Blunda inte för Cementas stora utsläpp
Men vi ska i sammanhanget inte glömma bort, att tillgången på den kalksten som idag bryts och skeppas vidare i mald form från Öland är en ändlig tillgång.
Det är för mig en fullständig gåta hur vi efterlyser hållbarhet och en oförstörd värld, när vi samtidigt utan hämningar spettar loss oerhörda kvantiteter kalksten.
Med den nya brytning som koncernen lämnat in förfrågan att få göra, så skulle dagens 300 000 ton kalksten per år bli 900 000 inom en snar framtid.
Jag har varit nere och tittat på de förskräckliga brott där brytning sker, vilket jag inte tror att så många verkligen har. Visst har vissa badat i det nedlagda brottet eller susat förbi ”sjön” vid golfbanan, men dessa stora brottytor är hemska.
Hur ska Cementa kunna återställa dessa skador? Natur och biologisk mångfald är bara snick snack när man läser Cementas publikationer. De arter av djur och växter som gynnas av den natur som är skapad av Cementa kan räknas upp på ena handens fingrar
Utsläppen av 260 000 ton koldioxid per år är också en verklighet som alla ansvariga valt att blunda för.
Mörbylånga kommun lägger pengar på fossilfritt bränsle och elbilar men har utan att klaga svalt Cementas enorma utsläpp. Om nu Cementa inser att den öländska fabriken är gammal och miljöfarlig så är det att ta ansvar och lägga ner den.
Dessutom, som nyktert påpekats tidigare i pressen, är nedläggningar något som dagligen drabbar olika arbetsplatser i Sverige, så det är inget unikt för Mörbylångas del.
Att tro att före detta landshövdingen ska kunna skriva kompisbrev till ägaren av Cementa är i mina ögon naivt, lite som att skriva önskelista till tomten.
Är inte beslutet att lägga ner fabriken bättre förankrat i verkligheten än att en vädjan från en svensk kompis kan häva det, då har vi verkliga problem att brottas med, för då tycks ingen berörd inse vad det handlar om
Har vi inte jobben kvar i Mörbylånga Kommun så ska vi iallafall ha kvar vår kalksten till kommande generationer
Pia Schröder, Arontorp
