Håkan Juholts iskalla comeback - ambassadör på Island

Reykjavik/Barometern-OT:s utsända Artikeln publicerades
Håkan Juholt möter upp Barometern-OT i trädgården till sitt nya hem, residenset i Reykjavik där han tillsammans med sin fru Åsa bor sedan tre månader tillbaka.
Foto:Mats Holmertz
Håkan Juholt möter upp Barometern-OT i trädgården till sitt nya hem, residenset i Reykjavik där han tillsammans med sin fru Åsa bor sedan tre månader tillbaka.

Efter drygt fem år ute i den politiska kylan har Håkan Juholt fått en möjlighet till revansch. Men det är ändå en kylslagen comeback. Ambassadörsjobbet i Reykjavik kräver både vinterrock och en rejäl ryssmössa.

Barometern-OT tog rygg på ambassadör Juholt under tre arbetsdagar.

– Välkomna, så kul att ni kunde komma hit. Nu ska ni få lära er allt om mitt liv som ambassadör.

Håkan Juholt tar tillsammans med sin fru, Åsa Juholt, emot Barometern-OT på trappan till residenset, beläget i de mer prominenta kvarteren i Reykjavik. Det är i den vackra vita byggnaden Håkan Juholt både bor och arbetar sedan knappt tre månader tillbaka.

Att möta just Håkan Juholt i en roll som diplomat är en underlig känsla. Mycket kan man beskriva honom som, men diplomatisk har han aldrig varit. Och frågan är om han ens är det nu.

Lars Persson har arbetat som chaufför på ambassaden under många år, nu har han en tjänst med mycket blandade sysslor. Han är lite av Håkan Juholts högra hand som bland annat ansvarar för att uppdatera ambassadören i vad som händer och sker i örepubliken.

– Jag har arbetat här på ambassaden i 17 år, jag har träffat många ambassadörer genom åren. Håkan är inte lik någon av dem, han är helt annorlunda. Han är så glad och positiv och han kommer med nya idéer som han tycker vi ska göra hela tiden. De andra ambassadörerna, ja dem såg man ju nästan aldrig.

Efter en kort rundvandring i residenset slår sig Håkan Juholt, väldigt oväntat, ned vid en bänk i köket. Sakta börjar han dela små cocktailtomater för att därefter sätta fast en marinerad champinjon på varje halva.

Senare på kvällen ska det arrangeras ett litet mingel på residenset och för att spara pengar, – ”vi har en väldigt liten budget för arrangemang, 80 000 för hela året, det räcker inte långt” – fixar Åsa och Håkan Juholt maten själva. Det ska serveras allt från västerbottenpaj till, tror det eller ej, Mamma Scans köttbullar.

Just den delen av uppdraget som ambassadör håller Håkan Juholt sakta men säkert på att vänja sig vid. Att vara ambassadör kräver att man företräder Sverige både på och som arrangör av diverse tillställningar.

– Det här är en ny värld för mig. Jag har aldrig gillat kindpussande och att mingla runt med ett vinglas i ena handen. Men nu har jag ett jobb som kräver detta, då blir jag mingel-Håkan, jag är bra på att anpassa mig, säger Håkan Juholt med ett leende när han några timmar senare välkomnar ett 40-tal gäster.

Fast, det där med att anpassa sig är ju också en sanning med viss modifikation. Efter bara en dryg månad som ambassadör skapade han stora rubriker, igen, hemma i Sverige efter att i en intervju uttalat sig om framtiden för demokratin i Sverige.

– Det tog inte många minuter innan det brakade loss kan man säga. Men nu vet jag. Jag blev uppringd av UD och man kan väl säga att jag var väldigt nära att slå huvudet i taket direkt. Men UD:s information tar jag till mig av, jag är diplomat nu, inte politiker. Man lär så länge man lever.

Hur kommer det sig att du gång på gång skapar rubriker genom, om man uttrycker det försiktigt, mindre lyckade uttalanden?

Frågan är självklar och den ställs i baksätet på Barometerns hyrbil på väg ut på en liten tur runt södra Island. Det märks att Juholt är beredd på att frågan skulle ställas. Han svarar snabbt, nästan lite förberett.

– Jag ville inte vara en i mängden av ”osynliga politiker” som varken hördes eller syntes, som bara fanns.

– Det finns för mycket mellanmjölk i politiken, den är väldigt väl representerad. Men jag är inte mellanmjölk, jag valde inte politiken och det offentliga rummet för att sitta längst bak i sista vagnen och vara osynlig. Jag har aldrig haft som mål att vara omtyckt eller att alla ska hålla med mig när jag säger något. Den inställningen har självklart kostat på och visst har jag både trampat i klaveret och gett olyckliga kommentarer.

– Men jag jag är både stryktålig och uthållig. Ska du finnas och verka i maktens korridorer, då måste du klara att ta stryk ibland. Men som sagt, detta har jag lagt bakom mig. Nu är jag diplomatisk, säger Håkan Juholt och skrattar gott.

Hur blev då den förre S-politikern ambassadör?

Juholt tar ett djupt andetag. Han berättar om resan från att ha valts till partiordförande till dagens uppdrag. Det är en berättelse med en underton av både besvikelse och bitterhet som ändå avrundas i glädjen av att vara tillbaka, både som person och på ett jobb.

Uppdraget han till slut erbjöds av Stefan Löfven, suppleant i riksdagens kulturutskott, riksdagens minsta utskott, blev början på slutet på en drygt 40-årig politisk karriär med 22 år som riksdagsman. Han beskriver själv tiden mellan hans avgång som partiledare i januari 2012 till dagen han erbjöds arbetet som ambassadör på Island som fem år utan arbetsuppgifter.

– Jag har det gamla pensionsavtalet som riksdagsman så jag kunde tackat för mig och suttit hemma i soffan och lyft min pension. Men så fungerar inte Håkan Juholt, jag vill jobba och brinna.

För att överleva tristessen som bortglömd och placerad i frysboxen av sitt parti turnerade Håkan Juholt under några år land och rike runt. Både hans fru och hans vänner frågade varför. Svaret var ”för att jag måste göra något”, totalt blev det 474 politiska agitationsmöten.

Samtidigt hade Håkan Juholt dragit upp planerna för en helt och oväntad karriär de sista åren, hotellägare i Spanien. Där var han delägare i en fastighet och planen var att bygga om den till ett litet hotell.

– De planerna var ganska långt komna. Jag såg faktiskt fram emot att börja renovera och sedan driva ett eget litet hotell tillsammans med Åsa och några vänner. Men nu äger jag inte någon del i fastigheten längre, jag ska inte kombinera den typen av affärsverksamhet med uppdraget som diplomat. Så planerna på att bli hotellägare, de existerar inte längre.

Istället för hotellägande visade det sig att Håkan Juholts strid för att få ett nytt uppdrag fick ett lyckligt slut.

– Jag hade tidigt, både för regeringen Reinfeldt och sedan också för regering Löfven, förklarat att jag fanns och stod till förfogande. Och av Alliansregeringen fick jag två väldigt intressanta erbjudanden om att bli generaldirektör. Tyvärr passade inte mitt liv just då, nyskild och med barn att ta ansvar för, in i det som krävs för att kunna göra ett bra jobb som generaldirektör, så jag fick tacka nej båda gångerna.

Men det blev tredje gången gillt. När Håkan Juholt fick reda på att ambassadörsjobbet i Reykjavik skulle bli ledigt anmälde han sitt intresse, fast med en rejält brasklapp. Han kunde endast tänka sig att söka tjänsten om det bara var han som skulle erbjudas den.

Att vara diplomat är nu något helt annat än att vara politiker, var det ett svårt beslut att så radikalt byta bana?

– Nej, jag hade ju redan slutat som politiker, det gjorde jag 2016. Dessutom älskar jag att arbeta med människor, nu får jag göra det på ett annat sätt. Mitt uppdrag nu är att knyta Sverige och svenskarna närmare Island och islänningarna. Detta ska genomsyra mina fyra år här.

Det är nu ambassadtjänstemannen och chauffören Lars Perssons ord om ”nya idéer” får sin förklaring. Under den kommande halvtimmen berättar Håkan Juholt länge och inlevelsefullt om sina visioner, tankar och drömmar.

Det handlar om allt från konkreta aktiviteter, som att stå på julmarknaden i Reykjavik och bjuda på glögg och pepparkakor och dela ut information, till drömmen om att under 2018 låta ambassaden vara en plats för fotbollsgemenskap. Att Sverige, Danmark och Island är kvalificerade för fotbolls-VM vill Håkan Juholt göra något ”kul och trevligt av”. En idé är att bjuda in ungdomslag till Reykjavik, en annan, som väckt ambassadpersonalens stora förvåning, är att sätta upp ett fotbollsmål på residensgården och där ha utmaningar i straffsparksskjutande med Juholt själv i mål.

Arbetet med att knyta länderna samman har redan inletts och företagare inom såväl hustillverkningsindustrin som bryggerinäringen har bjudits till Island. På själva residenset har en liten konstlokal iordningställts dit hantverkare bjuds in för att ställa ut konst. Just denna vecka är det glaskonst av Rolf Sinnemark, som är på plats för att forma utställningen.

För att det något Håkan Juholt har bestämt sig för så är det att öppna upp residenset. Det ska vara en mötesplats där det ska skapas svensk-isländska möten av alla tänkbara, och otänkbara slag.

Och det råder inte någon tvekan, Juholt räknar kallt med att nå framgång med sina idéer och visioner. Schackklubben i Kalmar är redan kontaktad för samarbete och ett besök av Torsten Jansson, huvudägare av New Wave Group AB, är inbokat.

Samtidigt är Håkan Juholt mycket mån om att väva in det dagliga arbetet som ambassadör när han målar upp sina visioner. För det finns en krass vardag, arbetsuppgifter som ska genomföras.

Därför består de dagliga timmarna på ambassaden sällan av planering av kommande aktiviteter på residenset. Det är skrivarbete, underlag och PM, som ska skötas. Under den korta tid Juholt varit ambassadör har det exempelvis hållits val till Alltinget, en ny regering har tillträtt och en ny isländsk statsbudget har presenterats. Samtliga händelser som staben på ambassaden analyserar och som Håkan Juholt därefter skriver långa rapporter på åtta-tio sidor om för att uppdatera UD i Sverige. Klassiskt ambassadarbete helt enkelt.

Under rundresan på södra Island kombineras besök på turistmål, som de heta källorna i Geysir och det mäktiga vattenfallet Gullfoss, med samtal om både diplomati och, trots allt, politik. För även om Håkan Juholt vaktar sin tunga ytterst nogsamt har politikerränderna inte suddats bort.

Kontakterna med socialdemokrater, som vänner och kolleger, odlas även från Island. Flera personliga vänner, som försvarsminister Peter Hultqvist, har varit på kombinerat privat och offentligt besök och arbetet med nomineringarna inför valet 2018, inte minst på det lokala planet i Kalmar län, följs noga.

Samtidigt är S-vännerna i Kalmar län ett kapitel för sig i Håkan Juholts minne. Lika positivt och varmt som han beskriver kommunalrådet i Kalmar, Johan Persson, och hans gärning – ”han är mogen för mycket större uppdrag om han själv vill, det är inte en slump att han har fått ansvara för Socialdemokraternas kriskommission och vara ordförande för den parlamentariska landsbygdskommittén” – låter det inte när han talar om andra gamla lokala partikamrater.

Såret efter att inte ens partiet eller partikamraterna i Kalmar län kunde erbjuda honom någon form av uppdrag under åren efter partiledarsortin är långt ifrån läkt. Tvärtom är det ett faktum som är svårt att glömma.

– Det är klart att jag under dessa år som gått har haft tid att fundera över om jag helt enkelt inte kan användas till något ens på hemmaplan, eller om sanningen är att jag är för stark. Men den frågan får jag nog aldrig något svar på.

I samma andetag konstaterar Juholt, att hålla många bollar igång under ett samtal är en av hans specialiteter, att han hela tiden har känt ett stort stöd både från partiets gräsrötter och väljare. Han påpekar nogsamt att det märktes inför och i valet 2014, ett val där Håkan Juholt, sin partiledarsorti till trots, både toppade riksdagslistan och samlade ihop flest personkryss.

– Jag har bevisat att talesättet att man aldrig kan vara profet i sin hembygd inte stämmer, inte på mig i alla fall. Jag har alltid känt mig som just en profet i min hembygd, säger Håkan Juholt och ser så där märkbart nöjd ut som han gör när han fått till ett bra svar.

Ungefär precis mitt i detta svar kommer dock ambassadören på att nu får det vara slut på turistandet. Det är en dryg timmes bilfärd tillbaka till Reykjavik och om tre timmar förväntas han stå i kön in till Nordens hus i Reykjavik för att uppvakta ambassadör Valtteri Hirvonen på festligheten för att fira Finlands 100 år av självständighet.

Väl på självständighetsfesten får Håkan Juholt sina minuter i strålkastarskenet. Tillsammans med andreambassadören Liselotte Widing överlämnas en vacker blomma och gratulationer. Under resten av de dryga två timmar som den svenska delegationen stannar på festen är det kontaktknytande som är Håkan Juholts huvuduppdrag. Visitkort efter visitkort stoppas i kavajfickan och lösa planer på träffar och samarrangemang diskuteras och planeras.

För Håkan Juholt är de olika festligheterna tillsammans med personal från Reykjaviks tolv övriga ambassader en väldigt viktig del av arbetet. Utan personliga kontakter står sig en ambassadör slätt.

Det är häftigt, snudd på gulligt, hur stämningen på festen förändras radikalt när Islands, och Europas, första kvinnliga president, Vigdís Finnbogadóttir, 87 år ung, gör entré. Tala om att även högt uppsatta diplomater och politiker kan bli starstrucked. Riktigt häftigt.

Och riktigt rejält startrucked, det var vad Håkan Juholt blev under Islandsbesökets avslutande lilla arrangemang. Ett besök på The Bobby Fischer Center i den lilla staden Selfoss, som för övrigt är vänort till Kalmar.

Där tog en i schackkretsar mycket legendarisk trio emot. Gudmundur G Thorarinsson, Hilmar Viggóson och Einar S Einarsson, tre män som 1972 arrangerade VM-matchen med epitetet ”århundradets match” mellan Bobby Fischer och Boris Spassky.

För Juholt var nog besöket, både i det lilla museet och vid Bobby Fischers grav, lite av den veckans höjdpunkt. Inte minst berättelsen om hur Gudmundur G Thorarinsson åkte med till Japan 2004 och gav Bobby Fischer ett isländskt medborgarskap som räddade honom undan en utvisning med tillhörande rättegång i USA.

– Jag tror inte ni kan förstå hur stort detta är för mig, helt ofattbart bara att få sitta här och lyssna, förklarade Håkan Juholt med julaftonstindrande ögon.

Knappt hemkomna till Sverige landar det första beviset på Håkan Juholts ambassadörsarbete, via Facebook.

”Nu är det officiellt. 17-19 januari nästa år kommer Islands president Guðni Jóhannesson på statsbesök till Sverige.”

Att arbetet med presidentbesöket inte nämndes med en bokstav under Barometern–OT:s besök förklaras så här:

– Med kungen, två regeringar och en president inblandad, gäller det att gömma det längst inne i kroppen och inte andas i den riktningen. Men jag började arbeta med detta redan under min första arbetsvecka. Kungen bjuder in till statsbesöket! Nu är det allra mesta på plats men det är många detaljer kvar för att det ska bli bra.

Och Håkan Juholts tidigare besked att han inte tänker besöka Sverige under sin tid som ambassadör i Reykjavik, ja det är redan historia. När president Guðni Jóhannesson åker till Stockholm, då är ambassadören självklart med på resan.

Absolut, är Håkan Juholts korta besked.

Fakta

Håkan Juholts karriär - viktiga händelser

● Ledamot av SSU:s förbundsstyrelse.

● Riksdagsman 1994 –2016.

● Ledamot av försvars­beredningen från 1995, ordförande mellan 2000 och 2007.

● Ordförande i försvarsutskottet.

● Biträdande parti­sekreterare 2004

● Socialdemokratisk parti­ordförande, 25 mars 2011 - 21 januari 2012.

● Sveriges ambassadör på Island, september 2017 -

Visa mer...

Fakta

Ambassader på Island

Följande länder har ambassad i Reykjavik:

Finland, Norge, Danmark, Sverige, Storbritannien, Ryssland, Japan, Kina, Tyskland, USA, Kanada, Polen, Frankrike, EU och Färöarna.

Visa mer...

Fakta

Håkan Juholt

Namn: Håkan Juholt.

Ålder: 55 år.

Yrke: Ambassadör på Island.

Familj: Hustrun Åsa, två sönder, Anton och Viktor.

Bor: Residenset i Reykjavik, lägenheten i Stockholm är uthyrd under ambassadörsperioden.

Inkomst: 72 100 kronor + fri bostad. Hustrun Åsa Juholt får ett medföljandestöd om 16 000 kronor per månad.

Hobby: Matlagning och att baka matbröd.

Oväntad talang: Är bra på att blanda cocktails och på att anordna frågesporter.

Visa mer...