Vem vinner och vem förlorar på två kommuner på Öland

Med fortsatt två kommuner undviker vi onödig byråkrati men samverkar när det är lämpligt för att främja hela Öland. De som bor längst i norr och längst i söder slipper stora kostnader när de behöver komma i kontakt med kommunförvaltningen och de andra verksamheter som samlas runt dagens kommuncentrum i Borgholm och Mörbylånga.

Det är vår tydliga uppfattning att vi ska behålla två kommuner på Öland. Det blir närmare till beslut och beslutsfattare samt viktigt med närhet mellan de som har ansvaret och de som är beroende av kommunens verksamhet inom förskola, skola och omsorg. Mindre byråkrati med korta beslutsvägar borgar för bättre anpassning av den kommunala planeringen till lokala förutsättningar. Vi ska fortsätta att utveckla den verksamhet vi har i dag i stället för ägna pengar och kraft åt att bryta sönder två väl fungerande kommuner och förvaltningar.

Genom att behålla närheten mellan medborgarna och beslutsfattarna i och med fortsatt två kommuner, blir den kommunala demokratin bättre eftersom fler intresserade kan vara med och forma framtiden på Öland. När fler delar på ansvaret i kommunerna får de folkvalda större inflytande gentemot tjänstemännen och det blir lättare för medborgarna att kontakta och påverka sina lokala politiker samt besluten blir bättre när fler som känner till de lokala förutsättningarna deltar.

Den kommunala ekonomin påverkas knappast av fortsatt två kommuner. Sveriges kommuner och landsting beräknar en möjlig besparing på mellan 7 och 8 miljoner kronor, men då är inte kostnaderna medräknade för den totala omorganisation en kommunsammanslagning innebär.

Det finns på det stora hela inga stordriftsfördelar inom den kommunala verksamheten då de mest kostnadstyngda områdena, skola och omsorg, likväl kommer bedrivas på samma plats som idag – ty än så länge har inte Ja-sidan förespråkat vare sig storskolor eller stora äldreboendeanläggningar, utan den kommunala servicen ska finnas där medborgarna lever. På kort sikt sparar vi den onödiga kostnaden för sammanslagningen, men på längre sikt kostar den kommunala verksamheten lika mycket oavsett kommunstorleken på ön.

Med fortsatt två kommuner blir den kommunala verksamheten effektivare och vi får mer för skattepengarna när besluten fattas så nära de boende som möjligt. Eftersom det inte finns en naturlig centralort i en gemensam kommun behåller vi Borgholm och Mörbylånga som centralorter i de två kommunerna på minsta avstånd från både norra och södra Öland, vilket också medför att glesbygden får närmare till kommuncentrum och de som har ansvaret.

Det blir även lättare för lokala föreningar att driva sina frågor när det finns förtroendevalda inte bara på långt avstånd i tätorterna utan i de olika byarna och samhällena på glesbygden. Genom att samarbeta mellan kommunerna kan också den verksamhet som kräver ökad kompetens rationaliseras samtidigt som skolan och vården får mer resurser och bättre kvalitet.

Alla vinner på fortsatt två kommuner på Öland, som i samverkan med flera på bästa sätt möter morgondagens utmaningar. De enda som möjligtvis förlorar på två kommuner är de politiker på Ja-sidan som redan planerat för egna olika uppdrag i en storkommun.

Margareta Lööf-Johanson (S)

Joel Schäfer (S)

Mattias Nilsson (S)

Bengt-Owe Birgersson (S)

Kent Ingvarsson (M)

Eva Folkesdotter Paradis (M)

Carl Dahlin (M)

Liv Stjärnlöf (M)

Eva Wahlgren (C)

Hans Sabelström (C)

Annika Olsson (C)

Torbjörn Johansson (FÖL)

Sofie Loirendal (FÖL)

Per Fredriksson (KD)

Olof Nilsson (SD)

Per-Gunnar Olsson (SD)