Henrik Rydström slutar

Kalmar FF Artikeln publicerades

Kalmar FF-kaptenen har bestämt sig. 2013 blir hans sista säsong som fotbollsspelare.
– Tajmingen är rätt, säger Henrik Rydström.

Intervjumiljön är inte den vanliga. Vi sitter i simhallens fik och KFF-ikonen är endast iklädd badbyxor. Han dricker kaffe med mjölk och försöker förklara varför han sätter punkt för en karriär som sträcker sig över 20 år i sitt kära Kalmar FF.
Beslutet har Rydström tagit tillsammans med ledningen i föreningen, Svante Samuelsson och Thomas Andersson Borstam. Parterna är överens och KFF-kaptenen får i fortsättningen en roll i föreningens organisation, ännu ej klar eller helt definierad.
– Jag och Svante har pratat under hela året, mer intensivt när jag var petad och förpassad till bänken i nio raka matcher i våras. Han ville vet hur jag tänkte, vad jag kände inför nästa säsong.

Rydström hade redan då känslan av att det kanske inte skulle bli mer, men där och då var han inte mottaglig för argument som inte handlade om att fortsätta spela.
– Då kände jag bara en jävla frustration över att inte platsa. Jag tänkte att jag fortfarande kunde spela fotboll, samtidigt som jag kände mig förbrukad, fast jag inte var det. Tankar om att använda mig i en annan roll avfärdade jag bara.
Henrik Rydström studsade tillbaka, tog sig in i laget, fick på nytt Nanne Bergstrands förtroende och någonstans började en känsla att växa fram och KFF-kaptenen kan utan problem placera den både i tid och rum.
– Det var inför derbyt mot Öster, under lineupen, jag såg klacken, Henrik Rydström-banderollen på bortasektionen och kände en sådan oerhörd stolthet över att få vara kapten i Kalmar FF att det gjorde mig tårögd.

Några dagar senare besegras IFK Göteborg hemma på Guldfågeln Arena. Rydström gör en bra match, känslan växer.
– Kan jag trumfa det här om jag fortsätter ett år till? Det är kanske så här jag vill bli ihågkommen? Skulle jag orka dra mig fram under samma premisser ett år till? En känsla som jag aldrig varit i närheten av tidigare.
Efter nio raka matcher på bänken så blev han medveten om att han inte längre kunde räkna med att vara startspelare i 30 matcher. En tung insikt för en spelare som varit given i alla år.
– Jag kunde ha tagit ett Tjernström-år, suttit på läktaren, gjort en utvärdering nästa sommar, slutat, men nu fanns möjligheten att välja, att få vara med och ta beslutet tillsammans med föreningen.

Rydström säger att han slitits mellan olika känslor, att han pratat om att fortsätta bara för att det varit det förväntade. Samtidigt har han varit väl medveten om att han i sitt kontrakt har en klausul som säger att han har en plats i Kalmar FF:s organisation den dag han slutar som fotbollsspelare.
Signalerna från föreningen har han förstått. Det är bra läge nu. Nanne Bergstrand slutar, Kjell Nyberg håller på att lämna ifrån sig flera uppgifter, en ny tränare är på väg in, en maktförskjutning är att vänta. Rydström har under resans gång insett att det kanske är bra läge att skaffa sig en ny position när ytorna förändras.
– Grundkänslan är att jag ska spela tills jag blir 65 (skratt), att jag fortfarande är konkurrensduglig, håller som fotbollsspelare, men de två senaste åren har jag insett att min fotbollsmässiga dödlighet ligger nära i tiden. Ett beslut är ofrånkomligt och det blir inte enklare nästa år.

I söndags slog verkligheten till, den träffade honom rakt i ansiktet. Henrik Rydström träffade Svante Samuelsson och Thomas Andersson Borstam. Det man under året samtalat om, närmat sig, blev nu uttalat, tydligt.
– Känslorna blev för stora, jag började gråta och fick lämna mötet. Jag insåg ju där och då, att fan, nu är det över, jag kommer inte att vara Kalmar FF–spelare nästa år. Jag tror både Svante och Thomas blev rätt förvånade över min reaktion, men det blev för påtaligt, för nära känslorna.
– En del av mig sa att det var det bästa, en annan, att det omöjligt kan vara ett bra beslut.

Rydström gick hem, lät allt sjunka in, fortsatta mejla med Svante Samuelsson, och i går onsdag, träffades man på nytt.
– Hade jag inte haft den där känslan själv hade jag slagit bakut. Sedan blev det lättare när de var så tydliga med att jag även i fortsättningen kommer att kunna få vara en kraft i föreningen.
KFF–kaptenen har tidigare sagt att han inte skulle bli chockad om ett sånt här besked skulle bli verklighet, att det inte kommer att finnas utrymme för bitterhet, däremot en fråga: Varför just nu?
– Jag återkommer till tajmingen. Dialogen med Svante, samtalen med Kjell Nyberg, han som tog mig till föreningen, som alltid backat upp mig, sa saker som gjorde allt lättare.

Henrik Rydström räknar med emotionellt tuff höst och en vinter när han inte längre kommer att vara en del av ett fotbollslag, fotbollsspelare, han som haft problem med att vara avstängd och missa samlingar och matcher.
– Spelar inte jag, spelar inte Kalmar FF. Så fin själbild har jag, säger han och skrattar.
– Jag har alltid haft en jävla drivkraft, en kärlek till både träning och match. Jag har haft synpunkter, varit obekväm. Fråga Svante vem som varit inne på hans kontor flesta gånger, skickat mejl, krävt förklaringar och svar, och det där något jag funderat över: Var brinner elden i fortsättningen?
Har du kommit fram till något?
– Det bästa hade kanske varit och tagit ett sabbatsår eller sju, för distansen, men återigen handlar det om tajmning och jag har märkt hur jag på senare år börjat titta på fotboll på ett annat sätt, mer ur ett tränarperspektiv.
– Om jag haft ett lag, vilken fotboll skulle jag spela, vilken karaktär skulle laget ha? Tidigare har jag varit så uppfylld av att bara vara spelare. Men jag tror det är en kick att stå vid sidan också och se hur spelare växer, uppleva samma kickar som jag fått som spelare.
Är det i sen sådan roll du ser din framtid?
– Det finns inget definierat och jag har stor respekt för tränarrollen, vet vad som krävs, och tänker inte tanken på att ta ett huvudträarjobb eller att bli assisterande utan utbildning eller erfarenhet från golvnivå.
– Om jag kommer att trivas som tränare eller ledare har jag ingen aning om. Men om det finns en ambition i Kalmar FF är det lättare för mig att trycka undan fotbollsspelaren i mig. Och jag är glad för att föreningen inte ser mig som någon lattjo lajban–person som man bara placerar i organisationen utan vettiga uppgifter.
Hur tror du reaktionerna blir på att du slutar?
– Nationell sorgdag, en stad som lamslås, officiellt uttalande från Johan Persson, haha, men ärligt talat, ett vackert vemod, det skulle vara fint, precis det jag kände när Håkan Lindqvist och Dennis Nilsson slutade.