Allt är inte längre på liv och död för Emma
Hon tog VM-silver i fäktning 2015. Året därpå gick hon miste om en plats i OS i Rio precis på målsnöret och lade av med tävlandet. Då hade hon en över tio år lång och framgångsrik tävlingskarriär bakom sig och det var inget lätt beslut att fatta. För Emma, som på den tiden hette Samuelsson i efternamn, var fäktningen hela hennes liv. Idrotten betydde vänner, gemenskap, mål och mening.
På föräldrarnas skilsmässa följde en jobbig period och 13-åriga Emma började tillbringa allt mer tid i fäktningshallen hemma i Kungsbacka.
– Min tränare, Sergej Paramonov, blev lite som en extraförälder under ett par år när det var väldigt stökigt hemma. Fäktklubben blev min trygga plats. Det var en av orsakerna till att jag tränade så mycket, för det var där jag kände mig trygg och glad.
Hon utvecklades snabbt och blev känd som en tekniskt skicklig fäktare med stark vinnarinstinkt. Emma rankades som världsetta bland juniorerna och kvalade till OS för första gången som 19-åring. Men trots en fin karriär med säsong efter säsong av idrottsliga framgångar – varvat med comebacker efter skadeperioder – så tog det alltså stopp vid OS-kvalet 2016. Uttagningsreglerna tillät bara två fäktare att skickas från Europa, och Emma låg på plats tre.
Hon tog några månaders funderare, och bestämde sig sedan. Hon hade utbildat sig till webbkommunikatör och nu var det läge att gå vidare och satsa på jobb. Sedan dess har Emma hunnit gifta sig, köpa bostadsrätt i Göteborg, bli marknadschef för det tyska modeföretaget Klingel och bli gravid. Paret Wertsén väntar sitt första barn i mars. Och mitt i alltihop kallade fäktningen igen.
Emma tillfrågades om att bli förbundskapten för landslagsgruppen i damvärja. Hon såg det som en möjlighet att ge tillbaka lite av allt hon själv fått av idrotten, och tackade ja.
– Vi var ett starkt internationellt lag som ofta var uppe och kämpade om medaljerna i världscupen. Sedan var vi många som slutade samtidigt och det blev ett ganska stort glapp. Jag kände att det var lite synd om de yngre tjejerna. Nu vill jag lära dem allt jag kan.
Riktigt hur hon ska få tid till allt vet hon inte. Men från att ha varit en människa som satsat hundra procent på att bli bäst i världen så hoppas hon nu kunna fördela gracerna mellan olika uppgifter i livet. Tävlingsmänniskan i henne har redan väckts till liv igen av utmaningarna som digital marknadschef. Även om målet numera heter ökad försäljning, fler följare och bättre resultat än veckan innan.
– När man sitter där med marknadsföring och annonser så är det inte helt olikt fäktning. I båda fallen handlar det om taktik och tydliga resultat, försäkrar Emma skrattande.
Fäktningen har gett henne medaljer, starka känsloupplevelser och vänner för livet. Tjejerna från laget är hennes sammansvurna, som hon fortfarande träffar en gång i halvåret även nu när många bor på olika orter i landet. Hon har också fått med sig ett starkt psyke, efter åratal av träning i att hålla huvudet kallt och fokuset totalt när det gäller. Men hon njuter också av lugnet och harmonin i tillvaron efter elitsatsningen.
– När slutet på min idrottskarriär närmade sig, tänkte jag att man kan ju inte leva ett liv där man inte försöker bli bäst i världen på något. Jag tänkte verkligen så på riktigt: varför ska man leva då? Men nu tycker jag att det är väldigt behagligt att inte ha ett liv där allting alltid är på liv och död.
"När slutet på min idrottskarriär närmade sig, tänkte jag att man kan ju inte leva ett liv där man inte försöker bli bäst i världen på något. Nu tycker jag att det är väldigt behagligt att inte ha ett liv där allting alltid är på liv och död", säger Emma Wertsén.