Feature

Konsten att fixa asiatisk mat på riktigt

Feature Artikeln publicerades
Varför får man aldrig maten hemma att smaka som den gör på en asiatisk restaurang? Undrar Helena Elm och serverar sin tolkning.
Foto: Olof Elm
Varför får man aldrig maten hemma att smaka som den gör på en asiatisk restaurang? Undrar Helena Elm och serverar sin tolkning.

Varför får man aldrig maten hemma att smaka som den gör på en asiatisk restaurang? Har de hemliga kryddor, eller är det att man helt enkelt bara inte kan få det att smaka likadant i sitt eget kök? Jag vet inte. Jag röstar för de hemliga kryddorna, så känns det lite bättre.

Men det är ju inte så att jag inte har försökt. Jag har provat mängder av recept och även färdiga kryddmixer som lovar att smaka ”asiatiskt på riktigt”, men det smakar ändå inte i närheten av hur det gör på restaurangen man är van vid.

Men vilken smak är det man ska eftersträva då? För det intressanta är att när man väl kommer utomlands och ska smaka maten på plats, så smakar den sällan som man är van vid ändå. Vad vi i Sverige klassar som klassisk kinamat smakar ju inte alls som maten gör i Kina, något jag snabbt kunde konstatera när jag kom dit och klassikern ”biff med bambuskott och champinjoner” lyste med sin frånvaro i menyerna. Det var likadant med den italienska pizzan; i Sverige är vi vana vid vår egen sorts pizza, och den smakar inte alls som jag upplevde att pizzan smakade i en smal gränd i en bergsby i Toscana. Inte för att någon version har varit sämre än den andra (eller okej, ibland har den det), det är bara annorlunda mot vad man är van vid.

Vem vet, det kanske sitter några läsare med ursprung från Kina och Thailand och skrockar gott åt de recept som jag kallar asiatiska, men allting är ju en tolkningsfråga. Personlig prägel på recept är ju samtidigt det som utvecklar dem i olika riktningar och skapar nya maträtter. Som när min favorittidning Donna Hay från Australien damp ner i brevlådan med en stor receptspecial på svenska köttbullar och receptet som skulle vara det allra mest genuint svenska innehöll mandlar, fänkål, citron och parmesan. Varken kryddpeppar, potatis eller lingon fick vara med i anrättningen. Men det blev ju väldigt gott ändå, även om det inte smakade som mormors köttbullar.

”Säger någon att ett vin har smaktoner av citrus så är det inte så många som tjafsar om det.”

Som tur är för mig, så är ”asiatisk mat” ett väldigt brett begrepp, inte alls lika snävt som svenska köttbullar. Och det är något jag uppskattar med hela matvärlden, och även vinvärlden, att det inte är så noga. Säger någon att ett vin har smaktoner av citrus så är det inte så många som tjafsar om det. Det är ganska fritt för tolkning, och det är inte så svart eller vitt. Tänk om det hade varit lika lätt på mattelektionerna i skolan? Det hade jag gillat.

Mer Helenas kök i Bonus Weekend:

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.