Dödsfall

Till minne av Gunnar Alexandersson

Dödsfall Artikeln publicerades

Gunnar Alexandersson till minne.

Gunnar Alexandersson, professor emeritus i internationell ekonomisk geografi vid Handelshögskolan i Stockholm, har gått ur tiden. Han avled 86 år gammal den 29 oktober 2008 och efterlämnar sin hustru Ingrid Schiöler-Alexandersson, lärare och konstnär, dottern Ragnhild Alexandersson, konstnär, dottern Gun Svanholm, gymnasielärare, dottern Sonja, gift med Bo Fredberg, bosatta i Värmland, samt sonen John Gunnar, företagare i reklambranschen.
Gunnar Alexandersson föddes i Bergkvara som son till Albert och Marta Alexandersson. Hans intellektuella begåvning uppmärksammades tidigt och han fick efter folkskolan fortsätta till realexamen i Torsås kommunala mellanskola och studentexamen vid Kalmar högre allmänna läroverk 1942. Efter ett par tradiga värnpliktsår vid kustartilleriet i Karlskrona började han sina studier vid Handelshögskolan i Stockholm.
Under den tiden sysslade han bland annat med faktainsamling för sina arbeten genom långa cykelturer, till exempel längs Halmstad-Nässjö järnväg eller ner genom Europa ända till Sicilien.
Hans lågmälda entusiasm och effektivitet åstadkom fina resultat och han kom tidigt att få världsvida uppdrag som gästföreläsare och gästprofessor i USA, Japan, Kina och Australien.
Hans debutverk The Economic Structure of American Cities 1956 blev uppmärksammat och kom att användas som lärobok vid vetenskapliga institutioner över hela världen. World Shipping följde så 1963, Geography of Manufacturing 1967, Les Pays du Nord 1971, Australien av idag 1972 och därefter World Resources Energy, Metals, Minerals och The Baltic Straits.
Detta är ett axplock ur Gunnar Alexanderssons produktion under åren fram till hans pensionering 1987. Professor vid handelshögskolan hade han blivit 1964.
Nästan i varje skrift kunde man – brukade vi hans vänner skämtsamt säga – vara säker på att finna någon rad om Bergkvara, hans födelse- och hemort. Han hörde varmt och nära ihop med det gamla sjöfartssamhället vid Kalmarsund. De sista decennierna av hans yrkesverksamma liv bodde han och Ingrid och i viss mån också sonen John Gunnar i en egen gammal tjusig villa vid sjökanten i Bergkvara, vilket medförde halsbrytande veckopendling då det många gånger var på håret att han, och senare Ingrid och han, kom med bussen i ena eller andra riktningen för den fyrtiofem mil långa resan till eller från Stockholm.
Med anknytning till Bergkvara kom han att tillsammans med ett par andra författare i orten skriva böckerna På segelfartygens tid – Skepp och sjöfolk i sekelskiftets Bergkvara (1979) och Vi minns Bergkvara och Gökalund (1995) och ensam Segelfart och skeppsbygge i Bergkvarabygden 1815–1950 (1996) – samtliga böcker utomordentligt läsvärda och intressanta.
Hans engagemang i hembygden gjorde honom under flera år till ålderman i Bergkvara hembygdsgille och förskaffade honom utmärkelser av olika slag, bland annat Torsås kommuns kulturpris 1996.
Gunnars lågmälda, sant humoristiska och varmt sympatiska livsstil gjorde honom till en mycket god vän för många och uppriktigt uppskattad av en vid krets. Många av sina kontakter ute i världen lät han bekanta sig med Bergkvara vid samtalsspäckade besök i hans och Ingrids trevliga generösa hemmiljö. Det blev också stimulerande stunder för sådana beundrande bergkvarabor som mig.
LARS KARLBERG