De har sjungit tillsammans i 30 år

Lindsdal Artikeln publicerades
De längtade efter att få sjunga tillsammans i en stor kör. Från vänster Karin Karlsson, EFS Vasakyrkan, Monica Olsson, EFS Vasakyrkan, Marianne Hedin, tidigare skolkantor i Förlösa kyrka och Eva Hammar, före detta skolkantor i Kläckeberga kyrka. De var alla med på första samlingen 1986 och är nu laddade inför körhelgen den 20-22 januari.
Foto:Anders Johansson
De längtade efter att få sjunga tillsammans i en stor kör. Från vänster Karin Karlsson, EFS Vasakyrkan, Monica Olsson, EFS Vasakyrkan, Marianne Hedin, tidigare skolkantor i Förlösa kyrka och Eva Hammar, före detta skolkantor i Kläckeberga kyrka. De var alla med på första samlingen 1986 och är nu laddade inför körhelgen den 20-22 januari.

Sången och musiken är ett bra sätt att mötas. I slutet av januari samlas sångare från Kalmars frikyrkor och Svenska kyrkan för 30:e gången till en gemensam körhelg. Den stora konserten blir i Förlösa kyrka, där allt också startade.

På Garvaregården i Lindsdal träffar vi fyra kvinnor som var med från allra första början. Det var i ­november 1986, och ­Monica Olsson visar ett klipp ur Barometern: ”130 röster i Förlösa kyrka” är rubriken.

Nu är det 30:e gången som den ekumeniska ­kören i Kalmar samlas, sjunger och ger konsert.

Det var Karin Karlsson och Eva Hammar som kom med idén. De möttes på en träff för barnkör­ledare och upptäckte snart att de hade gemensamma tankar.

– Jag har alltid varit medlem i EFS, Vasakyrkan i Kalmar, men har sjungit i pingstförsamlingens kör i nuvarande Lorensbergskyrkan, säger Karin Karlsson.

– Jag kände en sorg över att kyrkorna i Kalmar gjorde så lite gemensamt. På andra håll hade jag sett olika ekumeniska konstellationer, men i Kalmar var det lite mer låst.

Eva Hammar var skolkantor i Kläckeberga, alltså både mellanstadielärare och kantor i Svenska kyrkan.

– Jag var där med min barnkör, och det var så trevligt. Varför inte göra samma sak för vuxna, tänkte vi?

Så de skrev ett brev till ­dåvarande kyrkoherden Olle Ekman.

– Vi skrev att vi längtade efter att få sjunga tillsammans i en stor kör, att vi ville samarbeta och att vi ville ha en punktinsats, ­säger Karin Karlsson.

Svaret blev positivt och i november 1986 var det alltså dags.

– Vi sjöng i Förlösa kyrka och det blev succé, hela kyrkan var fylld, säger Eva Hammar.

På den tiden var inte ekumeniskt samarbete mellan församlingarna så vanligt.

– Därför vågade vi inte öva i någon av kyrkorna, utan vi höll till i Falkenbergsskolans aula, säger Karin Karlsson.

– Ja, det var så kallt att vi höll på att frysa ihjäl, säger Monica Olsson.

De vågade inte heller ta någon ledare från någon av kyrkorna, utan det blev en person utifrån, Gun-Britt Holgersson, som var känd för sina barnmusi­kaler.

– Den första helgen var så inspirerande att man direkt kände att det måste fortsätta, säger Marianne Hedin, också hon pensionerad skolkantor, men i Förlösa församling.

Därefter har det rullat på varje år, med två undantag, 1987 och 2015. Numera ingår körhelgen i den ekumeniska böneveckan, en världsvid samling som alltid infaller den 18–25 januari.

I år är 152 sångare ­anmälda, vilket innebär att det är fullt.

– Vi kan inte vara fler, för då får vi inte plats i ­koret i de olika kyrkorna, säger Marianne Hedin.

Körledarna har nästan alltid tagits utifrån. Toppnoteringen var 2006 med Cyndee Peters, då var det drygt 400 sångare på två konserter i Kalmarsalen.

I år kommer Lars Axelsson, en känd gospelledare i Stockholm.

Man alternerar mellan sju kurkor, där Dom­kyrkan är den största. ­Annars är det Förlösa och Åby i norr, Ljungby och Karlslunda i söder, och Birgittakyrkan och ­Lorensbergskyrkan i centrum.

– Den här gången ska vi delta i en sammanlyst ­festmässa i Domkyrkan söndagen den 22 januari, men själva konserten är i Förlösa kyrka på lördagskvällen, säger Karin Karlsson.

Övningarna börjar alltid i Västerportkyrkan på fredagskvällen och den som vill kan skaffa noter i förväg.

– I början bestämde ­körledaren allt, men nu har vi en mer blandad ­repertoar, säger Marianne Hedin.

– Det är viktigt att det inte bara är en sångstil som dominerar, utan att programmet blir brett där olika sångtraditioner samsas.

Mellan körhelgerna leds arbetet av en körkommitté, som numera fungerar som ett AU inom Kalmar ekumeniska råd.

Har det ekumeniska ­samarbetet blivit bättre under de här åren?

– Oh ja, säger de alla fyra i kör.

– Det har blivit mycket, mycket bättre.