Insändare

Min son älskar fotboll – men hur länge till?

Insändare Artikeln publicerades
Är det rimligt att ställa de krav som ställs på ungdomsspelarna, undrar signaturen Fotbollsförälder.
Foto: Vegard Wivestad,Grøtt
Är det rimligt att ställa de krav som ställs på ungdomsspelarna, undrar signaturen Fotbollsförälder.

Att ha ett aktivt barn är i dagens datorsamhälle inte självklart. Jag råkar dock har turen att ha en son som älskar fotboll, men som under de gångna året kände sig tvungen, ”om han vill satsa”, att välja bort en annan roligt idrott av olika anledningar.

Insändare

Under tio års tid har jag följt min son och hans lagkamrater i Kalmar FF. Det har varit och är, en stor glädje att få se killarnas utveckling och försöka stötta dem i både med- och motgångar.

Men under alla dessa år har det mer eller mindre alltid var något som gnagt. Jag har en stark känsla av att ungdomsfotbollen håller på att spåra ur.

Det pratas mycket om hur viktigt det är med spelglädje inom idrotten. Vad jag vill påstå är, att pressen och kraven på barns och ungdomars framgång sker i alldeles för tidig ålder.

Redan i 10–11 års ålder börjar man tala om elitsatsning, och att laget delas in i ett bättre och ett sämre. Spelare som visar extra talang får träna med killar som är två år äldre, och så vidare.

Det finns ingen studie som stöder ”elitsatsning” i så låg ålder, däremot visar studierna att ”talang” inte går att utröna förrän tidigast i 16 års ålder, eftersom barn utvecklas i olika takt. Alltså borde alla barn- och ungdomsspelare få samma möjlighet att utvecklas i sin egen takt.

Som det ser ut i dag verkar klubben hoppas på en naturlig avveckling av de lite ”sämre” killarna, då man helt tydligt kan se att engagemanget från tränare/ledare är nästan helt obefintligt för dem.

Dessutom råder det ingen tvekan om att det är helt otänkbart att hålla på med fler än en sport, om man vill satsa på fotboll inom KFF. Med 4–5 träningar/vecka, matcher och cuper året runt finns det heller inget utrymme för andra sporter.

Att ”flytta upp” framgångsrika lag till en äldre serie, är något som klubben verkligen har anammat. Man anser att spelarna behöver få tuffare motstånd för att utvecklas maximalt.

Jag vill påstå att detta håller på att urholka spelarnas egna åldersklasser och borde således ej vara tillåtet.

Inom KFF verkar det även vara viktigt att man inte ska behöva möta lag ur sin egen klubb. För att undvika detta lägger man lagen i serier allt längre i från Kalmarregionen, vilket kan innebära resor på 40 mil tur och retur!

Mellan alla träningar, matcher och cuper, ska killarna också prestera i skolan. Alla vet vi ju att skolan måste gå först, fotboll är ju trots allt en fritidsaktivitet...eller?

Men utrymmet för studier är väldigt knapp. Jag kan ”känna ångesten” darra i luften, då min son försöker hitta tid och ork till studier.

Inom KFF uttrycker man även vikten av återhämtning - vart skall killarna hitta tiden för återhämtning?

Jag menar att KFF gör sig själv en stor otjänst, om man inte snart inser, att ur detta upplägg kan ingen spelglädje komma och utan spelglädje kan inga bra lag och spelare byggas. Min son älskar fotboll – men hur länge till?

Fotbollsförälder

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.