120 ättlingar på adligt släktmöte

Kristdala Artikeln publicerades

Ättlingar till Carl Sabelskjöld har haft släktmöte i Kristdala. Deltagarna kom från hela Sverige men även från USA.

Ättlingar till major Carl Sabelskjöld har haft släktmöte för att hedra hans minne. Avslutningen hölls i Kristdala kyrka.
Foto: Thina Rydell
Ättlingar till major Carl Sabelskjöld har haft släktmöte för att hedra hans minne. Avslutningen hölls i Kristdala kyrka.

Förra helgen samlades ättlingar till Carl Sabelskjöld, 1590–1663, i Kristdala för att fira hans minne och för att umgås. En stor del av hans efterlevande finns i Småland, och då särskilt i trakterna kring just Kristdala. Släktföreningen Sabelskjöld, som har över 600 medlemmar, bildades på 1960-talet av bland andra Carl Rutegård, född i Fagerhult. Han var en hängiven släktforskare och när han hittade en släkting som hade blivit adlad ville han att fler skulle få ta del av hans forskning.

Förra året, 2017, var det 400 år sedan Carl Jönsson adlades Sabelskjöld och fick skölden med nummer 150 i Riddarhuset i Stockholm. Carl föddes i Nyköping av prästdottern Brita Larsdotter. Fadern, Jöns Mårtensson, var fogde på Julita gård och senare slottsfogde i Nyköping. Carl blev fänrik i Smålands ryttare 1616. Han deltog i flera drabbningar och adlades för sina insatser 1617. När han begärde avsked från det militära 1629 hade han uppnått majors grad.

Carl var gift två gånger och fick sammanlagt åtta barn. Med Magdalena Strang fick han döttrarna Elisabet och Brita och i nästa äktenskap, med Ingeborg Rosenstråle, fick han fyra söner och två döttrar. Bäst utforskad är den gren som går via Carls äldste son Jöns och dennes son, som också hette Carl. Han gifte sig med Elisabet Duraeus, dotter till dåvarande kyrkoherden i Kristdala, Bartholdus Duraeus.

Släkten Sabelskjöld hade flera gårdar som de flyttade mellan, men Jöns och senare hans son Carl verkade ha föredragit att bo i Bråhult, i nuvarande Oskarshamns kommun. Under släktmötet i Kristdala fanns möjlighet att besöka Bråhult, där gården en gång låg.

Mot slutet av 1600-talet drabbades släkten oförskyllt av Karl XI:s reduktion och när Carl dog under Karl XII:s fälttåg 1701 blev ekonomin rejält ansträngd. Änkan Elisabet, som då bodde kvar i Bråhult med sina sex döttrar, var i princip utblottad och att gifta bort flickorna med adelsmän, som säkert var hennes plan, var inte att tänka på. Döttrarna, som hade kallats ”de sex välborna jungfrurna”, fick istället gifta sig med lantbrukare från bygden. Detta betydde att namnet Sabelskjöld försvann, men att släkten bredde ut sig i trakten.

Men trots att namnet inte har förts vidare är släktföreningen livaktig och föreningens forskargrupp fortsätter att finna fler släktled. Föreningen har även en vacker brudkrona som har följt med släkten i generationer. Denna tunga pjäs har flitigt lånats ut under åren till brudpar med anknytning till släkten. Likaså ger man varje år ut en tidning med innehåll anknutet till Sabelskjöld.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.