dem har några missbruksproblem och förekommer inte i belastningsregistret.

Enligt tingsrätten ser det ut som om åtalet kommer att väckas nu på fredag och att rättegången börjar den 6 november. Polisen vill inte uttala sig om målet före åtal.

Lotta, Gustav och Malin heter egentligen något annat.