Birgitta Hultman: ”Utrikespolitik är tyvärr ingen valvinnare”

Kalmar Artikeln publicerades
Vid valmötet i Norrliden frågade kommunalrådet Johan Persson partikollegan och utrikesministern Margot Wallström varför hon så ofta kom till Kalmar. ”Det måste vara dialekten”, svarade Wallström.
Foto: SUVAD MRKONJIC
Vid valmötet i Norrliden frågade kommunalrådet Johan Persson partikollegan och utrikesministern Margot Wallström varför hon så ofta kom till Kalmar. ”Det måste vara dialekten”, svarade Wallström.

Utrikespolitiken har en ganska undanskymd plats i den svenska valrörelsen.

Andra dominerande frågor, som invandring och integration, hör visserligen mycket nära samman med förhållandena i andra länder och Sveriges del i det, men när utrikesminister Margot Wallström på onsdagen gästade Nybro och Kalmar handlade det mer om att träffa pensionärer och att hålla valmöte i den invandrartäta stadsdelen Norrliden.

Lite så var det förra valet också. När Margot Wallström, i sällskap med Stefan Löfven och Magdalena Andersson, spurtade i Kalmar och Växjö i början av september 2014, var det också pensionärer hon talade inför på Hotell Witt i Kalmar.

Utrikespolitik är helt enkelt ingen valvinnare. Tyvärr.

Visserligen struntade Liberalerna och Jan Björklund i det när han i Almedalen utropade Sveriges fortsatta medlemskap i EU som partiets viktigaste fråga i valet.

Det var modigt, alternativt dumdristigt gjort, eftersom Liberalernas opinionssiffror på senare tid legat tämligen lågt. När jag frågade de lokala företrädarna i Almedalen om EU var en valvinnare skrattade de lite, samtidigt som de höll med partiledaren om hur viktigt EU är som stabiliserande kraft i världen.

Annars har ju utrikespolitik varit en socialdemokratisk paradgren. I alla fall på 1970-talet, när statsminister Olof Palme höll flammande tal både om Vietnam, Chile och Sydafrika. Man får fortfarande rysningar av hans tal i samband med bombningarna av Hanoi vid julen 1972, när han brännmärkte USA och radade upp ett antal ortnamn som för alltid är sammankopplade med illdåd: ”Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka”.

FN har också alltid varit ett socialdemokratiskt skötebarn, och den fanan har Margot Wallström fortsatt att hålla högt, inte minst med tanke på att Sverige lyckades bli medlem av säkerhetsrådet efter en omtalad, kritiserad och hårdgranskad charmoffensiv runt om i världen.

Sverige blev också 2014 världens första land med en feministisk utrikespolitik. För detta har Wallström och regeringen fått allt från internationella hurrarop till inhemska hån, men regeringen räknar upp många framgångar, som kvinnliga fredsmedlare och fler barnmorskor, på sin hemsida.

Wallström har också fått sina smällar. Ett besök i Israel ställdes hastigt in efter att Sverige hade erkänt en palestinsk stat, och Saudiarabien kallade hem sin ambassadör efter att Wallström kritiserat piskstraff.

Med några veckor kvar till valet står opinionen och väger mellan blocken, men ingen borgerlig politiker har profilerats som ny möjlig utrikesminister. 69-årige Carl Bildt är troligen ingen kandidat, men man vet aldrig.

Mer möjlig är liberalen Cecilia Malmström, mångårig EU-kommissionär som framgångsrikt drivit EU:s handelsfrågor. Det har hon gemensamt med Margot Wallström, som också var EU-kommissionär i mer än tio år.

Men än så länge är det Margot Wallström som styr i Arvfurstens palats. Och i den varma eftermiddagssolen på Norrlidens torg sa hon just det: Man vinner inga val på utrikespolitik, men man förlorar inga heller.

Ändå uppehöll hon sig hedersamt länge vid säkerhetsfrågor, FN och Nato. Det passade mycket bra inför den här publiken, som förutom sossar i röda tröjor innehöll människor från många av jordens länder.

"I dag är andras öde också våra", sa Wallström och fick varma applåder.