New Articles 2009-06-25 | Uppdaterad 2009-06-29
”Direkt efter högmässan på söndag kl 12.15 spikar biskop Lennart Koskinen upp sju miljötester, den s k Gotlandsappellen, på porten till Visby domkyrka”.
Så inleds ett pressmeddelande från Svenska kyrkan. Tveksam är dock om detta tesspikande får lika stor betydelse som dito fick 1517 i Wittenberg. Pressmeddelandet ger upphov till två reflektioner. Dels, så bra att det firas högmässa. Och dels, vad håller Svenska kyrkan på med?
De sju miljöteserna finns att läsa på Svenska kyrkans hemsida och sammantaget kan det konstateras att de flesta av dem inte säger något nytt. De placeras i mittfåran, där de politiskt korrekta miljötyckarna trängs om utrymmet. Ändå finns det en del att diskutera i biskop Lennart Koskinens teser. En fråga som kan ställas är om detta har något med kristendomen att göra. Bland annat sägs där att naturen är något heligt. Därigenom görs inte skillnad mellan skaparen och skapelsen, utan allt blir ett slags panteism – en förställning om att Gud är överallt, som var väldigt populär i upplysningsfilosofin vid sent 1700-tal. Men idén är kanske återupptagen.
Utöver detta säger Koskinen i pressmeddelandet att det är naturligt för Svenska kyrkan att ta ansvar för moder jord. Det är ett förbryllande språkbruk. När en allmänkyrklig biskop uttalar ordet moder brukar det normalt sett röra sig om Herrens eller kyrkans moder, Maria. Inte jorden. Det liknar mest en föreställning som återfinns i skriftlösa, så kallade primala religioner.
Svenska kyrkan har på senare tid alltmer kommit att låta ordet mission innebära något som liknar sekulär biståndsverksamhet. Inget fel med bistånd, såvida det inte sker på bekostnad av kyrkans identitet, vilket är en risk. Anledningen kan dock vara enkel. Om Svenska kyrkan skulle bedriva mission i vedertagen mening skulle det vara att skjuta sig själv i foten. I folkkyrkotanken ligger att medlemmarna betalar sin avgift och är nöjda med det. Någon ytterligare aktivitet behövs inte. Att då genom aktiv mission, som handlar om tro och kyrkogång, försöka få människor att ändra sig vore ju att omkullkasta ett av de egna fundamenten.
Åter till Koskinens teser. Där sägs att Svenska kyrkan är idéburen och det är nog en av de saker som ställer till det. Med idé kommer ideologi och det kan inte vara det utmärkande draget för en kyrka, som istället utgår från en tolkad uppenbarelse. Och den världsvida kyrkans uppgift har då historiskt varit att presentera denna uppenbarelse i sin egen samtid utifrån sin egen tolkningstradition. Konsekvensen av att istället tala om ideologi blir att den stänger ute. Om ideologin är att klimatfrågan endast kan tolkas på ett sätt, blir frågan vad som händer med dem som tänker annorlunda i ämnet. Kanske får de då inte vara med. Är inte kyrkan öppen för alla?
Underligast av hela tesjippot är att de mest uppenbara argumenten för att en kristen kyrka ska värna miljön inte explicit nämns. Nämligen att skapelsen är Guds och att människan har fått i uppdrag att förvalta den.
Andreas Wejderstam, 2009-06-26
utan att ha läst teserna gissar jag att Påven var mer rakt på sak när han definierade miljöbrott som en dödssynd.









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (50 ST.)
ANNONSERA