Minnesord över Hans Klette
Hans Klette, som var bördig från Öland, var en trogen och erfaren tjänare under Lundagårds kronor. Han tillhörde den första efterkrigsgenerationen av studenter, som med krigets ruiner som effektfull fond spelade avantgardistisk dramatik och upplevde Europakonventionens tillkomst. Mänskliga rättigheter blev från studenttiden Hans Klettes livslånga evangelium. Han var både humanist och jurist. Följdriktigt blev han både straffrättare och kriminolog. Han disputerade på två avhandlingar om trafikonykterhetbrott med skilda utgångspunkter, en vid juridiska fakulteten i Lund 1970 och en vid samhällsvetenskapliga fakulteten i Stockholm två år senare. Han var inte bara ”dubbel-disputerad” i straffrätt och kriminologi. Han tjänstgjorde också under ett tiotal år som professor i rättssociologi och straffrätt, innan han 1990 utnämndes till professor i straffrätt vid lundafakulteten.
Hans var således en akademisk gränsöverskridare. Redan under studieåren påverkades han av civilrättsprofessorn Per Stjernquist och dennes engagemang för rättssociologi, ett ämne som under efterkrigstiden fick en etablerad position vid juridiska fakulteter i Amerika. Hans blev passionerat fascinerad av detta gränsland mellan juridik och samhällsvetenskap. Vistelser i USA som gästprofessor blev för honom mycket inspirerande. På Berkeley i Kalifornien lärde han känna flera av de främsta forskarna i rättssociologi och kriminologi, Philip Selznick, Jerome Skolnick och Malcolm M Feeley. De blev alla hans vänner, och han återkom gärna till vad de hade betytt för honom. I USA var tvärvetenskap då en viktig del av den moderna rättsliga diskursen. För Hans blev detta synsätt ett ständigt återkommande credo. Men på Juridicum i Lund var den interna dogmatiska exegetiken länge dominerande. Där framstod hans perspektivrika trosbekännelse länge som ett rop i öknen. I dag är situationen en annan.
Hans såg det angelägna i att akademiska jurister förenar teori och praxis. Han tjänstgjorde i perioder inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet. Med dessa erfarenheter skrev han bland annat en nyttig lärobok om Brottmålsprocessen ur den tilltalades perspektiv, ett samhällsvetenskapligt pionjärarbete. Också frågan om polisens roll i samhället, som länge var ett försummat forskningsområde, fångade hans intresse både nationellt och internationellt. Hans krafter togs också i anspråk som expert i statliga utredningar samt i Europarådet och WHO.
I början av 1990-talet tillkom ett nytt engagemang i hans liv. Brottsoffret uppmärksammades vid denna tid alltmer i brottmålsprocessen. Hans var med om att starta en lokal brottsofferjour i Lund 1993, och han hade under många år där ledande befattningar. Han var också ordförande i Brottsofferjourernas Riksförbund i femton år och tilldelades 2010 Brottsoffermyndighetens årliga utmärkelse.
Att vara en snäll människa har i våra dagar närmast fått en pejorativ betydelse. Men den gällde inte för Hans. Han var i bästa mening en snäll och omtänksam människa. Det ska också förbli min kvardröjande bild av en uppskattad kollega och varmhjärtad vän.
Kjell Å Modéer
