Dom: Svartsjuka fritar inte från ansvar

Mer än 19 månader har gått sedan en kvinna blev misshandlad då hon sov i sitt hem på en ort utanför Kalmar. Gärningsmannen var hennes före detta sambo som var på tillfälligt besök i kommunen.

Enligt kammaråklagaren Bengt Wahlström utnyttjade mannen att kvinnan befann sig i en skyddslös ställning vilket gjorde att hon inte kunde värja sig.

Mannen och kvinnan hade haft en relation. Julhelgen 2016 kom mannen på besök för att umgås med parets gemensamma barn. Enligt kvinnan sov hon när mannen angrepp henne med knuffar och hårda grepp samt satte sig på henne och tog ett strupgrepp.

Mannen har förnekat brott och hans beskrivning är att parterna endast bråkade verbalt. Men tingsrätten väljer att tro på kvinnan eftersom hon ringde till larmcentralen och bad skrikande om hjälp.

I bevisningen ingick två ljudfiler med samtal till larmcentralen samt fotografier och rättsintyg som tingsrätten menar räcker för en fällande dom.

Mannen ska under besöket ha blivit arg över att kvinnan hade inlett en ny relation. Tingsrätten konstaterar att det helt saknar betydelse om parterna varit överens om att deras relation var över eller inte.

I domen tas också upp svartsjuka som förklaring till ett brott. Tingsrätten skriver:

”Att en gärning måhända har föranletts av svartsjuka – oavsett om denna varit befogad eller inte – är inte en omständighet som vare sig kan frita gärningsmannen från ansvar eller annars mildra det straffrättsliga ansvaret.”

Under onsdagen dömde Kalmar tingsrätt mannen för bland annat misshandel. En alternativ påföljd hade kunnat vara två månaders fängelse, men tingsrätten ansåg att det räckte med att döma honom till villkorlig dom och 75 timmars samhällstjänst: ”Det får antas att en sådan påföljd kommer att avhålla XX (gärningsmannens namn, red. anm.) från fortsatt brottslighet”.

Mannen döms också för att, i nära anslutning till misshandeln, ha slagit sönder ett fönster och en garderob. Tingsrätten godtar inte mannens förklaring att han gjorde det på grund av nöd samt att våldet var riktat mot parternas gemensamma egendom.

Åklagaren bevisade dock inte de förstörda föremålens värde och mannen döms därför för åverkan i stället för skadegörelse.