Ta bort straffet för ringa narkotikabrott
Narkotikalagstiftningen härrör från år 1968 och innebär straffbeläggning av grovt narkotikabrott och ringa narkotikabrott. Grovt narkotikabrott avser bland annat. de som säljer och framställer narkotika. Dessa skall naturligtvis straffas hårt, möjligen ännu hårdare än vad lagen nu anvisar.
Däremot för ringa narkotikabrott finns flera skäl till att inte straffbelägga. Ringa narkotikabrott definieras som: ”Den som innehar, brukar eller tar annan befattning med narkotika”.
Genom straffen och registrering i straffregistret hamnar våra ungdomar i en situation, som försvårar, att i framtiden kunna få en bostad eller ett arbete för att kunna försörja sig. Det finns stora risker att de utökar sin brottsliga verksamhet till rån och inbrott.
I stället för att hjälpa ungdomarna i ett kritiskt läge ser lagen till att de sjunker allt djupare i armod och elände och en belastning för samhället.
Att straffen skulle ha en preventiv verkan synes inte sannolikt med hänsyn till, att användningen av narkotika stadigt ökar.
Vi måste beterakta bruk av narkotika som en sjukdom liknande missbruk av alkohol. Vi måste satsa resurser på att de, som hamnar i missbruk, får en omgående akutvård av specialister. På varje vårdcentral skall missbrukare kunna få akutvård och genast bli frivilligt omhändertagen.
Ungdomarna är vår framtid och det gäller att satsa stora resurser på dessa. Resultatet kommer bli att de polisiära och dömande myndigheterna avlastas och får använda sina resurser för mer angelägna brott, såsom våldsbrott, våldtäkter och andra brott som idag gör att kvinnor och äldre personer känner stor otrygghet.
Vi måste satsa mer på information till alla unga om de skador och risker de utsätts för genom drogerna.
I stället för att satsa resurserna på helt tvivelaktiga investeringar som till exempel höghastighetståg måste vi prioritera satsningar på vår välfärd och trygghet.
Kurt Sjölund