Årsrik veteran vill slå hål på myterna

Riksdagens äldsta ledamot, brukar hon kallas. Själv föredrar Barbro Westerholm uttrycket ”årsrikast”, eftersom äldre människor är rika på levda år, på kunskap och livserfarenhet. Hon har som både politiker och ämbetsman engagerat sig i frågor om livets början och slut. Åldersdiskriminering tillhör dessa frågor.

– Det finns stora globala undersökningar som visar att den negativa synen på årsrika människor är som mest uttalad i välståndsländerna, och där är Sverige en av värstingarna. Det är det som lägger hinder i vägen för att den här generationen ska kunna leva sina liv som de själva önskar, utan att man träder någon annan för när.

Därför vill hon höja pensionsåldern, för att de som önskar ska kunna fortsätta arbeta längre. Ett annat förslag är ökat byggande för äldre, för att få mer ruljangs på bostadsmarknaden. Själv har hon och maken just gjort en sådan flytt, från fyra rum till två. Det är tur att både hon och Peter fortfarande jobbar, konstaterar Barbro. Utöver alla andra fördelar, så är det inte så dumt med varsitt kontor när bostaden krymper.

Hon var med om att driva igenom en lag mot åldersdiskriminering 2013. Men ”den har för svaga muskler”, en kraftfullare lag behövs. Och har Westerholm börjat jobba för en sak, då brukar den förr eller senare bli verklighet. Det vet de som var motståndare till partnerskapslagen, tobakslagen eller lagen om assisterad befruktning för ensamstående.

Den allra första stora segern uppnådde hon 1964, när hon satt i Medicinalstyrelsen och fick igenom ett godkännande av p-piller som preventivmedel.

– Jag såg att det här är en frihet för kvinnor att kunna styra över sin egen kropp och sin reproduktion.

Sedan blev hon chef för Socialstyrelsen – Sveriges andra kvinnliga generaldirektör – och rivstartade med att ta bort klassificeringen av homosexualitet som psykisk sjukdom. För många var det ett kontroversiellt beslut, för Barbro en fullständig självklarhet.

Hennes tankar har ofta gått till pappan som präglade henne med sina socialliberala värderingar. Hon minns hans ilska över hur samhället satte sig till doms över ogifta kvinnor som blev gravida. Och hans svar när Barbro undrade över de två männen i ramaffären de anlitade ibland, som gick hem hand i hand efter arbetsdagen.

– Han sa att de älskar varandra på samma sätt som jag älskar din mamma. Punkt. Ja, så var det bara.

Hon påminns ofta hans inställning när hennes arbete ger resultat.

– Då sänder jag en tanke till min pappa uppe på någon molntapp: jag hoppas att du är nöjd.

Barbro Westerholm är van att sticka ut som kvinna i mansdominerade församlingar, ända sedan hon gick på läkarlinjen. ”Lilla gumman” har hon fått höra – även som chef – och värre saker; hennes ståndpunkter i kontroversiella frågor har lett till både mordhot och avföring i brevlådan. Men hon har aldrig vikit sig.

– Det är viktigt att slå hål på myterna. Då räcker det inte att luta sig tillbaka och tro att någon annan fixar det. Vi måste själva vara med och bidra.

Att slå sönder fördomar är en drivkraft. Kunskap har varit hennes metod. Det gäller att vara påläst och hänga med i forskningen när man ska argumentera för sin sak. Ett mål nu är att lyfta värdet av den årsrika generationens ideella insatser i samhället.

– Det syns inte i nationalräkenskaperna, men står för en väldigt stor del av äldreomsorgen och borde uppskattas.

I sin man har hon en samtalspartner när tankarna kör fast. Nästa år firar de 60-årig bröllopsdag. När de inte arbetar lever de skärgårdsliv på sommarstället, och delar dessutom ett specialintresse: att lägga pussel.

– När man lägger pussel, då kan man prata, man kan tiga, man kan lyssna på musik, man kan lyssna på radio. Det är härligt.