• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Till minne av Mikael Peterson

Minnesord 2010-09-02 | Uppdaterad 2010-09-03

Adjunkt Mikael Peterson, Stockholm och Oskarshamn, har avlidit i en ålder av 49 år. Sörjande är modern Birgitta Brundell, Oskarshamn,
fadern Gunnar Bartholomeus Peterson, Fjälkinge, med livskamraten Kerstin, samt släkt, kolleger och många vänner.
Mikael Peterson föddes i Uppsala. Som prästson bodde han på olika platser innan han som student kom till Lund för att bli gymnasielärare. Efter examen arbetade Mikael själv på flera skolor, bland annat i Ljusdal. Så valde han emellertid att söka sig en helt annan bana och började vid Försvarets Radioanstalt, FRA. Den karriären blev kort, 1989 kom han som kvalitetsansvarig och därpå eterchef till omvärldsbevakningsföretaget Expressklipp i Stockholm. Det var på Expressklipp, från 1991 Imedia, som jag lärde känna Mikael. 1994 beslöt han sig för att återgå till skolans värld, men den var sig inte helt lik. Dessutom var det dåliga tider, och det gick några oroliga år med vikariat och projekt innan Mikael kunde tillträda tjänsten som adjunkt vid Oscarsgymnasiet i Oskarshamn.
Mikaels kunskaper var stora, sträckte sig över många fält: filosofi, språk, litteratur. Han syntes, han märktes. Vi delade många intressen. En halvdag bland Upplands kyrkor lika väl som en tur till någon europeisk huvudstad blev garanterat en bildningsresa. Vi kände båda samhörighet med Skåne och ofta hade Mikael till hands ett välfunnet citat från Piraten, som nog var favoritförfattaren. Mikael var även medlem i Hjalmar Gullberg-sällskapet.
Mikaels hela person och livsbana kan på sätt och vis ses som en illustration till frågan vad vi gör med våra begåvningar. Arbetsledarens roll var inte hans bestämning, än mindre controllerns. Jag frågade honom varför han inte valt forskarbanan och nog hade han tänkt på den ibland, men han visste att den akademiska vägen är full av intriger och lärostolarna få.
Ibland fick han också propåer om att engagera sig politiskt. Men Mikael kallade sig värdekonservativ, en kulturkonservatism som helst betonade bildning och tradition, och vilket parti motsvarade detta? I år vet jag dock att han hade förhoppningar på dem som ville återföra skolans huvudmannaskap från kommunerna till staten.
Det var säkert lyckligt att Mikael återvände till lärarkallet. Som pedagog ska han ha varit mästerlig, såväl i kretsen av unga gymnasister som bland vuxenstuderande på fortbildning. I Oskarshamn deltog han även i det lokala ordenslivet, som tillfredsställde Mikaels behov av social samvaro och en andlig livsdimension. 1990-talets oro var borta, men i stället drabbades Mikael av en utsliten höft, som långa tider tvingade honom att äta starka mediciner för att alls kunna röra sig. Han väntade på operation, men för länge, hans hjärta orkade inte och livet svek honom en augustidag.
Jag liksom Mikaels andra nära och kära känner bestörtning över hans alltför tidiga bortgång. Mest är jag dock glad och stolt över att ha
haft Mikael som vän.

Michael Bejke

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus