Barnet som väntar barn

Kalmar Artikeln publicerades
Foto:Arkiv

Barnäktenskapen ökar i världen och kommer att öka i Sverige. Men här står kommunerna handfallna och det är barnen och barnens barn som kommer i kläm.

Vi vet inte exakt hur samtalet gick den där dagen på socialkontoret för ganska exakt ett år sedan. Förmodligen träffade Emin och Aisha gemensamt en handläggare på förvaltningen och de berättade att de gifte sig av kärlek och såg fram emot en gemensam framtid i Sverige. Det var säkert en ganska absurd och omskakande situation. Du träffar en myndig myndighetsperson, du har kommit till ett nytt land för bara en månad sedan och den här byråkraten frågar om du vill bo med den vuxna mannen som du blev bortgift med. Att svara något annat än ja på den frågan är av självbevarelsedrift otänkbart. Aisha har flytt staden Homs i mellersta Syrien och har nog fått sin beskärda del av elände, en stad som varit belägrad i två år och där stora delar är helt raserade.

Enligt Migrationsverkets rapport "Är du gift" framkommer det att oftast har de gifta paren en gemensam handläggare och i de allra flesta fall så låter myndigheterna mannen och barnet bo tillsammans. Det betyder i praktiken att vi i Sverige accepterar barnäktenskap.

I flera utredningar framkommer att kommunernas socialtjänst saknar rutiner för hur de ska göra en säker bedömning av flickans situation då hon lever med den vuxne mannen. Kalmar län är inget undantag, det visar Barometerns kartläggning i länet. Barnet är helt i händerna på sin man. Flickan blir mannens ägodel. Det är här den gode mannen har ett särskilt ansvar, den här funktionen är per definition ställföreträdande vårdnadshavare och den som enklast och bäst kan ha kontakt med socialförvaltningen.

Nästa månad kommer Aisha bli mamma. Enligt födelseintyget har hon då två månader kvar innan hon är gammal nog att lagligen vara sexuellt aktiv (15 år) med en partner. Barnet kommer alltså att få ett barn. Hon kommer tillbringa ungdomsåren med att vara mamma, detta fyra år innan hon är myndig. Hur påverkar detta hennes möjligheter till själv påverka sin inriktning i livet? Hur påverkar det hennes sätt att socialisera sig, integreras och likt andra unga tonåringar njuta av sin frihet?

Aisha är en av 132 identifierade gifta barn i Sverige, men mörkertalet är enormt. Nästan alla barn har sitt ursprung i Afghanistan, Irak och Syrien. Cirka en tredjedel av barnen har själva barn.

Ett av FN:s utvecklingsmål är att barnäktenskap ska stoppas, men de ökar snarare. Det är ingen vild gissning att vi kommer att få samma utveckling i Sverige. Krig har slagit sönder statsbildningar, lagar och konstitutioner gäller inte längre. Man ser en återgång till sharialagar eller sedvänjor, där det patriarkala samhället återigen är på frammarsch. Alltfler barn tvingas gifta sig i krigszoner och i flyktingläger, många av dessa olagliga familjebildningar kommer senare att fly till oss. Sant är att det svenska samhället är oförberett för den nya tiden och det är förmodligen barnen och barnens barn som kommer att komma i kläm.

Det är förslag att Barnkonventionen ska bli lag nästa år i Sverige. Ska inte barns rättigheter gälla alla barn? Eller ser vi olika på olika barns behov och rättigheter?