Minnesord över Sven Bernhardsson

Familj Artikeln publicerades

Sven Bernhardsson, Lindsdal, har avlidit i en ålder av 79 år. Han sörjes närmast av hustrun Gunvor, syskon och morbröder.

I rykande snöstorm föddes Sven på Rockneby BB den 1 mars 1940. Hans föräldrar var Torsten och Astrid Bernhardsson, bosatta i Sörgärde på en gård som fadern brukade.

I mitten av 1950-talet köptes gården Stora Fagerhult i Kåremo. Efter studier på Önnestad lantbruksskola arbetade sedan Sven på gården och övertog den efter faderns bortgång. Senare flyttade han och hustrun Gunvor – de gifte sig 1980 – till en villa i Lindsdal där de bodde fram till Svens bortgång.

I det militära genomgick Sven Bernhardsson kadettutbildning och verkade längre fram inom hemvärnet. Sedan gården Stora Fagerhult sålts arbetade Sven under flera år som busschaufför. Bland annat körde han turistande svenskar till semestermål i Europa. Längre fram blev det också många turer med skolbussar inom Kalmar kommun. Bland barnen var han uppskattad och omtyckt.

Vid sidan om sin gärning som lantbrukare och busschaufför ägnade sig Sven åt mycket annat. Han tog flygcertifikat och flög ofta och gärna sitt sportflygplan med turer över Kalmarbygden. Nattorientering med bil var även det något han med stort intresse och god framgång sysslade med. Även politiken fick plats – i ungdomen i Högerns Ungdomsförbund och under senare år som ledamot i Förlösa-Kläckeberga kyrkofullmäktige. Under många år var Sven medlem i Stiftelsen Barometern.

Svens stora intresse var likväl Frimurarna. Efter att ha recipierat i första graden 1 mars år 1984 – samma dag han fyllde 44 år - fick han längre fram, efter att erhållit högre grader, ämbetsuppdrag i S:t Andreaslogen Gustaf Adolf i Kalmar. Där var han under många år en omtyckt, kunnig och plikttrogen ceremonimästare. Även i Skånska Provinsiallogen var han en tid ämbetsman liksom i Brödraföreningen Den Gyllene Kronan. För sina omfattande och mångåriga insatser inom Frimurarorden tilldelades han Skånska Provinsiallogens förtjänstmedalj.

Sven var omtyckt av alla han kom i kontakt med – skolbarnen i bussen, kamraterna i sportflygklubben, hemvärnsmännen, bröderna i frimurarlogerna och inte minst bland släkt och vänner. Sitt goda sätt avspeglades också genom att han under ett flertal år troget stått vid sin handikappade hustrus sida och hjälpt till med hennes skötsel, inte minst nattetid.

Sven Bernhardsson lämnar ett stort tomrum efter sig bland de närmaste anförvanterna, övrig släkt, vänner och frimurarbröder. Det är då gott att minnas alla ljusa stunder och trivsam samvaro som vi alla har varit med om i Svens sällskap.

Som morbror till Sven och som fadder för honom inom Frimurarorden var det med sorg och saknad jag mottog budet om hans bortgång.

Bertil Danielsson