Annons

Elever bjöds på drömspel

”Det är synd om människorna.”
Högsby • Publicerad 29 februari 2012
Linnea Gandskog och Julia Andersson, sittande, tyckte om drömspelspjäsen Fula E som Anna Hammarstedt och Peter  Bergared spelade för årskurs åtta i Högsby på tisdagen. Foto: Loe Önnered
Linnea Gandskog och Julia Andersson, sittande, tyckte om drömspelspjäsen Fula E som Anna Hammarstedt och Peter Bergared spelade för årskurs åtta i Högsby på tisdagen. Foto: Loe ÖnneredFoto: Loe Önnered

Det är ungefär vad som är kvar av Strindbergs Ett drömspel, när Ölands dramatiska teater kom till Högsby med uppsättningen Fula E, ett drömspel om jakten efter människors lycka.

Tre föreställningar för högstadieeleverna i Högsby bjuds av Anna Hammarstedt och Peter Bergared som med små resurser lyckts trollbinda sin unga publik. Pjäsen är en modern omtolkning av det klassiska drömspelet från 1901. Manuset är nyskrivet, så egentligen handlar det om en egen pjäs som lånat inspiration från den klassiska diktaren, menar Anna Hammarstedt.

Annons

– Det började med en värdegrund. Vi ville göra en pjäs om möjligheter. Sagoformen är ett bra format för att säga något viktigt, säger Anna Hammarstedt.

Manusförfattaren och regissören Johan Bernander låter Indras dotter Agnes få en huvudroll. Hon kommer till Tellus med närmast en kraschlandning som direkt skakar om publiken och får den med på noterna. Här ska hon undersöka människornas livsvillkor.

För den som kan sin Strindberg finns det sedan många likheter med det klassiska verket Ett drömspel. Främst är det förstås det återkommande droppandet av repliker som ”det är synd om dem som väntar”, och ”det är synd om fiskarna” eller till slut ”Det är synd om alla”. Men där finns också likheterna i scenografin och karaktärerna som byter skepnad ungefär som det kan gå till i en dröm.

– Det är en fantasi precis som i drömmen, fast det här är en modern version av det gamla dramat, säger Peter Bergared.

Fula E, som är en docka med rösten från Anna Hammarstedt, är en ung flicka som känner sig övergiven av sina föräldrar. Hon tycker inte om sig själv och undrar vad meningen med livet är. Det handlar alltså till stor del om tonårsbekymmer samtidigt som det är universella problem som behandlas.

– Jag vet inte så mycket om Strindberg, men det här var en bra pjäs. Man känner igen en hel del, säger Linnea Gandskog direkt efter pjäsens slut.

– Ja, den var bra, säger Julia Andersson. Det är synd om människorna.

Så här jobbar Barometern Oskarshamns-Tidningen med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons