Anders Enström: När tidningen blir mer än här och nu

Kalmar ,

Att skriva för en dagstidning kan emellanåt kännas förgängligt. Men så kom det här året. Och jag påmindes om vad vi egentligen sysslar med.

Artikeln publicerades 29 december 2016.

Jag erkänner att jag emellanåt varit avundsjuk på arkitekter och byggarbetare. På det beständiga i det de skapar.

Journalistik, det vi på tidningen bygger, känns då i jämförelse så tillfälligt. Det mest lästa på webben kan på en timme förvandlas till det minst lästa. En papperstidning läggs till högen som efter en vecka bärs bort till återvinningen. Ord och bilder som upplevts så avgörande i den stund de skapats och publicerats är en vecka senare utan mening.

Så har det känts.

Men inte i år.

För under 2016 har jag nästan varje dag blivit påmind om det motsatta. Journalistik handlar inte bara om här och nu. Journalistik är också att skriva historia. Och det har Barometern gjort i 175 år.

Varje artikel, varje annons, varje bild och tryckt tidningssida – eller tv-inslag för den delen – är frysta ögonblick i traktens gemensamma vardag.

Under året har vi gjort många djupdykningar i arkivet och hittat annonser, noteringar och reportage som sagt så mycket om sin tid, men också en del om vår egen. För även om språk, anslag och grafisk form förändrats så är det tydligt hur många frågor och problem som är konstanta genom historien. Som till exempel var i Kalmar man inte bör bygga nytt, eller hur vi kan hjälpa människor på flykt från krig. Eller hur det ska gå med årets skörd och stadens fotbollslag.

Fynden i arkivet har varit så många, och reaktionerna från er läsare så positiva, att vi bestämt oss för att fortsätta med återblickarna även efter jubileumsårets slut.

För en dryg månad sedan kom ett mejl från Bitte Goderlöv på Öland. Hon berättade att hon just hittat kvittot på den första prenumerationsinbetalningen till Barometern. Det var daterat 29 december 1956 och gällde de två första kvartalen för 1957.

”Vi var nygifta och hade flyttat in i egen lägenhet på Klockhusgatan i Nybro, det var stort att prenumerera på en egen tidning. Sedan dess har den varit med oss, numera med mig, då min man gick bort för sex år sedan”, skrev hon.

Jag bjöd in henne till tidningshuset och efter en kopp kaffe började vi bläddra i tidningslägget från januari 1957. Vi kom inte längre än till Nybrosidan den 2 januari innan det tog stopp. På sidan hittade Bitte en bild på hennes lärare, en bild prästen som vigde henne och dessutom en annons från en läkare hon besökt. Plötsligt befann vi oss i ett fryst ögonblick i Bitte Goderlövs liv för nästan exakt 60 år sedan.

För mig blev det en av årets höjdpunkter. Och ännu en stark påminnelse om vad vi egentligen sysslar med. Bitte Goderlöv kan ni för övrigt läsa mer om på nästa uppslag.

Enligt Kungliga biblioteket, som har koll på alla tidningar i Sverige, har Barometern under de 175 åren producerat drygt 893 000 sidor. Att digitalisera allt detta, och därmed göra innehållet sökbart för er läsare, är ett tidskrävande och dyrt arbete. Än fattas några miljoner, men vårt mål är tydligt. Det här måste vi lyckas med. Barometerns 175-åriga historia tillhör er alla.