Hon nekas operation – trots smärtorna

Kalmar Artikeln publicerades

Sedan Sofia Eriksson var med om en trafikolycka är smärta hennes vardag. Nu har hon blivit uttagen till en studie som kan vända allt. Men landstinget vägrar.

– Görs inget alls så blir jag inte bättre. Jag blir sjukpensionär i januari. Jag är 34 år, har tre små barn och jag vill jobba, säger Sofia Eriksson.

Det var i december 2011 som hon var med om en trafikolycka. Hon var passagerare i en bil där föraren körde mot rött. Efter olyckan förändrade livet helt: ständig smärta i nacke och bakhuvud, kronisk tinnitus, bortdomnade armar, vänstra sidan av ansiktet domnat liksom halva tungan, domning i ena benet och foten. Hon är alltid trött och ofta illamående med migränliknande huvudvärksattacker. Det dröjde inte länge förrän hon hamnade i en vårdcirkus.
– Jag var på vårdcentralen gång på gång. Först sa de att det var normalt och gav mig värktabletter. Sedan fick jag åka på sjukgymnastik. Men det blev inte bättre och efter fem månader vågade inte sjukgymnasten fortsätta utan skickade mig till en ny sjukgymnast i Borgholm som hävdade att min värk berodde på andningen och tyckte att jag skulle sitta kopplad till en dator och titta på mina andetag på skärmen i minst tre månader. Jag kände direkt att det här är fel. Jag behöver riktig hjälp. Jag har tre barn som behöver mig.

I det läget blev hon skickad till smärtkliniken i Växjö i fyra veckor. Det fungerade inte och i stället åkte hon till smärtkliniken i Västervik. Där hon fick bo i ett rum utan fönster och med en fläkt som blåste in iskall luft. Mediciner sattes in men inget hjälpte.

Sofia Eriksson, som är utbildad informatör och journalist, började söka på nätet vad det finns för andra behandlingar än de hon varit på, och hittar en studie som genomförs på Uppsala akademiska sjukhus som i korthet går ut på att göra en operation där nerver som klämts in i muskulaturen, friläggs. Efter att ha tagit kontakt med patientnämnden fick hon åka upp, träffade läkaren, testades och ja, hon är perfekt för att delta. Redan under testet då injektioner som bedövar nerven sattes in i nacken försvann de flesta av hennes symptom. Men sedan tog det stopp.
– Vare sig läkarna i Kalmar eller Västervik vill skriva en remiss till Uppsala eftersom det är en studie. I Kalmar säger de att de litar på Västervik och Västervik tror inte på operationer av den här sortens skador. Men många har redan varit med och där finns goda resultat.

Hennes egen teori har hela tiden varit att en nerv har klämts, men läkarna i Kalmar har inte hållit med. I Uppsala fick hon helt andra besked. Hon har svårt att förlika sig med att någon annan än henne ska ta ställning till eventuell risk med operationen.
– Operationen är min chans. Jag kan bli allt från lite bättre till fullt frisk. Och blir jag inget av det så har jag i alla fall gjort allt jag kan.

Det personliga mötet med sjukvården har inte heller varit smärtfritt. Hennes intryck är att det inte är populärt att ha egna idéer eller att ta reda på information själv.
– Man är jädrigt maktlös som patient. Det har gått prestige i det här. De måste kunna svälja lite stolthet.