• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Karin Mattsson

Minnesord 2012-02-03

Karin Mattsson, Björsmåla, Rödeby har avlidit 80 år gammal. Hennes närmaste är brodern Lennart och systerdöttrarna Elisabet och Anne med familjer.
Karin föddes 1931 och växte upp på en gård i Björsmåla. Hon utbildade sig till vävlärarinna i Stockholm. Från 1960-talet var hon hemslöjdskonsulent i norra Kalmar län, med bas i Västervik. Med säker blick kom hon att uppskatta och bli vän med många konstnärer i östra Småland och på Öland. Särskilt gladdes hon åt ”bygdegenierna”. En gammal gubbe i sin snidarverkstad i en avkrok i mörkaste Småland höll hon lika högt som kungen.
Karin tog så småningom hand om föräldragården efter sin mor. Mycket av det hon förverkligade gjordes i samarbete med den främste bland skogsvårdare och hantverkare. Karins största projekt blev till en rik naturskog, inriktad mot högstammig ek, som nu genomkorsas av en halvmil förnämliga bilvägar. Framtrollade för hand ur knappt skönjbara kostigar i kuperad blockterräng. Promenaderna till sjön tillsammans med Karin blev till oförglömliga minnen.
De jämna, handgjorda vägarna ligger som monument över Karin. ”Öfre- och Nedre rundan” ger besökare möjlighet att njuta av ekarna, som 2003 renderade henne Ekfrämjandets ädellövsskogspris. Grenverket, en organisation för skogskvinnor, prisade också Karins skogar. En annan passion var stenmurar, några var hennes allra käraste verk.
Karin fann sig väl till rätta i många kretsar. När det behövdes var hon själv elegant, ja rent av strålande i vacker hatt och konstnärlig dräkt när hon trädde in i Uppsala universitets aula vid en professorsinstallation.
Sent skall vi glömma henne, 76 år gammal, sprudlande av lycka efter några varv på skidor runt åkrarna i Björsmåla. Endast några veckor senare slog stroken till.
Det Karin sa blev nästan alltid sant. Som när hon efter flera år som vårdpaket bestämt sig för att dö. Hon spände ögonen i sköterskan med medicinen och befallde: ”Sluta!” Än är ingen född som kunde motstå ett sådant kommando. Fyra dagar senare slumrade hon in. Lugnt och stilla på Elinebergs servicehem i Rödeby.
Det är förståeligt att skogsägare tänker i långa framtidsperspektiv. Det gjorde även Karin, som i sin källare länge förvarade sin egen kista, tillverkad av en lokal snickare. Av finaste furu, från en gammal tall utvald av henne själv på rot i marken i Björsmåla.
Hon lämnar ett stort tomrum efter sig och vi är tacksamma över glädjen att fått uppleva henne i många situationer. Vi saknar Karin mycket, hon var av en sort man aldrig glömmer.
Birgitta och Bo W Svensson

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus