Feature

Låt oss vara ärliga – små barn har väldigt dålig smak

Feature Artikeln publicerades

Rotar i källaren efter julsakerna. Eftersom jag lider av syndromet SANN, det vill säga Släng Aldrig Någonsin Något, finner jag mig snart sittandes på källargolvet med grejor jag inte sett på 20 år. Bland annat diverse pynt som döttrarna tillverkat som små.

Här finns kottar målade endast på ena sidan, tomtar av lera med skägg som sticker ut under armarna, änglar med påmålade ansikten lika förvridna som Horace Engdahls miner när han försvarar sin kompis Kulturprofilen och hundratals andra horribla julprydnader som endast en blind skulle sätta fram.

Låt oss vara ärliga; små barn har väldigt dålig smak. Ändå pyntar föräldrar runtom i världen med allt som dras hem från dagis och skolor. Även vårt hem var fyllt av grejor som såg ut att komma från närmaste container under ett 20-tal år. Nu funderar jag på att göra en minnesutställning av det värsta jag hittar, kanske som en välkomnande gest i hallen inför barnens hemkomst till jul.

I röran finns även en låda påskpynt och jag minns tiden då min kusin Y, familjens traditionsminister, kom hem varje påsk för att styra upp till påskpysslet. När ungarna envisades med att hänga exakt alla målade ägg och fjädrar på en och samma gren (måste vara något med hjärnans utveckling, alla fyra gjorde detta under en viss period) och jag försökte rätta till det hela, väste Y åt mig att sluta.

”Du ska inte lägga dig i hur de gör. Låt dem bestämma själva.”

Ett klokt tips som gäller även i många andra situationer, utom kanske när det handlar om Svenska Akademien, inser jag nu. Men svårt att följa, antar jag att mina barn skulle säga om jag frågade dem. Kanske skulle även hunden svara likadant. Särskilt när han försöker komma åt några av julköttbullarna som jag tålmodigt rullar år efter år.

”Det hjälpte aldrig att vi förklarade att det inte finns älgar på Oknö; han var lika förväntansfull varenda gång.”

På tal om hundar, eller djur i allmänhet, har kanske någon av läsarna lagt märke till den nya serien ” I rovdjurens spår” i SVT med Anders Lundin. Han har redan fått på moppo för att ha tagit ställning för vargen i första programmet.

”En nollåtta som talar om för landsbygdsbor hur det ska vara” skrev en arg recensent. Nu råkar jag ha egen erfarenhet av Anders Lundins besatthet av vilda djur, så jag förlåter honom. En gång i tiden jobbade vi ihop på SR Kalmar, och på helgerna brukade vi och några till ur redaktionens yngre garde åka till min sommarstuga på Oknö.

Vi fyllde stugan med madrasser och sovsäckar på nätterna. Men en av oss vägrade sova inomhus trots mygg och svala nätter. Anders Lundin sov alltid i hammocken på altanen för att enligt egen utsago få chansen att se en älg. Det hjälpte aldrig att vi förklarade att det inte finns älgar på Oknö; han var lika förväntansfull varenda gång. Någon älg visade sig givetvis inte. Nu får han i alla fall se vilda djur genom sitt jobb på TV, och det unnar jag honom gärna. Jag har dessutom fullt upp med att fundera på annat.

På min väg från och till arbetet passerar jag flera hus där ägarna överträffat sig själva med att sätta upp julbelysning på och runt sina kåkar. Här finns allt från små stugor med en diskret liten ljusslinga i en blomlåda till fastigheter som är totalt inklädda i blinkande lampor, gigantiska stjärnor och elslingor som verkar vara fyrahundra meter långa för att täcka alla vinklar och vrår. Hur har folk tid? Hyr de in byggnadsställningar? Märks det på elräkningen? Svär de av ilska när det krånglar eller sjunger de julsånger under arbetet?

Själv sjunger jag inte julsånger när jag ska få ihop de förbaskade pappersjulstjärnorna som ska hänga i fönstren. De är buckliga, snöret man ska dra ihop dem med går av och glödlampan visar sig vara trasig när man väl fått upp eländet och andäktigt ska tända stjärnan.

Kanske hänger jag upp en lila jultomte gjord av trolldeg 1998 i stället.

Här hittar du fler krönikor av Eva Bergquist Andersson

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.