Lusten styr Tomas arbete

Skratt eller allvar? Gärna båda delarna, tack, om skådespelaren Tomas von Brömssen själv får välja. Men till jobb som inte engagerar tackar han nej.

Han har spelat både Peer Gynt och Bellman, gestaltat revykungen Karl Gerhard och satt upp sina egna revyer i Göteborg. Folkkär blev Tomas von Brömssen redan 1976, som sonen Herbert (Hebbe) i komediserien Albert & Herbert. Då fick han vänja sig vid den offentlighet som fortfarande är hans vardag.

Lyckligtvis är det oftast glada miner och tillrop som möter honom på stan. von Brömssen förknippas med karaktärer som folk tycker om, och det märks. Av allt att döma får många i hans publik ett personligt förhållande till honom, dessutom.

– Jag vet ju att när jag rör mig bland folk så får jag vara beredd på att jag plötsligt blir tilltalad. Och då menar jag verkligen tilltalad ungefär som om jag hade varit mitt i ett samtal länge med någon, berättar Tomas.

– Knäppt egentligen. Men jag har fått lära mig att leva med det. Man blir på något sätt en bekant till alla, en släkting.

Hans egen släkt bestod av knapadel med rötter i Lettland. Det fanns kulturintresse men inga pengar i familjen von Brömssen, som bodde med fyra söner i två rum och kök i arbetarkvarteren i Lunden i Göteborg. Hans pappa målade tavlor och tyckte om Chaplin, men en skådespelarkarriär var inget som i början föresvävade Tomas. Den idén smög sig istället på när han och en kompis från gymnasiet började leka med en bandspelare. De gjorde skämtintervjuer och improviserade roliga gubbar och hur det nu var, fick det Tomas att söka och komma in på Scenskolan i Malmö.

Därefter var han anställd på Malmö stadsteater, Göteborgs stadsteater och Folkteatern i ett antal år, men sedan har han varit ”frifräsare”. Själv tror han att frilansandet är ett starkt bidrag till hans långa och livaktiga karriär. Han är luststyrd i sitt arbete och kände ganska tidigt att han behövde sin frihet. Att tillhöra en fast ensemble och göra det man blev tillsagd passar inte Tomas von Brömssen.

– Jag tackar ja till det som känns roligt, och jag tackar nej till de arbeten som inte engagerar mig. Det är en lyxig grej att ha det så, och det gör att jag tycker att det är så roligt fortfarande.

Han har heller inte alltid suttit och väntat på att bli uppbjuden. Tomas von Brömssen har satt upp en rad revyer i eget namn, varav den första (1990) spelades för utsålda hus på Lisebergsteatern i två år för att sedan gå vidare till både Stockholm och Oslo. Att kunna framföra sitt eget material och få folk att betala för upplevelsen öppnade en helt ny värld för honom. Samtidigt ser han en koppling tillbaka till uppväxten i Lunden och klassresan som började i gymnasiet, där klasskamraterna bodde i villor och var marinerade i finkultur.

– Då skämdes jag ju för var jag kom ifrån, jag försökte till varje pris komma in i deras värld, säger han.

– Jag fick något slags hovnarrfunktion nästan, för att få skratt. Det tog fram teatern i mig.

Vid det här laget har det gått varvet runt för Tomas von Brömssen. Bekräftelsen i publikens skratt njuter han fortfarande av. Samtidigt som han numera vågar blanda humor och allvar mer än tidigare. Komedin och tragedin behöver varandra i teatern, och von Brömssen behöver också båda i sitt yrkesliv för helhetens skull. Han ger gärna sig själv en extra utmaning för att göra den egna uppgiften intressantare. I bioaktuella Tårtgeneralen drev han till exempel igenom att helt stryka sina repliker ur manus för sin roll som den deprimerade Ivar.

– Det var kul för mig att känna på, hur gör jag nu då? Han säger ingenting – då måste jag ta till alla medel för att uttrycka hans känslor.

Nyligen stod han på scen på Göteborgs stadsteater i en bejublad tolkning av revykungen Karl Gerhard. Under våren har han en del spelningar som klarinettist och sångare med visprojektet Tidernas Förälskelse. Men annars gör han så lite som möjligt just nu. Rensa mossa, sätta potatis, teckna och göra etsningar står på programmet för de närmaste månaderna.

– Jag har jobbat mycket de två sista åren, så nu ska jag ta det lite lugnt. Jag älskar att vara ledig.