Hon får ingen dagisplats

Ensamstående pappa med handikappad dotter. Då är du inte välkommen i Kalmar.

Kalmar
Foto:

– Jag bor här, betalar skatt här och arbetar här. Ada är en del av mitt liv och jag vill inte bara vara helgpappa då och då.

– Varför kan jag då inte få barnsomsorg? frågar sig Mårten Ekblad, lärare på Högskolan i Kalmar.

Han har nyss fått besked att Kalmar kommun vägrar snart treåriga dottern Ada förskoleplats. Trots att kommunen hon är skriven i lovar att stå för alla kostnader.

Han är varken bitter eller arg. Däremot har han svårt att förstå hur man resonerar i Kalmar – kommunen som vill vara attraktiv och öka antalet invånare.

Just nu löser han det med kompisar, släkt och vänner. Ibland får Ada följa med till jobbet på högskolan. Men situationen är ohållbar i längden.

I ett modernt, jämställt land borde det gå att lösa delad vårdnad när föräldrarna inte bor i samma kommun, menar han.

– Mitt problem kan inte vara unikt. Det finns många skilda föräldrar i Sverige.

Allt började egentligen när Mårten Ekblad flyttade till Kalmar för ett år sedan. Tidigare hade han pendlat till jobbet på högskolan från Karlskrona. Men det blev för tungt.

– Ada kräver uppmärksamhet, träning och personal. Men mest av allt behöver hon två föräldrar. En mamma och en pappa. Och inte bara en pappa varannan helg. Ada har halva sitt liv med mig.

Därför var det självklart att söka barnomsorg inte bara i Göteborg, där Adas mamma bor, utan även i Kalmar.

– Först verkade det gå bra. Det handlar om högst åtta dagar i månaden i Kalmar. Men nu har jag helt plötsligt fått besked att det inte blir någon plats.

Mårten Ekblad begriper bara inte varför. Det kan nämligen inte vara en ekonomisk fråga.

Högsbo, stadsdelen i Göteborg där Ada bor hälften av tiden, är beredd att stå för kostnaderna.

– Då borde det gå att lösa. Men jag får tvärnej och så börjar de läsa ur lagboken.

Att ta hand om ett handikappat barn kan vara tungt. Därför behövs två starka, friska föräldrar som gemensamt kan ta ansvaret, enligt Mårten Ekblad.

– Jag vill inte bara ha en helg då och då. Jag vill ha vardag med mitt barn. Får vi inte tid tillsammans missar jag kommunikationen med min dotter.

Vad ska du göra nu?

– Jag vet inte. Att trixa så här för att få det gå ihop med vänner och bekanta är ohållbart i längden.