Minnesord över Berndt Elmberg

Familj Artikeln publicerades

Berndt Elmberg, Emmaboda, har avlidit i en ålder av 81 år.

Det fanns en tid då man tog lärdom av de äldres erfarenheter, när Smålands inland frodades av liv och gemenskap gick före egen framgång. Landsbygden var vår viktigaste resurs och man kände stolthet över sitt ursprung och sitt dagsverke.

Det finns en tid som ser väldigt annorlunda ut i jämförelse med hur det såg ut en generation bakåt, då min far Berndt Carlsson växte upp.

Berndt föddes den 11 maj 1938 och växte upp i en syskonskara av fem i den lilla byn Skallebo i Långasjö socken, Emmaboda. Det var ganska knapert men genom smålänningens sparsamhet klarade sig familjen med vad gården gav. Berndt fick tidigt lära sig att ta ansvar och se sig själv som en del av en större helhet.

Som 17-åring bad han om att få studera vidare. Fadern Carl lät honom läsa på lantmannaskolan, då Berndt var tänkt att ta över gården. I slutet av läsåret, när tiden i ”friheten” snart var slut, bad han en klasskamrat med fin skrivstil att skriva ett fiktivt brev från rektorn hem, med goda omdömen. Då sa fadern att han fick gå ännu ett år på skolan.

Den största gåva Berndt givit mig är att alltid tro på mina drömmar, att tänka själv, att våga kasta mig ut och att inte ge upp. Att tänka långsiktigt och organisera livet så att man inte bli ett offer för omständigheterna.

Då många i hans klass hette Carlsson döpte Berndt om sig till Elmberg, hans mors födelsenamn. Namnet härstammar från en släkting som växte upp i Älmeboda, då Elmeboda, med en bergsknalle på sin täppa.

Berndt drog sig inte för att höja rösten när det behövdes och stod upp för den lilla människan och landsbygden. Han var som en modern Robin Hood.

Han tillbringade 50 år i Malmöregionen, men gav de pengar han tjänade till glesbygden under sina sista 20 år. För att tjäna pengar ska man satsa i staden, där husen växer i värde. Berndt visste det men valde att satsa på bygden som danat honom. ”Mundekulla Retreatcenter kommer inte att betala tillbaka sig under min tid, men jag satsar på framtiden”, sade han ofta.

Att arbeta sida vid sida med min far i skapandet av Mundekulla Retreatcenter har varit en gåva. Anne Solveig kom på idén att skapa ett retreatcenter och Berndts ville restaurera det gamla ödehuset i Mundekulla.

Ord ’retreat’ betyder att dra sig tillbaka, vilket jag gjorde innan gården inköptes. Min far hälsade på och det växte fram en ny vänskap mellan oss. Vi bar på en dröm om att återskapa ett liv i gemenskap, med mening för oss själva och för andra, lite som det var förr i tiden.

Nu tar jag över stafettpinnen omgiven av stor support och efter mig kommer någon att ta den ur min hand. Tack och lov är kollektivet starkare än individen såväl i går som i dag.

Peter Elmberg