Lisa Edwinsson sätter sporten under lupp
Hon är prisad sportreporter och den första kvinnliga ordföranden för Svenska sportjournalistförbundet. Men ska Lisa Edwinsson koppla av, då sätter hon sig hellre vid pianot än framför tv-sporten.
En sportreporters vardag styrs av de stora evenemangen. Därför vet redan Lisa Edwinsson att det blir tjyvtjockt i almanackan i sommar, när det är fotbolls-VM i Ryssland. Å andra sidan kan hon också toffla runt hemma en vanlig vardagseftermiddag eller träffa en kompis för en fika.
– Jag umgås nog ganska mycket med andra journalister som har liknande scheman som jag. Det är skönt att kunna sätta sig och ta en fika med någon i vårsolen en vanlig tisdag. Det är lite av tjusningen med att jobba helger eller vara iväg på långa mästerskap, säger hon.
Tabeller, siffror och resultat är en sida av sportjournalistiken. Men för Lisa kan den lika väl handla om grävande samhällsreportage med idrottskoppling. Hennes granskning av svensk elitgymnastik 2013 skakade om ända upp i toppen av Riksidrottsförbundet och Svenska gymnastikförbundet. I en serie artiklar berättade hon i DN om den osunda miljön för elitsatsande barn och ungdomar, som kunde må dåligt både fysiskt och psykiskt av tränarnas behandling i gymnastikhallarnas ibland sektliknande miljö.
Hon tycker också om att skapa närhet till idrottens utövare, och ta reda på vad som driver dem att pusha sig så mycket som de gör dag efter dag, timme efter timme. Att följa dem över tid, genom motgångar och hård kamp, tills de plötsligt lyckas.
– Skidskyttelandslaget till exempel när de var på botten. Ingen trodde på dem, knappt ens de själva. Och sedan kom de till OS och lyckades ta två guld och två silver. Det var helt otroligt roligt, eftersom jag hade följt dem så länge och stått på tävlingar när de hade blivit 32:a eller knappt ens funnits med i resultatlistorna.
– Det skapar en speciell relation till de idrottare som man har haft möjligheten och förmånen att följa under en längre tid.
Lisa växte upp i Danderyd norr om Stockholm. Hon sjöng och spelade piano och älskade musik. Men hon tyckte också om att skriva, ”jag har alltid tyckt att det nästan är lättare att uttrycka sig i skrift än i tal”. Målet var att bli journalist men sporten halkade hon in på av en slump. Efter journalistikstudierna fick hon ett vikariat på Upsala Nya Tidning och hamnade på sportredaktionen. Det var snabba deadlines, många möten med spännande personer, saker hände hela tiden och Lisa fastnade direkt.
Senare har hon varit på TT, Aftonbladet och DN, men sportjournalistiken har hon förblivit trogen. Hon ser en ständig utmaning i att försöka förnya sig, trots tempot.
– Det är så lätt när det ska gå fort, att man bara fastnar och skriver sin text på samma sätt varje gång, för att man vet att det fungerar. Men jag vill alltid testa och experimentera med nya sätt att uttrycka mig. Det kan man fortsätta med hur länge som helst.
Ett par år efter att hon fick Svenska sportjournalistförbundets pris blev hon själv ordförande för förbundet. Den första kvinnan på posten vilket inte är så förvånande med tanke på att bara 15 procent av medlemmarna är kvinnor. Men även där händer det saker. Hjärtefrågorna är säkerhet och arbetsmiljö och att göra förbundet mer synligt i frågor som rör medlemmarna.
I sommar åker Lisa Edwinsson till Ryssland och bevakar fotbolls-VM. Då väntar ännu en hektisk arbetsperiod – likt den hon nyss har avslutat i Pyeongchang, där hon jobbade nästan dygnet runt på vinter-OS. Det är ett intensivt och roligt jobb som hon delar med sin sambo, som är sportreporter på TT. Båda är vana vid oregelbundna arbetstider och intensiva arbetstoppar, vilket är en klar fördel.
– Det finns en förståelse på ett annat sätt, när man har samma yrke, säger Lisa.
Följer du sport på fritiden?
– Det är väl det som är lite tråkigt, att det känns som att man jobbar när man tittar på sport. Så när jag är ledig försöker jag faktiskt stänga av den vanliga sportlunken. Då umgås jag med folk, reser någonstans, träffar min familj eller kopplar av med musiken. Så här års hittar man mig förhoppningsvis i solen, tillsammans med någon vän och en kaffekopp.
