Feature

Livet förändrades över en natt: Ett år med sorg, frustration och livsglädje

Kalmar Artikeln publicerades

Handen på hjärtat, visst har du också lite så där skämtsamt konstaterat. "Ingen vet vad morgondagen har att erbjuda." Det har jag också skämtat om, men det händer aldrig igen. Morgondagen kan när du är som minst förberedd förändra hela livet på en sekund.

Mobiltelefonen brukade normalt inte följa med upp till sovrummet, den brummar, piper och väcker. Men just denna natt, 15 till 16 mars 2017, låg den på nattduksbordet.

Runt 01.30 på natten ringer det. På displayen står det Cathrin. Eftersom Cathrin, min fru, är i Stockholm med sitt jobb ler jag lite när fingret når svarsknappen, ett festsamtal hinner jag tänka.

Sekunden senare sitter jag rakt upp i sängen, klarvaken och hela världen snurrar.

"Hej, jag är en arbetskamrat till Cathrin, jag ringer från S:t Görans sjukhus. Cathrin har fått en stroke." Några få ord som raserar hela min värld.

En inte alls oväsentlig lindring i kaoset var att jag redan då fick byta några ord med Cathrin. Hon hade både tal- och tankeförmågan kvar men vänstersidan fungerade inte.

Den stunden, den natten önskar jag innerligt att ingen behöver uppleva. I ett töcken av funderingar, sömnbrist, tårar och frågetecken förs samtal med barnen, med nära vänner och jobbet. Varför Cathrin? Varför hon? Vad gör jag nu?

”De kommande dagarna är jobbet platsen där tillvaron är stabil. Allt annat i livet är för första gången på otroligt många år ett enda virrvarr av frågor och känslor.”

För sanningen är svår att hantera. Tankarna på vad strokebeskedet innebär går inte att slå bort. Alla vet vi att hjärtinfarkt, cancer och stroke, det är diagnoser, sjukdomar, vi kan dö av. När det gäller stroke finns också stora risker för framtida funktionsnedsättningar.

De kommande dagarna är jobbet platsen där tillvaron är stabil. Allt annat i livet är för första gången på otroligt många år ett enda virrvarr av frågor och känslor. Eftersom jag själv skrivit om sjukvård under många år har jag flera gånger skrivit artiklar om stroke och stroketeam, om behandlingar och rehabilitering.

Jag vet att läkarna och sjukvårdspersonalen inte kan/ska ge svaren på alla frågor. Men den krassa kunskapen sorterar hjärnan snabbt bort. Vad händer, när händer något och hur blir framtiden? Väldigt många frågor – ytterst få svar.

I mars 2017 förändrades livet på en sekund för min livskamrat, Cathrin. Tiden sedan strokebeskedet har varit en mental berg- och dalbana. Men steg för steg har vi återvunnit vårt vardag.
Foto: Mats Andersson
I mars 2017 förändrades livet på en sekund för min livskamrat, Cathrin. Tiden sedan strokebeskedet har varit en mental berg- och dalbana. Men steg för steg har vi återvunnit vårt vardag.

Men, naturligtvis, svaren skulle komma. Och svensk sjukvård visade också upp sig från en ytterst trevlig och kompetent sida. Det var ambulanstransporter, ambulansflyg och ny ambulans och därefter tog strokeavdelningen, ja det fanns en fungerande strokeavdelning på länssjukhuset förra våren, över både behandling och rehabilitering.

För mig var promenaderna/cykelturerna mellan hem och sjukhus en form av mental rehabilitering. En stunds ensamhet med möjlighet att tänka och planera. För redan efter fem veckor var Cathrin så pass återställd att hon kunde flytta hem från sjukhuset. En dag, ett lyckorus trots alla praktiska problem.

”Stötta men inte pusha, lyssna men inte förstå och vänta på de där små, små framstegen utan att bli besviken när de uteblir.”

Ett långt, mödosamt och känslofullt arbete tog där sin början. En resa med hundratals timmar av rehabilitering och sjukgymnastik och säkert det tredubbla antalet timmar av egenträning hemma. Men Cathrin slet på och övriga familjen peppade och stöttade så gott det gick.

Denna resa har enkelt uttryckt varit en otroligt frustrerande upplevelse. Vad kan du som nära anhörig göra? Vad bör du göra? Stötta men inte pusha, lyssna men inte förstå och vänta på de där små, små framstegen utan att bli besviken när de uteblir. Att förstå att för att göra framsteg behövs, tyvärr, ibland också stunder av hopplöshet.

Semesterresan till Bornholm var bokad och klar redan innan Cathrin Andersson fick en stroke. Och även om frågetecknen inför resan var många blev den av. Några härliga dagar att minnas, livet går vidare.
Foto: Mats Andersson
Semesterresan till Bornholm var bokad och klar redan innan Cathrin Andersson fick en stroke. Och även om frågetecknen inför resan var många blev den av. Några härliga dagar att minnas, livet går vidare.

Men livet är i grunden vackert. Steg för steg, dag för dag, normaliseras vardagen. I mobilen finns hundratals minnen. Men det är ändå bilderna i huvudet som är störst. Glädjen när trappan här hemma första gången besegrades, att semesterresan till Bornholm gick att genomföra, när rullstolen veks ihop och placerades i en vrå, när rullatorn så småningom fick gå samma väg och den första promenaden runt Rävspelet utan stöd är svårt att beskriva i ord.

Men den glädje de olika framstegen ger gäller inte enbart mig, den syns så tydligt också i ett par av djup trötthet påverkade ögon. Så härligt.

När den här texten skrivs har det gått knappt 14 månader sedan telefonsamtalet mitt i natten. Hemmet och livet har sakta återgått i mer normala rutiner. Larm och hjälpmedel är nedplockade, Cathrin har gjort resan från arbetsplatsbesök via arbetsträning till att nu arbeta 25 procent. En stor seger inte minst för självkänslan.

”Och hur hanterar man egentligen den oro som gnager längst in i hjärnan? Oron över att stroken ska slå till igen.”

Men resan är långt ifrån över. Känslan av att sitta som en hjälplös hundvalp i soffan och se när hjärntröttheten exploderar, när finmotoriken fallerar eller när kroppen helt enkelt behöver en vilodag är svår att beskriva i ord. Att vilja men inte kunna vare sig förändra eller förbättra situationen är bottenlös frustration.

Mats och Cathrin Andersson.
Foto: Mats Andersson
Mats och Cathrin Andersson.

Och hur hanterar man egentligen den oro som gnager längst in i hjärnan? Oron över att stroken ska slå till igen, över att de många framstegen plötsligt raseras av ett stort bakslag.

De frågorna finns det, än en gång, inga svar på. Så, det gäller helt enkelt att försöka koppla bort oron, så gott det går.

För just nu när våren och försommaren återvänder kan jag trots allt med glädje tänka tillbaka på året som passerat. Det har varit sorg, frustration och irritation. Men framför allt ett år av stor vördnad för livet och ett år där livsglädjen burit oss framåt.

Fakta

Så ser du om någon har drabbats av stroke

Gör AKUT-testet

Ansikte: Den del av hjärnan som styr motoriken i ansiktet är ofta påverkat av en stroke. Ofta drabbas ena sidan av förlamning, både vad gäller kroppen och ansiktet. Genom att be en person le går det att avslöja om båda sidorna hänger med. Om ena sidan är slapp även när personen ler, tyder det på stroke. Alla som drabbas av stroke får dock inte detta symtom. Men om ena mungipan hänger är det hög tid att ringa SOS Alarm – 112.

Kroppsdel: Genom att be en person att sträcka båda armarna rakt fram kan också den för stroke så vanliga sidoförlamningen lätt upptäckas. Ofta faller ena armen ned vid denna övning inom tio sekunder. Om ena armen faller är risken för stroke uppenbar.

Uttal: Talsvårigheter är mycket vanliga vid stroke. Be personen som är drabbad av ett anfall att upprepa en enkel mening. Om personen ifråga misslyckas, handlar tillståndet om ett pågående stroke- alternativt TIA-anfall. Misslyckandet kan handla om att personen sluddrar, eller har mist sin förmåga att hitta rätt ord.

Tid: Tiden i AKUT-testet handlar om att agera direkt. Varje sekund räknas om en person drabbas av stroke. Tveka inte att alarmera och ringa efter ambulans.

Källa: stroke.se

Visa mer...
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.