Helena Elm: Tiden före jul är egentligen den allra bästa
Det är årets första julbak med pepparkakor och lussekatter, Luciafirande på dagis och den första koppen varm glögg. Förresten är det inget fel på den andra eller tredje koppen glögg heller. Det är de lugna kvällarna i soffan framför julfilmer med en trött hund i soffan, med avsmakning av den hemgjorda kolan när barnen sover, och planterandet av vinterblommor i de stora krukorna utanför ytterdörren. Det ska dock erkännas att inget av detta har i skrivande stund hänt än.
Resterna av sommarens hortensior rasslar anklagande i den kalla vinden utanför dörren och minsta barnet vaknar en gång i kvarten, men jag är ändå hoppfull. Hunden ligger i soffan i alla fall. Även att hämta hem julgranen hör till de efterlängtade julbestyren, barrandet till trots. Att få se barnen klä den, lyssna på julmusik och tända stjärnorna i fönstren varje kväll när det blivit mörkt hör till sådant jag ser fram emot hela hösten. För att inte tala om hur mycket jag ser fram emot de matrelaterade bestyren som att baka pepparkakshus och prova nya sorters godis och julkakor.
Varje dag i december vill jag äta minst en lussekatt och fler pepparkakor än vad som anses brukligt. Jag vill inleda de mörka morgnarna med tända stearinljus, risgrynsgröt och vörtbröd. Lagom till mellandagarna brukar jag vara ganska trött på lussekatter och glögg, därför passar jag på att njuta så mycket jag bara kan av det fram till dess. Och när mellandagarna kommer brukar förväntan inför julen bytas ut mot ett avslappnat lugn, och siktet inställt mot nyår. I år hoppas jag dessutom slippa äta resterna av julskinka nummer två varje dag fram till nyår. Maken åt nämligen upp en hel julskinka alldeles själv dagarna före jul förra året, så vi fick köpa en ny den 24:e. Det är onekligen en bedrift.
Fyra saffransfavoriter i Helenas kök: