TV: Liten villa med plats för både spöken och författare

BORGHOLM Artikeln publicerades
I många år var det spöken som spanades efter här i Hvita villan. Nu kan den som tar promenadstråket förbi spana efter Sara Danius, Kristina Lugn, Horace Engdahl eller någon annan av Svenska Akademiens ledamöter som från och med i år disponerar huset.
Foto:
Matbordet i köket.
Foto:
Utsikt från verandan över Borgholm, sundet och Näktergalsstigen.
Foto:
Böcker som får akademieledamöterna att känna sig hemma?
Foto:
– De här möblerna stod på vinden på Drottning Victorias vilohem, säger Leo Eriksson.
Foto:
Här vid det utdragbara bordet finns det plats för alla 18 akademiledamöter.
Foto:
Sovrum i Hvita villan.
Foto:
William Morris konstnärligt genomarbetade tapeter och tyger pryder Hvita villan. Morris, som var en skicklig mönstertecknare, ritade sitt första tapetmönster 1862, och än i dag känner de flesta igen hans distinkta tapetmönster som matchar hans textilier. Inspiration av Orientens formvärld skymtas i hans ornamentala motiv: växter, granverk och fåglar i olika färgkombinationer. Morris tapeter har nu varit i produktion i nära etthundrafemtio år, och de tidlösa mönstren gör sig fortfarande även i modern inredning.
Foto:
Hvita villans torn revs på 1940 talet men det är nu rekonstruerat efter ett foto som fanns bevarat. Åt ena hållet ser man Alvaret och åt det andra kan man blicka ut över Borgholm samt sundet med Blå Jungfrun.
Foto:
Hvita villans torn revs på 1940 talet men det är nu rekonstruerat efter ett foto som fanns bevarat. Åt ena hållet ser man Alvaret och åt det andra kan man blicka ut över Borgholm samt sundet med Blå Jungfrun.
Foto:
Här sägs vita frun spana ut över Borgholm.
Foto:
Trappan upp till tornet är trång och hittas via en lönndörr.
Foto:
Trappan upp till tornet är trång och hittas via en lönndörr.
Foto:
Alla 18 ledamöter har varsitt lönnfack i biblioteket men där finns även en lönndörr till en lucka som nås från köket. – Det här är med en lönndörr där man kan skicka in en bricka med dricka in hit från köket är en pojkdröm, säger Leo Eriksson.
Foto:
Allt är gjort på ett korrekt tidsenligt sätt som här, plåtarbete med distinkt böj.
Foto:
Kakelugn tillverkad i Kalmar.
Foto:
En del av lugnet man finner här inne kommer från William Morris tapeter och tyger med mönster som sitter i våra gener, säger Leo Eriksson.
Foto:
Öländsk kalksten att ha bläck i.
Foto:
Leo Eriksson.
Foto:
18 snapsglas till De aderton.
Foto:
– Det finns massor med lönndörrar. Jag kan knappt hitta dem själv, säger Leo Eriksson.
Foto:
Eric Hultenberg inspirerades av Engelska magasin då han ritade Hvita villan som har en Palladiansk stil.
Foto:
Eric Hultenberg inspirerades av Engelska magasin då han ritade Hvita villan som har en Palladiansk stil.
Foto:

Spökhus, hem för kulturelit och försök till turistmagnet.

Drömboende hälsar på i Svenska Akademiens sommarviste, Hvita villan, i utkanten av Borgholm på Öland.

Leo Eriksson, styrelseledamot för stiftelsen Drottning Victorias vilohem och initiativtagare till Hvita villans upprustning, är den som guidar oss.

– Jag kan inte låta bli att ägna mig åt lite Göteborgshumor. Det kan inte vara en tillfällighet att årets nobelpristagare i litteratur är från Vitryssland när beslutet togs i Hvita villan, säger han.

Han visar in genom vändkorset som leder till huset som inte är synligt varken från 136:an eller den lilla vägen mot Borgholms slott och Solliden.

– Inte ens kungen som bott här i 70 år kände till att det fanns ett hus här. Han var inbjuden till ceremonin då Peter Englund från Svenska Akademien skulle ta emot nyckeln till huset men han sa ”Nej, det finns inget hus där”, ­säger Leo Eriksson.

Han kommer direkt in på husets spökliga historia.

– Det anses ha spökat här, kraftigt och sent. Jag personligen vet sedan barndomen att det var effektivt att skrämma upp sina vänner här. Vita frun, som skrämt generationer av Borgholmsbarn, spökar nämligen här inne. Hon finns porträtterad på fönsterluckor i byggnaden.

Sägnen om Vita frun handlar om Märta Trulsdotter som fick skulden för branden på Borgholms slott och dömdes till döden.

– Det kanske är hon som har tjuvkopplat brandlarmet, för det stod och tjöt när jag kom hit, säger Leo Eriksson och tillägger:

– Men ingen av akademiledamöterna har sagt att det varit otäckt att vara här.

Plötsligt springer en man rätt genom ­vändkorset och genom trädgården.


– Folk använder det här som motionsstråk. De vet att ingen är här just nu, säger Leo Eriksson.

Huset, som är byggt 1862 är ritat av Carl ­Hultenberg och liknar inget annat. Det ingick som en ikon i bygget av badorten Borgholm som skulle uppmuntra turistnäring och ­handel till staden. Huset är väl synligt för de som kommer sjövägen och ingår som en kuliss även i promenadstråket Näktergalsstigen som går förbi huset. Villans glansdagar var på ­slutet av 1800-talet men under större delen av 1900-talet förföll huset och så som det är ­beläget är det kanske inte så konstigt att det blev omtalat som spökhuset.

Stiftelsen Drottning Victorias vilohem ville för 15 år sedan göra sig av med det nedgångna huset.

– Det är en fattig stiftelse och det var nära att villan såldes för en halv miljon. Då hade vi haft nätstängsel, pool och hundvarning här. Jag tyckte att det var viktigt att det här fina och välfrekventerade strövområdet skulle vara tillgängligt för fler än en utvald skara och satte mig på tvären. Alla skrattade åt mig. Huset var i ett erbarmligt skick, målat i orange latex och behandlat av dem som hyrt huset som vore det en rivningskåk på Södermalm på 1960-talet.

Men stiftelsen lät sig övertalas. Leo Eriksson fick till ett byggnadsvårdsläger på huset 1999 och har i 15 år sökt pengar från olika stiftelser och arbetat med huset för att få det i nuvarande skick.

– Jag gick upp till Svenska Akademien när jag ändå var i Stockholm härom året och fick med viss vägledning av min före detta kollega Odd Zschiedrich (tidigare slottschef på Kalmar slott och nu kansliansvarig vid Svenska Akademien) träffa den dåvarande ständige ­sekreteraren Peter Englund. Jag skulle inte ha kommit en dag tidigare och inte en dag senare. De höll just på att avveckla sitt sommarviste, Backåkra, på Österlen och jag presenterade idén om att de kunde få hyra Hvita villan som stipendiebostad en vecka varje sommar men det sa klick och han sa ”Vi tar alltihop”.

Hur kändes det för dig?

– År efter år avslutade styrelsen här i ­Borgholm sina möten med att ta upp ”Leo med sin Hvita villa, det blir nog ingenting”. Man blir nästan sur till slut och nu kunde jag säga: Så här gör vi, Svenska Akademien ­flyttar in. Alla blev så lyckliga och det var ­nästan som att få Nobelpriset. Det är så ­osannolikt att göra en sådan här resa.

– Men det här innebär även en kvalitetsstämpel för ön. Öland har förlorat sin tyngd efter tiden då Karlfeldt var på plats och skrev dikter som På Borgholm, vår egen Stagnelius satte Öland på kartan och Moberg talade vitt och brett om att han älskade ön. Det här att vi nu får hit Svenska Akademien känner jag är en motvikt till allt det andra som tillhör turist­näringen här och som också är viktigt. Det är lika stort som att drottning Victoria valde att bygga sitt Solliden här framför en massa andra platser i Sverige och Europa.

Varför passar huset just Svenska Akademien tycker du?

– Ska man vara kreativ behöver man ­avskildhet men man ska inte bli för ensam utan ha människor omkring sig. Att sitta på verandan här är som att sitta på ett fik. Människor går ofta förbi vilket skapar en kafékänsla. När man kliver in i vissa hus så känner man att huset tar energi. Alla som kommer hit säger att de får arbetslust. Det har jag även fått höra från ledamöterna.

Vad beror det på?

– Det finns en slags tidlöshet härinne. Det finns inget annat hus som ser ut så här. Det finns skrymslen och vrår, rummen är rundade och jag kan inte ens minnas hur många lönndörrar här finns. Att det är högt i tak bidrar till frihetskänslan och det finns en lekfullhet och lätthet i hela bygget. Ett skräckexempel på hus med exakt motsatt verkan är Övralid vid ­Vättern som Verner von Heidenstam lät bygga på äldre dagar. Det talas hela tiden om vitt och fräscht men man tappar all kreativitet i ett vitt hus och för Heidenstam blev hans tänkta drömhem ett fängelse. Han kvävdes av det, kunde inte skriva en rad och blev galen.

Vad ska man tänka på då om man vill ha ett ­kreativt och läsvänligt hem?

– Vi utsätts för så väldigt mycket information i dag och det är en konst att undvika och tacka nej. Här i Hvita villan har vi gjort allt på ett tidsenligt sätt, det ger harmoni. En del av lugnet man finner här inne kommer från William Morris tapeter och tyger med mönster som sitter i våra gener.

Fakta

Hvita villan

Var: I Borgehage i utkanten av Borgholm på Öland.

Byggdes: 1862.

Ritat av: Carl Hultenberg.

Aktuellt: Disponeras av Svenska Akademien som använder Hvita villan bland annat för sitt arbete med att välja ut nobelpristagare, eget skrivande och rekreation. Det används även för stipendiater.

Antal lönndörrar: Fyra i hallen, fyra i tornet, två i sovrummet, två i köket, en i skrivrummet, flera i biblioteket.

Visa mer...