Minnesord över Karin Fagelberg

Familj Artikeln publicerades

Karin Fagelberg, Varberg, har lämnat jordelivet för en bättre plats. Hon blev 64 år. Karins närmaste sörjande är hennes barn; Maria, Alexandra och Lars.

Karin var lillasyster till Hans-Göran och Åke och lillkusin till Bosse och Olof. Hon var den enda flickan i vår släkt och var så önskad av våra föräldrar. Lite bortskämd blev hon speciellt av pappa Bertil.

Uppvuxen i en scoutmiljö i Tallkrogen i södra Stockholm men har under hennes vuxna liv bort på flera platser i Sverige, i Blomstermåla, Kalmar, Öland, Göteborg, Norrland och Varberg. Karin skulle blivit 65 år den 24 september i år. Den otäcka cancern tog till slut hennes liv. Hon kämpade in i det sista och ville inte lämna oss. 64 år är för tidigt.

När detta händer, då kommer minnen fram från bland annat kusin Olof som tänker på att Karin var en kopia av mamma Gurli och när lillkusin Karin sommaren 1957 terroriserade oss alla i Sundsvall när vi drabbats av Hongkonginfluensan. Det var bara Karin som klarade sig från influensan.

Ibland blir livet inte som man tänkt sig. Ibland får man inte som man vill. Men Karin gjorde vad hon kunde och kämpade länge. Hon var stark hela vägen men till slut orkade hon inte mer. Eller som en när vän till oss skrev: ”För den som sjukdom blott är givet, är döden skönare än livet.”

Vi hoppas och tror att Karin får vila i frid och sova gott. Vi alla kommer att sakna henne. Hennes skratt och kämparanda i alla svåra situationer. Hennes sätt att ta hand om sin omgivning. Nu är smärtan slut men vi är tacksam för den korta tid vi fick tillsammans. Men glädjen i våra minnen finns där och när sorgen har lags sig lite får vi ta fram detta.

Karin lämnar nu ett stort tomrum i syskonskaran, hos barnen, släkten med sina kusiner och vänkretsen både på öst- och västkusten.

Bröderna Hans-Göran och Åke Fagelberg